En andra chans

15

Jag hade somnat i hans armar den kvällen, fullt påklädd och med skorna fortfarande på. Han måste ha varit lika trött som jag för när jag vaknade låg vi i samma ställning som vi somnat. Kroppen värkte ännu mer och magen skrek av hunger. 

Jag lirkade mig ur hans armar, gav hans kind en lätt puss innan jag traskade bort mot badrummet med ryggan i handen.

Varmvattnet sköljde snart över min kropp och mina värkande muskler började äntligen slappna av. Duschen piggade upp mig och jag bestämde mig för att sluta deppa och tänka så mycket och försöka njuta av resan istället. Jag drog på mig ett par rena svarta skinnyjeans, en ärmlös tröja med en bandlogo som sett cool ut i butiken och smetade på lite svart ögonskugga på ögonlocken, avslutade med eyeliner och drog fingrarna genom håret innan jag var klar. 

När jag klev ut ur badrummet så var rummet tomt och jag la mig på den redan bäddade sängen för att vänta. Det tog inte lång stund innan han var tillbaka med en kaffe och en inplastad macka i händerna. Hans ögon gled över mig och jag såg en hint av ett leende på hans läppar. 

"Sovit gott?" Jag nickade. "Ät, jag tar en dusch sen åker vi vidare." 

Jag satte mig upp i sängen för att ta emot frukosten och kände redan hur magen skrek efter maten. Han böjde sig ner och våra läppar möttes i en elektrisk kyss, det var det bästa ordet jag hade för att förklara känslan som den gav mig. Som en stöt av välbehag. Hade jag vågat så skulle jag ha hållit kvar honom en stund till, men jag kände mig fortfarande alldeles för osäker i hans närhet. Inte så konstigt kanske då allt var så nytt. Men ändå tvekade du inte att följa med honom, påminde en röst inom mig. 

Bryce försvann in i badrummet och jag satte mig tillrätta och öppnade plasten för att ta ett första bett av smörgåsen. Den smakade plast och osten var seg, men det var bättre än inget, jag var inte den kräsna typen. Jag sneglade på fjärrkontrollen till teven men trots att jag inte hade någon vidare bacillskräck så tog det emot att ta i den, så jag tog upp mobilen istället. Kaffet var starkt och av bättre kvalitet än mackan och tillsammans lugnade dem min mage för en stund. 

Jag hade tre missade samtal, ett från morsan, ett från min lärare och ett från ett okänt nummer. Tummen rörde sig över skärmen men jag tvekade. Kanske bäst att kolla med Bryce först. Tankarna snurrade vidare och plötsligt var jag inne på mobilens inställningar och tog bort alla platstjänster och sånt som skulle visa vart jag var. 

"Bryce?" ropade jag bort mot badrummet när duschen tystnat och han öppnade genast dörren och gav mig den där klassiska frågande blicken, med ett rest ögonbryn. Looken som alltid fick min insida att längta ännu lite mer efter hans närhet. Generat insåg jag att han bara hade en handduk runt höfterna och jag kunde inte låta bli att inspektera hans kropp lite extra länge.

"Ja Liten?" frågade han roat samtidigt som han torkade håret med min handduk. 

"Morsan har ringt, och min lärare, är det okej att jag ringer tillbaka?"

En skymt av stolthet gled över hans ansikte men han skakade på huvudet, "låt mig sköta det?"

Jag nickade lite, samtidigt som jag förvånades över att han ställt det som en fråga, men det handlade ju on mitt liv och inte hans så han ville säkert försäkra sig om att jag tyckte att det var okej. 

"Det är ett okänt nummer också, vilket är konstigt för jag lämnar inte ut mitt nummer till folk hur som helst," fortsatte jag.

Genast kom han fram och sträckte sig frågande efter min mobil och jag räckte den till honom utan att tveka. "Dom borde inte veta vad du heter," mumlade han samtidigt som han googlade på det okända numret. Resultatet var en besvikelse, det var inte listat någonstans. Han suckade när han gav tillbaka mobilen, "vi måste välja våra ord noga när vi pratar med folk från och med nu. Det är därför jag vill ta dom samtalen åt dig, så att din lärare och din mor inte hamnar i knipa på grund av oss," förklarade han.