Fredag 6 Juli 2018
Klockan är runt åtta på morgonen och mitt alarm slog av för ungefär tio minuter sedan. Jag ligger mitt i sängen med Dante precis bakom mig, skeda är väll det man brukar kalla det för. Han sover och jag morgnar till mig. Det är fredag och betyder att min sista arbetsdag äger rum och sedan är det helg. Det betyder också att min andra arbetsvecka efter detta pass är slut. Innan jag och Dante blev sams igen började min så kallade introduktionsvecka tillsammans med Mikaela där vi gick igenom en del saker och jag började smått jobba. Denna vecka började dock det lite mer allvarliga där arbetsuppgifterna var det jag skulle fokusera på.
Jag för försiktigt bort Dantes arm från min midja och slingrar mig ur hans grepp så smidigt som möjligt. Jag börjar så tyst plocka på mig min jobboutfit från garderoben, plockar mitt smink och tassar sedan ut från rummet för att inte väcka Dante. Tillslut anländer jag in till badrummet där jag börjar tvätta av mig, klä på mig mina kläder och sminka mig. När jag är klar går jag ut till köket och börjar bre två mackor samt göra ett glas oboy. Egentligen är jag inte så värst hungrig men jag kan inte längre skita i att äta, speciellt inte när jag har en filur som måste växa till sig i min mage.
Jag och Dante hade i måndags satt oss ner och fört ett väldigt långt samtal om vad vi egentligen skulle göra, inte bara med barnet utan i princip allt. Att göra abort var inte valet jag ville gå igenom då det bara skulle få mig att må otroligt dåligt. Jag är 19 år och gravid med killen jag älskar. Vad händer i framtiden ifall jag gör abort och missar en bra graviditet och får missfall senare? Jag vill inte ens tänka tanken. Dante är med mig och förstår hur jag känner. Jag tror att han fortfarande har lite panik över detta och det har jag med men jag är ändå tacksam för att han försöker. Lovisa kontaktade jag så snabbt vi tagit beslutet och vi pratade om lite allt möjligt men vi ska dit snart.
Efter att tänderna blivit borstade går jag tyst in i sovrummet igen för att ta tag i min väska. Jag lägger den över min axel och går försiktigt fram till Dante som sover fridfullt. Jag kysser honom på hans felfria läppar och ler automatiskt. Han besvarar inte den, men det förväntade jag mig inte för han sov ju. Dock känner jag hur hans ena hand omfamnar min ena arm. Jag lägger huvudet på sne och för mina läppar mot hans öra.
"Vi ses ikväll, älskar dig."
Viskar jag lågt och kysser honom på kindbenet. Han mumlar något ohörbart men jag kan se hur han ler svagt. Jag sträcker på mig och går mot dörren till sovrummet.
"Jag älskar dig med, lycka till idag."
Jag svarar honom med ett leende och går sedan ut från sovrummet. Väl inne i hallen trär jag på mig mina fin skor och scannar min väska för att se så att allt är med, vilket det är.
Bussen anländer bara någon minut efter att jag kommit fram till hållplatsen vilket var en ganska bra tajming. Jag blippar mitt kort och sätter mig ner på en ledig plats.
"Godmorgon Mikaela."
Jag sticker in halva kroppen in till hennes kontor och vinkar lätt. Hon tittar upp på mig med ett leende och släpper det hon håller på med.
"Godmorgon Alida så kul att se dig, du kan faktiskt börja direkt. Jag har lagt in höften med post-it lappar så att du förstår vad du ska göra."
"Du är inte sugen på kaffe eller något?" Frågar jag vänligt men hon skakar enbart på huvudet.
"Nej det är bra tack, jag ropar sen isåfall."
Någon timme senare sitter jag fortfarande framför kontoret jag blivit tillägnad. Byggnaden bestod av tolv våningar och jag blev placerad på åttonde våningen tillsammans med Mikaela i rummet intill. Jag hade fått ett eget kontor för att inte bli störd när jag utövade uppgifterna jag blivit tillsagd. Mitt jobb var väldigt rolig och jag älskade att komma till jobb. Jag trivdes hör tillsammans med alla andra anställda och Mikaela såklart. Hon var självklart bossig men samtidigt väldigt trevlig och genuin. Jag bläddrar mellan pappren fullsmockat med information samtidigt som jag trycker in på de olika dokumenten. Just nu höll jag på att kontakta ett företag Mikaela ville sammarbeta med. Något med reklam.
