Meine story

Jag

Vem är jag? Vem är du? Personligen anser jag frågan irrelevant med tanke på att våra jag förändras ständigt varje dag. Man upptäcker exempelvis ett nytt band som man aldrig hört tidigare och det krossar ens existens lika lätt och kvick som salta pinnar. Plötsligt befinner man sig i en sida av världen man aldrig föreställt sig tidigare och plötligt är fast. Eller när man får en ny vän och man är lättpåverkad. Inte för alkohol, utan mera att personligheten är öppen för förändringar, istället för att säga att den är svag och blek. Vi håller på att definiera oss genom livet och jag kan satsa min nyköpta macbook att inte ens en 65-åring har hunnit skulptera klart sin identitet. Så ikke, jag kan inte besvara på fråga. 

Något som är oföränderligt är det förflutna, det som står skrivet på sten. Utifrån det jag upplevt skulle jag nog ge er en bild och hur mitt jag ser ut i nuläget. Jag är en kille på 19 somrar som lever i ständigt ambivalens inför sina livs beslut. Vem har inte genomgått detta? Att inte kunna välja och stå ut med rädslan och ånger inför ett dåligt beslut. Min mor har berättat för mig att det inte finns några dåliga beslut, utan dessa ska anses vara som en annan krokig väg.  Dessa beslut jag står inför är dock alldeles för livsavgörande för mig. Två olika vägar som inte korsar varandra i framtiden. Dessutom så har man kärleksproblemen. Jag är kär i en jävla värmländsk slyna som har tagit mig med storm och rubbat hela min existens. Jag upptäckte inte detta förrän kanske den andra eller tredje dejt. Detta valde inte jag, utan livet valde det åt mig? eller så är han ytterligare en krokig väg? När kärleken har en blind så är allting alltid rosa och det sista man tappar är hoppet. Hoppet om att han ger mig så mycket uppmärksamhet och tillgivenhet som jag erbjuder honom dagligen. Det är rätt så miserabelt att ge utan att få något tillbaka. Man blir fattig inombords och präglas av emotionell obalans dygnet runt. Ibland undrar jag om det är dags att släppa taget? Att låta honom vara för både hans och mitt bästa? Frågan kretsar ständigt runt i mitt huvudet och mitt hjärta stötar bort den. 

Som ni kanske har märkt så är jag gay. (wow no shit). och livet har inte varit målat färgglatt utan lite små svarta fläcka finns kvar av alla familedisputer och avsky för vad man egentligen är. Överlever, det gör man dagligen men vissa sår läker ofantligt långsamt. 

Detta kan nog vara det jag samlade i ett fåtal ord. Jag funderar faktiskt på att kopiera allt detta och använda det som presentationstext på min profil på QX (gay dejtning/sexhåla). Antal killar som nappar på detta är oklart men den kan använda som medel för att skrämma bort alla kåta gamlingar som inte får nog med tillfredställelse från frugan. 

Njao från och med nu blir det antagligen mer vardagliga tankar och upplevelser i denna händelsebristande ort. Tills dess...

Hörzz baes