Tills döden skiljer oss åt

10

En vecka har gått sedan de berättade om turnén. Jag har nästan inte sett någonting av Aaden sedan den där dagen i köket. Han har haft fullt upp med att planera till turnén och bröllopet. Jag erbjöd mig att hjälpa till men han sa att jag bara skulle fokusera på att göra mig hemmastad istället. Jag vet att han bara försöker hjälpa och inte överväldiga mig, men resultatet blev nästan det motsatta. Jag blir för rastlös så jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Det känns som om jag kommer böra klättra på väggarna när som helst.

Dock har detta gjort att jag har fått mer tid att hänga med Caden. Han är faktiskt väldigt schyst, och även fast han bara typ är 15 är han väldigt klok för sin ålder. Jag har kunnat prata om allt möjligt med honom. Caden är den enda vännen jag har på det här stället. Förutom Aaden såklart.

Jag satt på mitt rum och försökte läsa någon bok om hur matchningssystemet skapades. Det var totalt ointressant. Dock var det allt de hade på det här stället. Faktaböcker.

Det hördes en knackning på dörren. Tack och lov! Hoppas bara det är en rolig person. Jag öppnade snabbt.

"Caden, snälla rädda mig! Jag håller på att dö av uttråkighet!"

"Ta det lugnt Miranda." Sa han samtidigt som han stängde dörren efter sig.

Jag slängde mig på sängen. "Jag ger upp på livet." (A/N *current mood*)

Caden bara skakade på huvudet och satte sig bredvid mig.

"Nejdå. Du har ju jättemycket att se fram emot." Så där säger han bara för att reta mig. Han vet hur mycket jag hatar situationen jag är i.

"Som vadå?"

"Du ska ju på en turné! Du kommer får se hela Tagrien!"

"Ähm, hallå? Vad har man foton för?" Han armbågade mig i sidan.

"På riktigt nu. Hur känns det? Med turnén och allt?"

"Du vet redan hur jag känner. Som om hela min värld håller på att falla sönder. Samtidigt ska jag snart behöva stå framför hela Tagrien och låtsas som om jag är kär i en kille jag träffade för knappt två veckor sedan."

"Det kommer att gå bra. Bara stå och le så löser det sig."

"Men tänk om de inte tror på mig. Om de kommer på att jag faktiskt inte är kär i honom? Det skulle ju bli skandal! Vad kommer kungen och drottningen att göra då? De hatar mig redan tillräckligt."

"De hatar dig inte. Pappa tror jag faktiskt gillar dig."

"Drottningen då? Hon hatar mig."

"Hon hatar inte dig." Han flinade. "Bara starkt ogillar."

Nu var det min tur att armbåga honom. "Haha. Jätteroligt."

"Men ta det lugnt. Det kommer att gå bra."

"Ja. Vi får väl hoppas det."

***

Woop! Woop! Nytt kapitel! Kort men jaja.

Över 300 läsningar! Oj! Tack!

Ledsen för seg uppdateringen. Går sista terminen i nian så har ganska mycket att göra just nu. Hehe.

Är det bara jag som känner att Miranda blir kaxigare för varje kapitel? Inte riktigt hur jag hade tänkt men karaktärsutveckling antar jag.

Iallafall, glöm inte att gilla och kommentera!

/The Reading Cookie