En andra chans

23

VI hade somnat med kläderna på den kvällen, inlindade i varandras armar. Det kändes som om vi båda behövde tröst just nu. Jag hade svårt att förstå vad han var för något, men pressade undan de negativa tankarna. Han var Bryce, mannen från Puben på hörnet som hade gett mig ett jobb, sett till att jag gick tillbaka till skolan och plåstrat om mig när jag kom dit helt sönderslagen. Bryce som gjorde de godaste mackorna, med de sexiga underarmarna och det finaste leendet. 

Jag vaknade först och blev liggandes bredvid honom och studerade hans ansikte. Han såg fridfull ut när han sov. Avslappnad. Hans skägg hade vuxit, rynkorna runt ögonen hade blivit djupare och huden under ögonen var mörkare. Jag visste att han oroade sig för mig och jag ville komma på en plan som skulle hjälpa oss att komma bort från skiten.

Mina fingrar kammade igenom hans skägg men jag ångrade mig genast när han vaknade med ett ryck. "Det är bara jag," viskade jag med lugnande ton. 

"Vad är klockan?" frågade han trött och slappnade av igen.

Mina fingrar började knäppa upp den skrynkliga skjortan tills handen kunde glida under tyget för att utforska hans hud. Den var alltid varmare än min. Fingrarna fortsatte att stryka över den luddiga mattan som växte på hans bröst och följde strängen ner mot magen och naveln. Jag tänkte på alla gånger jag sett män med bar överkropp och registrerade att Bryce inte var hårigare än de flesta. Han såg mänsklig ut. Förutom ögonen då. Han var dock stark som en oxe och jag hade aldrig ens sett honom träna, kanske var det något genetiskt?

"Vet inte, spelar det någon roll?" svarade jag tillslut.

Men den mjuk rörelse tog han bort handen från magen och kysste knogarna innan han vände sig mot mig, "vad tänker du på Jay?"

Generat undvek jag hans ögon, "att du är som vanligt."

Han tog tag i min haka för att få mig att se upp på honom, och jag stretade inte emot. "Jag fattar att det är mycket att ta in Jay, säg till om du behöver lite egentid." Kyssen han gav mig var mjuk och den väckte känslor i min kropp som bad om mer, men till min besvikelse så reste han sig ur sängen och gick mot badrummet och den här gången låste han dörren om sig. Kanske var det han som behövde lite tid för sig själv?

Duschen slogs på och jag blev lämnad ensam i sängen med mina tankar. Jag hatade det. När han var nära så var jag lugn, så fort han var borta så kom oron och ångesten krypandes. Visst, jag ville vara här, men nu när vi nått vårt mål och när det inte alls blivit som Bryce hade lovat så kändes det som om verkligheten hade slagit oss i ansiktet. Den senaste veckan hade flutit på som i en dröm och jag hade låtit Bryce ta kommandot över mitt liv. En del av mig älskade det, men jag var van att ta hand om mig själv och nu började tvivlen göra sig till känna. 

Jag ångrade inte att jag följt med, jag ångrade att jag inte pressat honom hårdare på information. Innerst inne så visste jag att det inte hade fungerat, han skulle aldrig ha sagt mer ändå. Men en liten del av mig stördes av att jag blev så liten i hans sällskap. 

Han klev ut ut badrummet med ett badlakan runt höfterna och han stannade genast upp när han såg min min. 

"Det finns andra länder vi kan dra till, Europa eller nåt?"

En lättnad skymtade i hans ögon. "Kanske, men i så fall behöver vi pass och kanske visum, en anledning att lämna landet. Det är inte så lätt som man tror."

Jag ställde mig hastigt upp och drog av mig tröjan innan jag började fippla med bältet och gylfen, "vad händer om vi stannar då?"

"Dem kommer ikapp oss," svarade han lugnt och började olja in sitt skägg med någon specialprodukt jag aldrig sett förut.