"if we could only turn back time,"
"Det spelar ingen roll längre," skrek de åt honom och han kröp ihop ännu närmre kakelväggen.
Louis satt inne på toaletten högst upp i kontorshuset. Toaletten som luktade öken var till och med trasig, men ingenting spelade någon roll längre. Livet rullar på sa de. De sa att man skulle glömma, att allt skulle blir bra igen. Men han klarade inte av det längre. Fan ta dig Harry, varför måste du göra allting så svårt? Hur skulle han fortsätta leva när Harrys liv slutade så snabbt? Verkligheten trängde sig snabbt in i honom och han grät hårt. En panikattack. Han hade inte haft en sådan på länge, men nu när allt var som värst skulle de komma igen. Han var elva när han senast hade en, men nu vid sexton års ålder kom attackerna tillbaka. Men inte försiktigt direkt, utan allt på en och samma gång.
" Du är så patetisk!" skrek de igen och han satte händerna för öronen som om det skulle täcka dem ute.
" Snälla sluta.. jag menade det inte," viskade han skakandes.
" Så går det när man älskar fel person," skrek de och drog i hans kläder, "Det är en synd att vara som du."
" Det är okej att var som jag," grät han och försökte slå bort deras händer.
Louis blundade så hårt att det gjorde ont. Så hårt så att tårarna slutade rinna ut ur hans ögon.
" Louis, öppna dina ögon," viskade någon men det hördes ändå så väl över rösterna, " Göm inte dina vackra ögon för mig."
" Harry?" viskade Louis men höll sina blåa ögon stängda.
" Ja vännen, öppna dina ögon," viskade den.
Lois öppnade sina ögon sakta och försiktigt men skrek hastigt till av det han såg. Han satte händerna för munnen och han började andas snabbare samtidigt som han gungade sig själv fram och tillbaka. Det var inte Harry. Framför honom fanns bara Harrys döda vålnad, och bakom honom stod bilen som hade haft ihjäl honom.
" Nej, nej Harry..." skrek han och drog sig själv i håret.
" Det var ditt fel, alltihop!" skrek rösterna i kör, till och med Harrys vålnad.
" Jag menade det inte.." skrek han och tårarna började rinna nerför hans kinder som floder, "Snälla Harry.."
.
Allt gick så snabbt. Alla visste att det var en dålig idé att låta han köra hem berusad, men de lät han köra. Lät honom köra iväg sjukt full så han inte ens kunde skilja på höger eller vänster. Han var inte bara full utan trött, så trött att ögonlocken var halvvägs nere och skymde det mesta för honom. Det hade gått så lugnt i början men när han hade kört förbi polisstationen och bensinmacken ökade han farten. På en femtioväg var han redan upp i dubbelt så mycket. Harry var inte den personen som var ute och festade som Louis, så han hade valt att stanna hemma i deras lägenhet de ägde tillsammans. De var nog ett bra val i början, men inte i slutet.
.
Louis hade kommit fram till den vägen lägenheten låg på när något visade sig framför bilen. Han skrek till högt och körde åt sidan mot trottoaren. Först trodde han bara att han hade kört på en stolpe, men bilen fortsatte rulla tills han kom åt bromsen med sin bara fot. Louis sket i om han hade brutit sina revben eller om hans nacke hade gått mitt i tu, han var så nära, så nära hemma.
Han slet upp bildörren och stapplade ut ur deras gamla Ford. Det var mörkt och dimmigt runt gatorna och framför honom i diket låg något. Även om hans huvud snurrade och han var påverkad, fattade han att det inte var någon stolpe han hade kört på, utan en människa. Han blundade och släppte ut ett djupt och skakigt andetag innan han vacklade fram till personen. Han stod där tyst och tittade på liket som låg framför honom Pusselbitarna fastnade inte förrän han kunde utskilja de bruna lockarna ifrån blodet.
" Harry.." viskade Louis och föll ner på sina bara knän.
Hans pojkväns kropp låg framför honom helt blodig och livlös, och det var hans fel. Han höll Harrys slappa kropp i sina händer och strök handen över hand kind. Louis drog efter andan och släppte ut ett ledset andetag. Vem hade han kvar nu? Hans familj var så inne i kyrkan så att det var en synd att en man skulle en älska en annan man, lika så om en kvinna skulle älska en annan kvinna. Så han hade inte någon... inte en enda. Så det spelade ingen roll längre.
fredag 06/03 15