________
Dante
"Jag går in och kör mitt race så har vi det förhoppningsvis klart. Om det går som vi tänkt oss."
Säger jag och öppnar samtidigt upp dörren in till inspelningsrummet uppriggat med mikrofon och hörlurar. Det PR ganska mörkt där inne men man får en slags vibe av det dova ljuset.
"Ja men du kör alla delar av låten och sedan justerar vi för att se så att allt blir bra men blir det dåligt går du in och kör vissa delar igen."
Jag nickar pt Axel och stänger dörren efter mig. Jag trär hörlurarna över mina öron men låter den ena hörluren endast vara placerad på ytterkanten av mitt öra. Jag tittar ut genom glasrutan som är placerad precis framför mikrofonen och gör tummen upp i en gest att jag är beredd. Jag harklar mig lätt och hör hur introt börjar spelas och hur Noels röst svagt fyller mina öron.
"Hon vet inte om det nu, men hur ska hon veta."
"Att jag ger bort en del av mig själv varje gång som hon ropar mitt namn o jag letar."
Då det låter bra i mina öron fortsätter jag sjunga vidare, för hade det inte låtit på det sättet jag vill hade antingen jag avbrutit mig själv eller så hade dem andra gjort det. Denna track har vi hållit på med i ett tag innan men eftersom att vi aldrig tog musiken på så pass stort allvar blev det aldrig en slutproduktion. Därmed har vi redan soundet bara det att våra röster måste passa in. Axel har kontaktat ett skivbolag men jag vet inte riktigt hur allt ligger till just nu. Jag tror låten måste bli klar innan det kan leda till något. Samtidigt som vi jobbar på denna låt håller vi på att jobba med andra låtar också och det går väldigt bra. Vi är fyra individer som hittar mycket inspiration till våra låttexter och därmed blir allt lättare.
"Ey det där var fan grymt."
Jag går ut från båset och får en klapp på axeln av Ludwig. Jag ler genuint och kan inget annat än att faktiskt hålla med. Det fick otroligt bra och jag tror nästan att jag nailade det.
Timmarna går. Vi går in och it från båset alla tre, det vill säga jag, Noel och Ludwig medan Axel sitter och mixtrar vid datorn för att allt ska låta bra. Vi lägger till bakgrundsljud och lite små omtagningar. Axel har inte lämnat sin stol framför datorn på dessa timmar som passerat. Ljudet fixar han galant och med våra röster låter det otroligt bra.
"Jag tror på riktigt att vi i framtiden kan bli något. Jag tror på oss."
Säger Ludwig och jag lägger min hand på hans axel med ett brett leende på mina läppar. Jag håller med honom och tror att ifall vi fortsätter som vi gör nu så kommer vi att klara det. Detta är vår första låte, vi håller på med andra och jag är säker på att vi kommer att utvecklas genom tiden ifall det blir som vi tänkt oss.
"Det gör jag med."
Klockan hinner bli tio över elva på kvällen när vi lägger av för dagen. Jag drar upp telefonen ur bakfickan och trycker in på Alidas nummer. Telefonen lägger jag mot örat och signalerna börjar gå.
"Hej älskling."
Hennes röst låter en aning trött men samtidigt någorlunda pigg. Jag biter mig svagt i läppen och ler för mig själv. Hennes stämma får alltid ett leende att bildas på mina läppar, oavsett vad.
"Hej baby, vad gör du?"
Frågar jag mjukt och inväntar hennes svar. Hon tar ett djupt andetag och jag hör prassel.
"Ingenting, jag kommer nu. Jag såg att du lämnade bilen hemma."
Hon skrattar svagt vilket direkt smittar av sig på mig. Hon läste mina tankar.
"Tack, ja Axel hämtade mig efter ett ärende."
"Okej men jag är där om en kvart typ."
"Kör försiktigt."
Säger jag och klickar därefter av samtalet. Vi förflyttar oss till vardagsrummet och slår oss ner i sofforna i vardagsrummet.
"Grymt jobbat idag." Vi nickar instämmande.
