Ingkar Janji- 13

224 27 23
                                    

"Weh Mia," Sasha called from the kitchen.

"Apa?" Mia answered, from the front of the dm, serving the boys food.

"Ada orang nak jumpa kat belakang, kau pergi ah, aku handle budak-budak ni," Sasha said, taking the utensils from Mia's hands.

"Eh takpe weh, aku siap ni aku pergi ah belakang," Mia said, not wanting to burden Sasha.

"Takpe ah, lagi pun budak tu cakap kau ada panggil dia semalam," Sasha said.

When she didn't receive any answer, she turned to repeat herself but turned silent when Mia was nowhere to be seen.

"Umm, kak? Akak tadi dah pergi lama dah," One of the students in front of her said.

Sasha flushed red and continued to give the students their lunch.

🎶🎶🎶

Kahar kicked the pebbles around him in boredom as he waited for his sister to appear.

"Kahar," Mia called, emerging from the kitchen.

He tilted his head and lifted an eyebrow. His tongue playing the inside of his cheek.

"Pasal kau tak datang semalam?"

"Busy, nape panggil?" Kahar answered, not missing a beat.

Mia snapped her mouth shut when she felt herself starting to become emotional.

"Bila... Bila kau dapat balik..." She stuttered.

"Suara? Bila Kahar dapat balik suara Kahar? Lama dah, dalam sebulan camtu," He answered without a care.

"Nape tak bagitahu aku?"

"Kesah pulak?" Kahar asked, his face set in a disbelief expression.

"Kesah lah! Aku kan kakak kau!" Mia shouted, her fists clenched tightly.

"Kan Kahar dah cakap hari tu? Hanya ada darah yang sama mengalir dalam badan kita. Kita dah takde apa-apa. Kahar masih hormat Mia sebagai kakak Kahar. Tapi tu jelah, Kahar tak perlu nak bagitahu Mia apa-apa," Kahar explained, his expression serious.

"Serious ah kau ni? Macam tu je?" Kahar didn't answer.

"Kenapa dengan kau ni Kahar? Sejak kebelakangan ni, kau menghilang! Hati kau tu macam dah takde perasaan dekat keluarga ni, ayah kau marah, kau marah Raif, kau marah aku! Pasal hati batu sangat ni?!" Mia shouted, frustrated at Kahar's sudden change of attitude.

"Kahar tak buat apa-apa dengan diri Kahar. Kahar yang dulu dah takde. Dia dah mati. Nak tak nak, Kahar yang sekarang ni lah yang korang semua kene hadap. Kahar yang sekarang ni... Adalah Kahar yang dibentuk dari kesan kelakuan keluarga kita ni, terhadap Kahar yang dulu," Kahar answered calmly.

"Apa kau cakap ni?"

Kahar sighed, his body was aching from last night's fight and now he was facing this? He deserves to rest!

"Kahar takkan mintak maaf. Izinkan Kahar ubati hati Kahar. Izinkan Kahar pujuk hati Kahar. Kahar cuma mintak satu keluarga untuk... Beri Kahar masa. Beri Kahar ruang. Itu je," Kahar said, his tone now soft.

"Kalau nakkan Kahar yang dulu, yang dah mati tu... Maaf," Kahar said softly.

He turned to walk away when Mia gripped his arm tightly, not letting him walk away.

Kata-Kataku || Abdul KaharWhere stories live. Discover now