Y/n Riddle's Komplicerade Liv.

Graviditetstestet.

Madame Pomfrey kollade på mig innan hon räckte över testet till mig. Jag kände hur tårarna kom direkt. Det var positivt. Mattheo och Tom kom rusande så fort de hörde mig gråta. De båda såg testet i min hand och förstod direkt. Mattheo satte sig bredvid mig och strök mig över ryggen.
-Det kommer bli bra! Sa Mattheo tröstande.
-Nej för det är Theo's,snyftade jag.
Tom stod fast frusen på stället medan jag och Mattheo pratade stod han bara där.
-Tänk om far får veta! Sa Tom med panik i rösten.
-Helvete jag har ett uppdrag, Sa jag och reste mig.
Mattheo tog tag i mig och krävde att får veta vad för sorts. Jag förklarade mitt uppdrag och gick sedan ihop med mina bröder till Cederic's rum för att jag skulle genomföra mitt uppdrag.

När vi var klara gick vi till mitt rum för att tala igenom allt som hänt idag. Jag ville prata med Theo men killarna ville inte att jag skulle det. Min arm gjorde plötsligt ont och killarnas också. Därför begav vi oss alla tre hem till vår far.

När vi kom fram började han med hur stolt han var över mig och min förmåga att döda. Sedan frågade han om jag märkt någon skillnad på min Theo.
-Vad har du gjort? Frågade jag ursinnigt.
-Det var bara en liten förtrollning, Förklarade han med ett flin.
Jag stormade ut ur salen och begav mig tillbaka till Hogwarts och sprang upp mot Theo's rum. Han satt på sängen och grät.
-Jag älskar dig! Snyftade han.
-Och vi dig! Sa jag och kastade mig i hans famn.
-Vad menar du med vi? Frågade Theo fundersamt.
-Jag och vårat barn! Förklarade jag.
Jag fick en stor kyss till svar och sedan ja han sig på min mage för att prata med bäbisen. Jag la mig till rätta och somnade sakta in.

Eftersom Tom går sista året och Theo och Mattheo går bäst sista innebar det att jag skulle gå ett helt år här själv utan dem. Och det gjorde mig ganska orolig. Hur skulle jag klara ett helt år utan dem som jag älskade mest? Tiden gick och det var äntligen dags för första ultraljudet. Jag och Theo väntade i vänt rummet tills en dam i vit rock kom och kallade på oss.

Vi gick in och jag fick lägga mig ner. Hon började och Theo tog min hand i ett stadigt grepp. När vi såg något litet på skärmen kom tårarna direkt. Vi fick förklarat att det var våran bäbis och att den var helt frisk och växte som den skulle. Sedan fick vi våra bilder och en tid för andra ultraljudet innan vi fick lämna.

När vi kom in i uppbehålls rummet visade Theo stolt upp bilderna för mina bröder och de andra tre pojkarna. Alla tittade på honom sedan på mig.
-Hur fan ska du klara skolan med en bäbis här? Frågade Draco misstroget.
-Jag får väl plugga distans, snäste jag och såg Draco's snopna min.
Theo satte sig och väntade på mig att göra detsamma. När jag satte mig i hans knä la han sin hand på min mage. Mattheo kramade mig. Jag visste att han och Tom skulle bli de bästa morbröderna man kunde önska sig.