SuperNatural | 5sos

2

När jag vaknade upp så låg jag i Luke’s armar.

Han tittade ned på mig, och log.

”Du är vaken.” Säger han, och jag nickar som svar.

Jag ler mot honom, men leendet försvinner fort när jag kommer på vad han gjort mot mig.

Jag drar mig ut ur hans grepp, och ställer mig upp.

Jag kollar ut ur hans lilla fönster, och ser några ungar leka på en gunga.

De tiderna var jag och Luke bästa vänner.

Då gjorde vi allt ihop.

”Syskon av en slump, bästa vänner av ödet.” Hör jag Luke säga, och jag vänder mig om, och kollar in i hans ögon.

Havs blå, den underbaraste färgen någonsin.

Han börjar sedan kolla underligt på mig, och jag kollar funderande på honom.

”Elsa, kolla i en spegel..”

Jag vänder mig om, och kollar in i hans lilla spegel, och märker först inte felet.

Sedan så märker jag hur min hud har blivit, typ, vit.

Och mina ögon har blivit vit blåa, som is..

Jag skakar på huvudet, och blundar för att lugna ned mig själv.

När jag öppnar ögonen så har mina ögon blivit min gamla vanliga färg, blå.

-