Faith perspektiv
Dagen därpå
Jag vill gå på Daves begravning men samtidigt inte. Det känns liksom lite som att det är mitt fel. Det var ju trots allt min idé att göra allt det vi gjorde och idag ångrar jag det. Jag ångrar att vi inte ringde polisen och lät dom hantera situationen, för om vi hade blivit tagna så hade vi förmodligen får livstids fängelse.
Just nu i alla fall så står jag och fixar mig lite inför begravningen. Jag tänkte inte ta på mig mycket utan bara vattenfastmascara och sedan ska jag ha en svart klänning.
När jag är klar så går jag ut och ser Hollie och att hon är klar.
"Ska vi åka?" Frågar jag och hon nickar.
Vi går ut till bilen och börjar köra mot kyrkan. Idag har vi ingen hög musik som spelas ut eller rutorna nervevade, utan idag är det tyst. Bara bilen som hörs. Inte ens radion är på.
När vi väl är framme vid kyrkan så träffar vi alla utanför, även Jake. Jag ger han ett svagt leende och han ler tillbaka. Det syns på han att han gråtit.
Jag ser även Jakes och Daves mamma och pappa. Deras mamma ser helt förstörd ut, jag tror mycket skrikande och grinande är inblandat samt panik. Deras pappa ser lite lugnare ut. Han har nog gråtit men inte på samma sätt. Han ser ganska anonym ut om jag beskriver det så.
Vi går in i kyrkan och jag ser även nu att Jack & Jack är här, samt Sammy och Nate.
Jag sätter mig mellan Hayes och Jake. Hollie går fram och sätter sig bredvid Johnson. Sedan börjar allt..
Under tiden Jake höll sitt tal så började fundera.. Jag tror inte att begravningar är för den som dött, utan för dom som kände den som dött. Så alla kan träffas och gråta tillsammans över den som dött. Efter det här så brukar vissa börja ta tag i sitt liv igen och försöka gå vidare även om det är jobbigt.
Det är ett mörker vi alla här inne sitter i, ett grått moln. Det är som när det regnar när man vill att det ska vara bra väder.
Sedan kommer tankarna, kanske det var mitt fel att han dog. Om jag hade gjort såhär hade han nog fortfarande levt. hela tiden finns det känslor om att det var ens fel att personen dog, men samtidigt vet man inte. Det kanske var han eget, det kanske var mannens, det kanske var någon helt annans fel. Ingen vet.
Det är inte heller någon som vet vad som händer efter döden. Många säger att man för en gångs skull får vila, att man kommit till ett paradis. Enligt mig, så tror jag att man kommer till ett evigt mörker. Ett ensamt mörker. Ingen kan hjälpa en ut därifrån eftersom man redan är borta.
----
Hela begravningen var jobbig, jag grät och tänkte hela tiden. Jag sa nästan inget till någon alls, det fanns liksom inget att säga.
Jag valde att åka hem efter allting, det blev för jobbigt. Hollie följde med Johnson och utan att ens säga ett ord satte jag mig i bilen och började köra.
Ännu en gång var allting helt tyst.
Jag körde tills vägen tog slut och jag kommit fram till en sjö. Många säger att komma till vägen ände är något fascinerande, jag håller inte med. Inte för denna gång.
Jag kliver ur bilen och går fram till sjön. Det är ganska varmt i vattnet.
Jag sätter mig på en ensam bänk som är här. Jag känner mig ganska ensam just nu.
Jag brukar tycka om att vara det ibland men denna gång var det obehagligt men samtidigt ganska skönt.
Tänk om det faktiskt va mitt fel att Dave är död. Jag vill inte att det ska vara så men dom orden äter upp mig inifrån.
"Varför sitter du här?" Hör jag någon bakom mig och jag vänder mig om och ser Sammy. Jag suckar bara och han sätter sig bredvid mig.
"Vad funderar du på?" Frågar han
"Hur du kunde hitta mig faktiskt"
"Jag vet inte riktigt, jag körde bara och kom fram hit och såg dig" säger han och jag nickar.
"Det var mitt fel att Dave dog" säger jag
"Va? Nej, det var ju inte planerat" svarar han.
"Jag kände det på mig, att någon kommer dö. Jag sa ingenting bara"
"Varför ställde du inte in det då?"
"För att få ihjäl mannen var det ända jag ville då, jag brydde mig inte om något annat. Jag borde ha ringt polisen, bara det att jag vill klara något själv för en gångs skull"
"Ja du gjorde det också"
"Nej, jag ville att allting skulle gå enligt planerat men det gjorde ingenting. Allting gick fel. Hela våran plan var fel. Jag skulle aldrig ha kommit på det där, det var så onödigt. Jag skulle bara ha ringt polisen i första hand" säger jag.
"Sluta tänk så, nu efter den här dagen kan du fortsätta leva. Du kan lämna allting bakom dig" säger han.
"Du har rätt"
Jag ger honom en kram och han ler emot mig.
"Det jag vill att du satsar på nu är Hayes, sätt han i tanke och spendera så mycket tid med han som möjligt. För är det någon som är värd din tid så är det han, jag lovar" förklarar han och jag nickar.
Sammy ställer sig upp och börjar gå mot hans bil.
"Sammy!" Ropar jag och han vänder sig om. "Tack" säger jag och han nickar och ler och jag ler tillbaka.
Jag är glad att han är tillbaka även fast han far imorgon. Han är ju ändå som en bror för mig.
Från och med nu, ska jag lämna allt detta bakom mig och en gång för alla ta tag i mitt liv.
Jag måste dessutom börja tänka mer innan jag gör saker. Även fast jag tänker väldigt mycket...
☁️☁️☁️☁️☁️
❤️❤️❤️❤️❤️
Hoppas att ni gillade det 😊
Förlåt för stavfel och sånt.
Tack för att ni läste 💗
