Tills döden skiljer oss åt

2

Tre dagar har gått. Tre dagar för mig själv att gå runt och tvivla på mig själv. Du är inte tillräckligt bra. Du kommer få 62 och hamna i botten. Du kommer aldrig få vara lycklig.

Men idag, idag var det äntligen dags att få veta. Och jag var mer än redo.

***

Hela helgen har alla tjejer gått runt och dagdrömmit om att få gifta sig med prins Aaden. Det här är första gången på 52 år en kunglighet är med i matchning. Och många har krossat sina fingrar och hoppats och hoppats. Det känns som om jag är den enda som har en fot kvar i verklighet. Jag vill skrika till de : Varför vill ni gifta er med en upplåst mes och inte göra något annat än att sitta på en tron resten av era liv?! Ja, ja. De får väl önska vad de vill.

Men nu var det dags.

Jag hade satt på mig den finaste klänningen jag hade och enda - en lavender blå som svirvlade omkring mig när jag gick.  Jag hade fått den precis innan jag åkte till ledardistrisktet. När jag hade stått och gråtit och klängt mig fast mig vid mammas ben, bett henne att inte tvinga mig att åka. Hon hade bara räkt sig ner, tagit upp mig, torkat bort mina tårar, sagt jag älskar dig, och gett mig lådan. Jag vågade inte öppna lådan förrän jag var på flygplatsen, rädd för vad som skulle kunna finnas inuti. Fast inuti var klänningen med en lapp ovanpå. Till Miranda. Vi älskar dig- mer än något annat i hela världen. Det var den enda saken jag har kvar från mina föräldrar.

Helt plötsligt knackade det på dörren. Du klarar det här. Långsamt gick jag fram till dörren och öppnade.

"Miranda Abernathy?"

"Ja?"

"Det är dags för matchningsceremonin."

"Okej."

Jag tog ett djup andetag och gick ut genom dörren.

***

Salen var fylld med människor. Fylld med nervösa ungdomar och stressade lärare och människor som endast kommit hit för att kolla. Kolla när en av dessa ungdomar blir bortgifta till kronprinsen. Och vi hade inte ens kommit in till den riktiga matchningssalen än. Men folk började göra sid redo.

Det fanns tre dörrar. En för killar, en för tjejer och en för publik. Såklart skulle killar och tjejer bli separerade när de gick in i salen, för att bli ställde på två separata sidor, medan publiken satt runt omkring på läktare. Jag ställde mig i kön för tjejerna och efter bara tre minuter började de släppa in. Alla gick nervösa in och ställde sig på sina sidor. Det var runt 200 ungdomar här.

Plötsligt öppnade dörrarna på ena sidan av salen. In kom hela kungafamiljen. Och alla tjejer blev ännu mer nervösa, om så möjligt. Tänk, en av dessa tjejer skulle bli hans fru, stackars flicka. Kungafamiljen fortsatte och gick upp på en balkong som hängde på väggen med dörren som de gått in genom, förutom kronprinsen som gick och ställde sig på killarnas sida.

Som på en signal kom programledaren ut, en medelålders man med kort brunt hår.

"Då mina kära vänner är det dags att börja." "Jag heter Daniel Collins och kommer att vara er värd för kvällen." "Som ni förmodligen redan vet så kommer jag att ropa ut mannens resultat, sedan vem det är, hans jobb, sedan kvinnans resultat och vem hon är." "Personerna i fråga går sedan fram till mitten av rummet, tar i arm, och går sedan ut till eran första dejt i rummet intill." "Uppfattat?"

Ett unisont ja hördes i rummet.

"Kronprinsens matchning läses upp sist. De som är kvar efter det har tyvärr inte lyckats och kommer att få gå ut genom dörren på min vänstra sida." "Uppfattat."