Fokusera Miranda, fokusera.
Detta är testet som kommer att bestämma resten av ditt liv så FOKUSERA.
Jag kollade ner på pappret framför mig, och försökte verkligen lösa problemet framför mig.
45 x 67 - 1345 / 78 + 678
Stränder. Varför börja jag tänka på stränder?! Jag kommer ihåg stränderna hemma i Aramoor, vita stenar med lite skräp här och vart, inte så fina kanske men ändå helt underbara för mig. Jag kom ihåg hur jag brukade gå dit under dagarna då mamma och pappa jobbade långt efter solen hade gått ner.
Jag kom ihåg hur jag brukade gå runt på stranden, rädd för att ens närma mig vattnet.
Jag kom ihåg hur när jag kom hem och mamma hade äntligen kommit tillbaka från jobbet.
Jag kom ihåg hur jag brukade hoppa in i hennes famn och slappna av, lättad över att hon även idag hade kommit hem till mig.
"Måste jag verkligen åka?" "Jag vill ju vara kvar här med er." Mamma höll mig i sin famn, både hon och jag gråtandes.
"Älskling, så här är det för alla. Alla tioåringar får göra testet, och åka till den stad som passar just dem." Hon strök mig lugnandes över ryggen.
"Men varför är jag så konstig? Varför är inte Aramoor den stad som passar mig?
"Sötnos, Aramoor är staden för alla tråkiga personer, det är igen stad för dig. Du ska få åka till Lorlea, där alla stora ledare finns, precis som du kommer vara en vacker dag. Vem vet, du kanske till och med får träffa prinsen!" Jag slog argt på hennes bröst.
"Men jag vill inte träffa prinsen! Jag vill vara kvar här med er!" Hon bara kramade om mig hårdare och viskade lugnande ord som 'allt kommer ordna sig'.
"Kommer jag någonsin få träffa er igen?"
Hon fortsatte stryka mig över ryggen.
"Såklart du kommer få sötnos. Såklart du kommer."
Men det hade jag inte. Jag hade inte hört ett endaste ord från dem på sju år. Jag visste att det skulle vara så här, men jag tyckte ändå de kunde ha gjort någonting. De kunde väl att skicka ett brev. Ett brev! Är det för mycket begärt?!
Jag skakade på huvudet, fortfarande upprörd över minnet som jag så länge har tryckt långt inom mig, och fortsatte att försöka fokusera.
Men när jag inte kunde blev jag extremt stressad. Miranda, det här är provet som kommer att bestämma vem du ska gifta dig med så TA DIG SAMMAN.
Okej, djupa andetag. Jag kände hur jag långsamt blev mer lugn och vände återigen blicken till pappret.
3675,7564102
Jag andades ut, en fråga klar.
Okej, nästa.
***
Woho!! Första kapitlet! Vad tyckte ni? Förlåt om det är förvirrande - detta är första "ordentliga" boken jag skriver så jag håller fortfarande på att få grepp om allting. (Förlåt även för alla eventuella stavfel och grammatiska fel.)
Iallafall, hoppas ni gillar det!
/The Reading Cookie
YOU ARE READING
Tills döden skiljer oss åt
Science Fiction"Är det verkligen så hemskt, tanken på att gifta sig med mig?" "Det är inte att gifta sig med dig som är hemskt. Jag har alltid vetat att jag skulle behöva gifta mig med någon som jag inte redan kände ..." Jag tog ett djupt andetag. "Det som jag ty...