"Hur går det för Alida med nya jobbet?"
Frågar Noel och jag riktar min uppmärksamhet mot honom. Jag nickar svagt som en början på ett svar på hans fråga.
"Det går bra för henne, eller iallafall efter det hon berättar för mig. Hon kommer alltid hem och berättar med ett leende på sina läppar att hon tycker om uppgifterna och dem anställda."
Jag ler överdrivet stort och lutar mig tillbaka i soffan jag sitter i. Jag är otroligt glad över att Alida hittat ett jobb hon trivs med och lyckan när hon väl berättade nyheten var stor för mig.
"Vad skönt att höra."
Det lägger sig en tystnad över oss i några sekunder tills Axel reser sig upp och försvinner in i köket. Vi hör hur kylen öppnas och hur klirrande glasflaskor slår mot varandra. Inte långt senare kommer han in med fyra ölflaskor.
"Jag är väldigt orolig för en sak."
Jag biter av locket till ölflaskan Axel räckt mig och tar en stor klunk av innehållet. Alla tre ger mig varsin oförstående blick vilket får mig att himla med ögonen.
"Det handlar om Teo."
Säger jag kort. Jag tittar in i Ludwigs ögon och ser hur han sväljer hårt. Antagligen är han väldigt ovetandes om vad jag försöker komma fram till. Noel och Axel ser lika oförstående ut och väntar på att jag ska fortsätta. Denna tanke har funnits inom mig enda sedan jag såg henne tillsammans med honom.
"Dante han ska inte få röra henne."
"Jag vet det men det finns en hake i det här jävla skitet och det är Xander. Jag vill inte att Alida ska umgås med honom när jag vet att Teo kan vänta runt hörnet."
Greppet om glasflaskan blir allt hårdare ju mer jag tänker på det och jag spänner mina käkar när en bild i huvudet spelas upp. Att Teo denna gången skulle hitta Alida, antingen tillsammans med Xander eller utan och denna gången inte visa någon barmhärtighet. Skulle jag få reda på att han mördat mitt allt vet jag inte vad fan jag skulle ha gjort. Jag skulle hittat honom och ge honom det han förtjänar. Ge honom all den smärta han givit mig. Hur sjukt det än låter hade jag kunnat göra precis vad som helst bara för att se honom lida. Han är en hemsk person och förtjänar att känna smärta, han är så pass hemsk att jag nästan blir rädd för honom.
____________
Alida
Jag stänger av bilen och tänker skriva ett sms till Dante att jag är framme när jag istället bestämmer mig för att gå in och hälsa. Jag öppnar bildörren och går upp till verandan. Då ytterdörren är olåst öppnar jag den och stiger in i huset. Jag tar av mig skorna och går in i huset. Svaga röster hörs ifrån vardagsrummet så det är dit jag styr mina steg. Dem sitter alla fyra placerade i sofforna och dricker ur varsin ölflaska. Min blick stannar på Dante.
"Vad är det med honom? Han ser helt spänd ut."
Säger jag lågt intill Noels öra med blicken på min pojkvän som ser rätt frånvarande ut. Noel ryggar tillbaka och ser förvånat upp på mig, jag ler busigt åt honom och får leendet besvarat.
"Han tänker tror jag."
Jag rycker på axlarna och går fram till Dante. Jag slår mig ner på armstödet intill honom och fäster mitt pekfinger och tumme under hans haka och för hans huvud upp mot mig. Trots att hans kropp är spänd följer huvudet enkelt med i mina rörelser.
"Vad tänker du på?"
Nästintill viskar jag och stryker min tumme över hans läpp. Jag för mina läppar mot hans panna där jag placerar en fjäderlätt kyss. När jag väl dragit ifrån ser jag hur han kommit tillbaka till verkligheten.
"Allt och lite till."
Skrattar han svagt och lägger mjukt sin ena arm om mig. Något i hans ögon säger att hans tankar ligger på något negativt men jag väljer att inte påpeka det. Jag reser mig upp och därmed lossnar greppet han har om mig. Jag går fram till Ludwig och lägger mina armar om honom. Vidare till Axel där jag av honom får en bambsemysig kram och sist men inte minst kramar jag om Noel.
"Hur är det?"
