Vi blev ledda ner till förstavåningen och in i vad som jag senare fick veta var tronsalen. Det var ett stort långsmalt rum med stora fönster på sidorna. På marken låg en röd matta som började från dörren och ledde hela vägen fram till den lilla upphöjningen i slutet av rummet. Och på den stod de två massiva tronerna. Tronerna som såg helt skräckinjagande ut. Tronerna som så många i det här landet så gärna vill sitta på. De där tronerna som jag snart skulle sitta på.
Men de läskigaste var kanske inte själva tronerna utan vilka som satt på de.
I den vänstra satt en kraftig man med samma kastanjefärgade hår som Aaden. Han såg faktiskt ganska snäll ut. Det gjorde däremot inte kvinnan som satt bredvid honom. Hon hade tillskillnad från Aaden ljust långt lockigt hår. Hon var faktiskt en ganska liten kvinna men den lätta irritationen som alltid verkade ligga över hennes ögon gjorde att jag verkligen inte ville vara en tjänare till henne.
Jag hade aldrig sätt kungaparet på så nära håll förut. Men när de nu stod här framför mig kunde jag inte få ut mig ett ord.
"Mor, far, ni frågade efter oss." sa Aaden.
"Ja, vi tyckte att det var dags att få möta din framtida fru." Sa kungen med ett leende. Han kollade på mig. "Vi har väntat länge på att äntligen få träffa dig Miranda, och du är lika vacker som vi hoppades på." Jag rodnade.
"Tack, Ers Höghet."
"Åh, inga sånna formaliteter, vi är familj nu. Kalla mig Eadric." Jag gillade honom, han var mycket mer avslappnad än vad jag trodde han skulle vara, väldigt lik Aaden på det sättet.
"Okej Eadric."
"Om ni bara ska hålla på och presentera er, kan inte jag få gå härifrån då? Jag har redan presenterat mig för Miranda." Caden som stått en bit bakom mig under vår korta pratstund, verkade djupt uttråkad.
"Visst Caden, men du får inte springa runt i gångarna nått mer okej?" Drottningen, som jag under all press helt glömt bort namnet på, viftade lite med handen som att visa att han skulle springa sin väg.
"Tack!" Caden var redan vid dörren.
"Detta som du kanske vet är min fru och drottning Hana Cadoret."
"Det är en ära att träffa er, Hana." Hon verkade inte lika glad över att jag använde hennes vanliga namn.
"Detsamma." Sa Hana kort. Nope, hon gillade verkligen inte att det inte var några formaliteter.
"När vi nu har det avklarat är det några viktiga saker vi måste diskutera ..." Fortsatte Eadric.
"På tal om viktiga saker." Avbröt jag. "Det är verkligen en ära att bli utvald till allt det här, men jag känner verkligen inte att jag inte är upp för jobbet. Jag lovar att det finns en bättre lämpad tjej därute som skulle klara av det här mycket bättre än jag." Än en gång kände jag hur jag vill börja gråta. Nej! Miranda, du är så mycket starkare än så här.
Eadric bara suckade. "Du är bara lite nervös, Aaden har säkert redan berättat varför det inte går."
"Men, men ... " Jag visste inte varför jag trodde att det här skulle fungera, men det här var min sista utväg. Nu vet jag inte vad jag ska göra.
"Så! Inget mer om det nu! Vi har ett bröllop att planera."
***
Hehe, jag måste vara den sämsta författaren någonsin. Jag har bara så svårt att ta mig tiden att sätta mig framför datorn och skriva även fast det inte tar så lång tid ...
*Suck*, blir så irriterad på mig själv.
Iallafall här kommer ett nytt kapitel till er som fortfarande läser (tack för ert tålamod, betyder mycket). Ett till kommer upp idag eller imorgon.
/The Reading Cookie
DU LÄSER
Tills döden skiljer oss åt
Science Fiction"Är det verkligen så hemskt, tanken på att gifta sig med mig?" "Det är inte att gifta sig med dig som är hemskt. Jag har alltid vetat att jag skulle behöva gifta mig med någon som jag inte redan kände ..." Jag tog ett djupt andetag. "Det som jag ty...
