Jul.
En av de bästa högtiderna under året. Eller ska man vara helt ärlig, det är den bästa. Julgranarna som man ska lyckas leta upp i närmsta skog. Men hur lätt är det? Man kan ju inte direkt smyga in i där och hugga ner en. Hur lätt är det i denna staden? Nej precis. Inte alls.
" Papa." gnällde William för elfte gången den morgonen och Harry försökte med allt för att inte skrika åt sin son. Men ibland blev det bara för mycket.
" William det räcker! Papa är inte här och kommer inte heller!" fräste han med händerna knutna. William tittade upp på sin far med tårar i ögonen och snyftade till.
" Nej, nej, nej William! Gråt inte förlåt. Dada är ledsen det var inte meningen att skrika åt dig. Snälla." bad han när han svingade upp sin son på höften. Men inget hjälpte, och Harry testade bokstavligen allt. Tillslut kom Gemma och tog honom ifrån Harry och sa;
" Nu räcker det Harry. Ta dig samman och gå och packa ihop. Vi åker om tio."
Harry nickade medan han tittade på sin blonda syster och tvingade fram ett svagt leende.
" Harry! Gå!" sa hon och skrattade åt sin bror.
Harry låste fast blicken i golvet och sprang upp till loftet. Gemma hade rätt, han måste ta sig samman. Men Lou var inte här. Han saknade sin pojkväns godmorgon kyssar på morgon och när han tvingade Harry att försöka göra te, vilket han inte var så bra på. Det var det enda Louis var bra på i köket och inte Harry. I matlagning ingenting annat din perversa människa. Ja, Harry var en berömd sångare. Känd för sin röst och de bruna lockarna. Glöm inte skrattgroparna han får när han skrattar eller ler. Men Louis var en av de mest framgångs spelaren i fotboll.
Tio minuter senare stod Harry nere med hans och Williams väska nere i hallen och påväg att åka till hans mammas hus. William som nu hade slutat gråta kramade om sin far runt nacken och lutade trött huvudet mot hans axel. Han visslade lågt för att inte William skulle vakna till och deras hund kom springandes ut från köket. En liten labrador valp vid namn Safir kom springandes med svansen viftande från sida till sida med tungan utanför munnen. Gemma lyfte upp henne och de tog en väska var och gick ut till Harrys bil.
Gemma satt bredvid honom i sitt säte och med Louis' videokamera i handen.
" Harry." sa hon glatt och filmade sin bror.
" Mh?" sa han med blicken fast på vägen.
" Vart är vi påväg?" sa hon och petade till han på armen och lyckades få honom att titta snabbt på kameran.
" Filmar du?" sa han och flinade.
" Japp. Vart är vi påväg?" frågade hon igen och fnittrade.
" Till våra föräldrar?" sa Harry och ryckte på axlarna.
" För att?"
" Ehm, fira jul?" sa han och skrattade.
" Japp." sa hon och William skrattade glatt där bak.
När de var bara några meter ifrån huset bromsade Harry till. Gemma fortsatte filma honom för hon visste vad som hände.
" Är det?" viskade Harry och tittade på de nio personerna som stod vid garageporten. Louis familj var där och lika väl hans men det var en liten extra person där. Lou. Harry skrattade till och tittade på sin syster. Hans pojkvän hade varit borta i tre månader för att hjälpa till i ett annat land som var i krig. Louis mamma kom och lyfte ut William medan Harry klev knäsvagt ut från bilen med sin syster tätt efter. Han hade handen för munnen och ögonen fulla av tårar. Louis släppte sin väska och började gå mot sin gråtandes pojkvän. Harry sprang de sista meterna och kramade om sin pojkvän.
" Du är här." viskade han och tittade på honom. Louis svarade honom inte utan ställde sig på tår och kysste honom. Alla tjejerna omkring dem jublade och fällde nån tår.
" Harry.." sa Louis och backade ifrån honom två steg.
" Lou, vad gör du?" viskade Harry och tittade förvånat på honom.
" Harry, jag älskar dig. Och det är ett mirakel att du har stannar kvar de senaste månaderna här bara för att vänta på mig.." började Louis och gick sakta ner på ett knä. " Så vill du Harry Styles, gifta dig med mig?" avslutade han och tog sakta upp en liten svart ask och öppnade den och en silver ring med små diamanter fästa i ringen. Inuti var deras namn inristande i skrivstil med ett litet hjärta i slutet. Harry stod där med handen för munnen, helt mållös. Tillslut fick han fram en nickning och Louis tog Harrys vänstra hand och gled sakta på ringen. Gråtandes kramade Harry om sin nyblivna fästman när han hade ställt sig upp. Bakom dem vinglade William fram till dem och Louis släppte Harry för att plocka upp sin son.
" Papa!" sa han glatt och pekade på Louis ansikte med ett smått fnitter efter. Han tittade sedan på Harry bara för att bevisa att nu var hans pappa hemma och att Dada hade fel. Harry la armen om Louis midja och torkade bort tårarna som var kvar i ögonvrån.
Louis tittade upp på honom och kysste hans kind försiktigt.
" Bästa julen någonsin." viskade de samtidigt.