Jag slår mig ner i fåtöljen mellan de två sofforna och drar in ett djupt andetag. Hade Dante berättat om att jag var gravid? Eller var det kanske dags att göra det nu. Jag vrider min uppmärksamhet mot Dante som redan tittar på mig. Han flätar samman våra händer och nickar med ett leende.
"Om man bortser från att jag fick reda på att jag är gravid så är det bra med mig."
Jag biter lätt ihop och flackar osäkert med blicken mellan alla tre. Dantes hand kramar ett hårdare tag om min och jag stryker min tumme över hans handrygg.
"Ni skä-"
"Nej vi skämtar inte."
Suckar jag och lägger mina ben i kors. Jag vägrar nu att titta på någon av dem, speciellt efter att den obekväma tystnaden lagt sig över oss. Jag visste inte hur jag skulle tolka tystnaden. Var dem enbart chockade? Eller var dem arga och besvikna? Jag har absolut ingen aning.
"Snälla säg något."
Suckar jag ännu en gång fast denna gången osäkert och jag tittar nu upp på dem. Ludwig biter sig i läppen med blicken i famnen, Axel har armarna i kors och funderar vilket Noel också verkar göra.
"Jag tror på er, det gör jag."
Axels plötsliga uttalande får mig att brista upp i ett litet leende. I rösten eller tonläget han har hör jag absolut inget tvivel vilket gjorde mig automatiskt mycket gladare.
"Chocken var stor men jag håller med Axel."
"Ja jag antar väll det, jag menar jag tror att ni skulle bli två helt fantastiska föräldrar trots att jag helst velat se er som föräldrar om några år." Ludwig harklar sig tyst och sätter sig rakare i soffan.
"Vi ville inte bli föräldrar nu men vi begick ett misstag vi nu får sota för."
Säger jag med en svag irritation i rösten. Jag menar det här var ett misstag men nu får vi stå för det och göra det bästa av situationen.
"Innan ni nämner förslaget ska ni veta att abort inte är något alternativ."
Jag vet inte hur länge vi sitter här och diskuterar om detta ämne men tillslut reser jag mig upp från fåtöljen och drar med mig Dante ut till hallen. Vi säger hejdå och hoppar sedan in i bilen. Resan hem är ganska tyst men bland oss känns tystnaden någorlunda bekväm. Vi hade inte riktigt något att snacka om. Jag menar, det var ju ingen nyhet för oss båda att jag var gravid och därför var stämningen mellan oss inte alls stel eller något. Efter bilresan hem kommer vi in i lägenheten och när jag checkar klockan står den på 00:00. Vi gjorde oss båda iordning för sängen och när allt väl var nedsläckt och låst la vi oss intill varandra under täcket.
"Hur gick det idag? I studion?"
Mumlar jag trött och ger ifrån mig en lågmäld gäsp. Dantes leende syns genom mörkret och hans hand placerar han om min käke och stryker mig mjukt över kinden med tummen. En kyss placeras på min panna innan han drar in ett kort andetag.
"Det gick riktigt bra faktiskt, jag har spelat in mina delar och det ända som behövs nu är de sista finjusteringarna. Axel är grym på det där och allt är nog snart klart."
"Så roligt att höra, vad glad jag blir. Men är det den enda låten ni håller på med just nu?"
Dante tar ett försiktigt grepp om mitt lår med sin ena hand och låter mitt ben läggas över hans, sedan drar han sin kropp omöjligt närmre min vilket får mig att lågt fnissa till.
"Ja vi håller på med flera låtar men framförallt med Redo."
Jag ler och tittar upp på Dante.
"Redo?"
"Titeln på låten?" Han nickar och jag ler exalterat.
"Jag längtar tills jag får lyssna på slutproduktionen." Säger jag och kysser hans läppar flera gånger på rad. Dante skrattar tyst och låter sina läppar omfamna min tinning.
"Jag längtar tills du ska få höra den."
"Godnatt älskling." Viskar jag kort.
"Godnatt mitt allt."
__________
Rösta och kommentera
Tråkigaste kapitlet? Sorry för det men här har ni det iallafall.
Förstår inte varför alla mina försenade kapitel alltid ska vara så dåliga. Men men.
Vi ses i nästa del, har glömt vad jag mer skulle säga egentligen.
Xoxo dantexlindhe