The Stupid Neighbor

T j u g o - å t t a

Okej. Så ringklockan ringer och jag tar upp mina grejer. Jag för mina steg ut ur klassrummet tillsammans med Zoey. Kan ni fatta att hon ska åka på lördag. Jag önskade verkligen att hon kunde stanna här för alltid. Men det går tyvärr inte för att hon har ju skola i New York. Men bara ifall hon kunde byta? Strunt samma tillbaks till nutid.

Jag närmar mig mitt skåp och jag slår sedan till koden innan den öppnas. Mina böcker lägger jag in i skåpet och efter tar jag ut mina saker.

Ja. Nu har jag väll kvarsittning. Men ifall jag kanske bara går ut härifrån utan att någon märker så kanske jag kommer undan det. Jag stänger snabbt mitt skåp och går vidare med Zoey mot utgången innan jag blir hittad. Men just när jag står framför utgången så flyger jag upp på någons axel och det enda jag kan se är ens rygg.

"Kylie?" Hör jag Zoeys röst. "Varför bär Ethan dig uppe på hans axel?"Jag kan tänka mig hur Ethans stora flin finns just nu på hans läppar. Jag blir vänd om så att jag kan se Zoey.
Jag ler lite ett litet leende mot henne och svarar hennes fråga.

"Jag kanske ska på kvarsittning, men som jag inte alls vill gå på. " Det sista svarade jag surt åt Ethan.

"Men du måste. Annars hade du fått en veckas till kvarsittning." Han hade en poäng där. Jag kände hur Ethan började röra på sig och jag snabbt svarade Zoey.

"Jason skjutsar dig hem till oss, hejdå." Svarade jag snabbt och vinkade åt henne. Jag hörde henne småskratta lite och det fick mig att le. "Du vet att jag kan gå själv?" Svarade jag och han släppte ner mig. Vi stannade lite framför varandra innan jag försökte springa bort mot utgången igen men han tog tag i mig så att jag log på hans axel igen. Jag suckar högt eftersom inget kommer att fungera från att rymma ännu mer.

Någon minut efter så släpper Ethan ner mig så att jag ännu en gång står framför honom. Jag vänder mig snabbt om och går nästan in i dörren men stoppar med mina händer. Över min axel kan jag höra hur Ethan småskrattar åt mig men försöker hålla inne det.

Jag trycker ner handtaget och dörren öppnas. Framför mig så ser jag att någon lärare sitter där men som jag inte känner till. Det verkar vara en man runt 25 års-åldern.
Han reser sig upp från sin stol och närmar sig mig och Ethan.

"Ethan! Trevligt att få ha dig här igen." Svarar han sarkastiskt och jag kan se vid hörnet av mitt öga att han himlar med ögonen. Han vänder sedan sig mot mig. "Och vem är detta?" Frågar han och ler mot mig.

"Kylie, jag är Kylie." Svarar jag och lägger armarna i kors.

"Hej Kylie. Jag tror nog inte jag har sett dig här nån gång?" Påstår han. Jag skakar på huvudet och tittar mot Ethan. Han ser ut att vara väldigt irriterad av honom.

"Jag är typ ny, kan man väll säga?" Svarar jag och rycker på axlarna. Han nickar inom förståelse och ler mot mig. En hand dras om min arm och jag förs mot ett bord med två stolar bredvid varandra. Ethan verkar verkligen inte gilla denna personen. Vad vet jag?

Jag sätter mig ner på stolen och tittar direkt mot Ethan. "Hur kommer det sig att du blev så himla irriterad av honom?" Svarar jag och nickar mot den läraren som jag inte kan namnet på. Han rycker på axlarna och jag tittar allvarligt på honom med armarna i kors.
Han suckar högt innan han besvarar min fråga.

"Han är den mest irriterande personen. Han flörtar med nästan alla tjejer i skolan, precis som han gjorde med dig nyss." Och där började jag gapskratta.

"Det är inte roligt. Lägg av."

"Det är sjukt roligt. Han flörta väll inte med mig. Och ifall han nu gjorde det hade jag börjat skratta ihjäl mig för det hade bara slösat hans tid. Han är inte ens min typ." Svarar jag och det fick Ethan till att visa hans stora flin och mitt leende till att försvinna. Oh oh...

"Inte din typ huh? Så Kylie... vem är din typ?" Jag himlar med ögonen men svarar han. Typ...

"Francisco Lachowski." Svarar jag med ett stort leende på mina läppar och det fick han till att himla med ögonen men ändå le. Jag småskrattar åt han och han himlar med ögonen ännu en gång.

Dörren öppnas och flera högljudda killar kommer in. Japp som sagt så ska de ju också vara här. Jättekul...

Aiden kommer fram till mig tillsammans med alla andra killar bakom honom. "Nu ska vi ha så himla kul här." Svarar han med ett flin på hans läppar. Jag tittar äcklat på han och han börjar skratta men ler sedan efter.

Fuck... Hjälp mig gå ut härifrån. Hur fan ska jag klara mig i en vecka med alla dessa killar i min klass, särskilt Ethan...

-----

Heej allihopa! Äntligen ett nytt kapitel till er och ja jag vet ett kort kapitel men jag kom inte på så himla mycket och jag har svårt med att komma på idéer till boken. Skriv gärna några idéer er själva som jag kanske kan lägga till i boken. Förlåt ifall det blev så sent och jag ber om ursäkt för det men ja ni fattar nog hur det är nu.
Vet inte riktig när nästa kapitel kommer men jag kan inte lova er att den kommer så snabbt nu. Är väldigt upptagen med massor av prov som kommer oxå och ja, det blir väldigt stressigt.

Men jag hoppas ni gillade kapitlet och vi ses senare.

Haadee🌹