Tills döden skiljer oss åt

6

Aaden hade släpat mig igenom halv slottet. Eller vad som åtminstone kändes som halva slottet. När jag efter en timme hade frågat hur mycket mer det var, hade han bara skrattat och fortsatt pratat om gången då han råkat ha haft sönder en ovärderlig vas och sedan försökt limma ihop den igen.

Under hela rundturen hade jag försökt memorera så mycket som möjligt, men hade efter en kvart gett upp och fokuserat på de mer viktiga delarna. Jag hade förstått att de delarna som jag mest skulle röra mig i låg på tre olika våningar. På entréplan låg matsalen, tronrummet, balsalen osv. På andra våningen låg alla gästrummen, och på tredje planet låg de kungliga bostäderna. Inklusive mitt. Mitt sovrum, eller bostad som de hellre kallar det, ligger på kortändan av korridoren, med kungens och drottningens bostad mitt emot och Aadens och hans lillebror Cadens bostäder på sidorna.

"Och det här är musikrummet." Vi klev in i ett stort vackert rum. Utmed väggarna var olika instrument utplacerade. På väggarna satt bokhyllor med vad jag kunde gissa var notpapper och andra viktiga böcker som kunde behövas när man skulle lära ut musik.

"Spelar du något?" Jag vände mig mot Aaden som stod lutad mot dörröppningen.

"Nej. Men min mamma har försökt få mig att börja. Hon har tagit hit oräkneligt många lärare från Eriden som alla har försökt att lära mig ett nytt instrument. Och alla har sprungit här ifrån skrikandes att jag är helt tondöv och aldrig kommer att kunna spela den enklaste av melodier. Mamma blev förstås besviken, hon har alltid haft en viss fascination med musik."

Han lämnade sin position vid dörren för att gå bort mod den vackra flygeln som stod i hörnet av rummet. Han började försiktigt röra vid tangenterna.

"Hur så många olika toner kan komma ur en sak och sedan sättas ihop till vacker musik." Han tryckte långsamt ner tangenten längst ut. "Hennes föräldrar var från Eriden."

Jag blev förvånad. Det var förbjudet att prata om vart man hade bott innan första testet, då känslomässiga band till sin familj endast sågs som något som gjorde en svag. Så att kronprinsen av Tagrien nu stod framför mig och pratade om sina morföräldrar med så mycket sorg i rösten förvånade mig mycket. Men på något sätt förstod jag det, att inte få träffa några som är släkt med och aldrig skulle kunna det heller.

Aaden skakade lite på sig, som för att försöka få bort det där lilla hålet av sorg som han precis ramlat ner i. Han kollade upp på mig.

"Du då? Spelar du någonting?"

Jag skakade på huvudet. "Nej."

En spänd tystnad bredde ut sig över oss.

"Du ser trött ut, ska vi gå tillbaka och ta resten av slottet nästa gång?"

Jag suckade. "Finns det mer?"

Aaden skrattade lätt och kom fram till mig. "Detta var bara en knapp femtedel."

"Och måste jag verkligen gå igenom allt?"

"Det är ditt hem nu, så om du inte vill gå vilse så fort du ska gå utanför ditt rum, så skulle jag säga ja."

En våg av hysteri drog över mig när jag tänkte på att detta var mitt hem, men trött på alla gånger jag har fått panik de senaste dygnen skakade jag bara bort det.

"Ska vi gå då?" Han sträckte fram sin arm och jag tog den snabbt innan han kunde ändra sig och valde att visa mig ytterligare några betydelselösa rum.

"Ja." Vi gick ut ifrån rummet och började gå i vad jag antog var riktningen tillbaka. Men vi hann inte långt innan en kort kille i vad som såg ut att vara femtonårsåldern kom fram till oss.

"Caden!" Utbrast Aaden.*

"Hej."

"Caden detta är Miranda, Miranda detta är min lillebror Caden." Caden räckte fram handen.

"Trevligt att äntligen få träffa dig." Jag tog hans hand.

"Detsamma."

"Jag har precis visat Miranda runt i slottet."

"Har du visat henne biblioteket än?"

"Nej, vi hann inte så långt. Men vi kanske skulle kunna gå ..." Jag avbröt honom.

"Glöm det, jag kommer knappt ihåg vad du har visat mig tidigare, jag tror inte jag kommer få ner mer informationen i min hjärna." Caden kollade fundersamt på mig.

"Förlåt men skulle du kunna prata lite långsammare?"

"Pratade jag snabbt?" Sa jag, långsammare denna gång.

"Nej, det är bara det att Caden ..." En tjänare kom fram till oss, och jag var för upptagen att lyssna på vad hon skulle säga att jag inte märkte den lilla skakning på huvudet Caden gjorde.

"Ers Majestäter, kungen och drottningen begär er närvaro i tronsalen så snabbt som möjligt." Hon kollade på mig. "Miss Mirandas också."

***

*Ugh, hade ingen aning om att deras namn rimmade ... (Är extremt irriterad över detta faktum.) :(

OKEJ. Jag är ledsen att jag inte har uppdaterat på jättelänge men har haft skrivkramp och absolut ingen inspiration. Men nu har det släppt och ska förhoppningsvis börja uppdatera mer ofta.

PS. Om det är någon som har någon bra idé till ett omslag får hen gärna höra av sig.

/The Reading Cookie