summerlove [h.s] || swe

19

Harrys POV

Jag lät en dov suck lämna min strupe samtidigt som jag försiktigt lade ner henne i sängen igen. Hon greppade tag i kragen på min långärmade, tunna tröja och bet sig frustrerat i läppen.

"Harry, I was so scared. So, so scared." Hon blundade, antagligen i ett försök att gömma tårarna som försökte ta sig ut. Jag sträckte fram min hand, försiktigt, och väntade på hennes reaktion. Hon nickade utmattad och jag lät mina fingertoppar smeka hennes kind i en försiktig rörelse. Jag log försiktigt och hon gäspade stort.

"I know. What happened?" Hon öppnade ögonen, mötte min blick och allt inom mig föll isär. Hon såg så sårad ut, riktigt heartbroken och jag ville bara krama om henne, berätta att allt skulle bli bra.

"You said I kissed a guy, then you pushed me up against the wall in this random room." Hon tog ett djupt andetag innan hon fortsatte med darrig röst.

"Then...-" Tårarna började falla längs hennes kinder och jag var snabbt framme för att torka bort dem med översidan av min hand.

"Then you slapped me. Hard. And you had this evil grin when you looked at me and.. uh." Jag harklade mig en aning frustrerat och lutade mig fram, och omfamnade henne. Jag lät min hand smeka henne över ryggen samtidigt som jag hyschade henne tyst. Hon tryckte sitt ansikte emot mitt nyckelben och jag kände hur hennes tårar blötte ner min tröja. Hon la sina små, perfekta händer emot min bröstkorg och tryckte försiktigt undan mig. Hon mötte min sårade blick och bet sig i läppen. Jag avfyrade ett leende emot henne, sedan lutade jag mig försiktigt framåt och stannade bara några millimeter framför hennes läppar. Jag hörde hur hennes andning ökade och hur hjärtat började slå snabbare, när jag med försiktiga drag lät mina läppar vandra över hennes.

"Don't tease me Harry." Jag log busigt emot henne och pressade mina läppar emot hennes. Hon flämtade till förvånat, men kysste mig tillbaka. Hon la sina lätta armar runt min hals och drog mig närmare. Hennes läppar kändes mjuka emot mina, och jag drog mig undan för några sekunder bara för att kunna betrakta henne. Hennes läppar hade en lätt rosa färg och hade svullnat upp. En vacker, rosröd ton låg över hennes kinder och hennes blick kändes genast varmare.

"I think you're the one teasing, Madison Smith."

Nialls POV

När jag hade fått synen av Ashley och Harry hade jag vänt på klacken direkt. Jag var redan för indragen i deras lilla drama sen förra året, jag hade varit den jäveln som bara stod vid sidan av och inte gjorde ett skit. Harry hade berättat allt för mig, hur han skulle jävlas med Louis och ta hans tjej. Jag hade bara skrattat bort det, självklart trodde jag inte på honom. Lite respekt borde han ha.

Och jag hade fel, självklart. Jag var delad, hur mycket jag än hatade vad Harry gjorde kunde jag inte lämna honom, han var min vän. Samtidigt blev Louis, på grund av sorgen och ilskan han kände, nästan helt galen. Han försökte förbjuda mig att träffa Harry, men när jag äntligen fick tryckt in i hans huvud att jag är en vuxen människa hade han slutat. På något sätt hade dem slutit fred, men jag såg på Louis att han inte hade gett upp. Varje gång någon nämnde Harrys namn, eller dem träffades, så vaknade något i Louis blick. Något som jag faktiskt inte ville ta del av. Jag var redo att försvara de båda, i vilken situation som helst, men Harry hade på något sätt kommit mig närmre. Han hade blivit som en bror, en familjemedlem. Enda sen vi träffades hade han bevisat för mig att han var en äkta vän, en sådan som man inte släpper så lätt.

Fan Niall, sen när blev du en tänkande person?

Jag suckade djupt åt mitt undermedvetna och lutade mig bakåt i passagerarsätet i Harrys bil. Jag bet mig i läppen och stirrade ner i mitt knä. Mina tankar for genast iväg till Madison, och hur hon mådde. Jag var arg, rent ut sagt förbannad för att hon var tvungen att hamna emellan Harry och Louis. Hon var totalt oskyldig, en väldigt snäll och fin tjej överlag som dessutom var Livs bästa vän. Louis behövde inte använda henne som något objekt. Min mobil vibrerade till i fickan på mina jeans och jag sträckte snabbt ner handen för att hala upp den. En bild på Liv lyste upp min skärm, eftersom jag hade satt henne som bakgrundsbild och jag kunde inte låta bli att le.