Påkommen

67 1 0
                                    

Jag vaknar av ett starkt vitt sken som är över mig. Jag känner hur någon håller mig i handen. Jag känner att det gör ont i bakhuvudet. Jag vill inte öppna ögonen inge riktigt än. Jag lägger märke till en konversation ganska tyst men den är nära mig. Det är mina bröders röster.

-Hur ska vi hjälpa henne? Frågar Mattheo

-Vi måste se efter henne bättre! Svarar Tom

-Hon har stora blåmärken över hela höger arm. Säger Pomfrey oroligt.

Jag vet att dem vet nu. Men jag måste låtsas att jag inte har något aning. Jag slår sakta upp ögonen och ser mycket riktigt mina bröder med oroliga ansiktsuttryck sitta på min högra sida. De båda kollar på mig men jag vill inte se på dem. Jag skäms jag vänder ryggen mot dem, och känner deras blickar bränna i min rygg.

Några timmar senare får jag lämna sjukhus vingen.  Men om jag trodde att jag skulle bli lämnad ifred då hade jag helt fel. Det var alltid en av mina bröder vid min sida, oftast satt bägge två vid min sida och försökte prata med mig. Dem båda tvingade ner mig till stora salen varje måltid och satt alltid på varsin sida om mig. Deras kompisar var alltid med även dem var som mina övervakare.

En kväll fick jag ett sms av Theo han ville få en stund själv med mig skrev han. Jag skrev att jag kunde komma till hans rum inatt när Mattheo hade somnat.

Y/n Riddle's Komplicerade Liv.Where stories live. Discover now