Grayson
🐺
(Ew, jag vet.)
.
Blod från både mig och en katt jag hade dödat på vägen hit, för att den hade varit ivägen, stank från mina kläder.
Zack och Justin följde hack i häl med mig när vi närmade oss vårt läger, som låg på andra sidan stan.
Mina ben, armar och hals gjorde ont på grund utav den jävla Xander. Han hade verkligen inte tagit det lugnt, men om jag bara hade varit beredd på att han skulle vara där skulle jag ha kunnat dödat honom. Det intalade jag mig själv.
Det första vi fick syn på i den sliskiga byggnaden var Alfa Blade som satt i soffan med kroppen vänd direkt mot dörren som om han hade väntat på oss vilket han säkert hade gjort.
"Grayson", fräste han korthugget, "var har du varit? Jag kallade på dig för mer än en hel timme sedan!"
Han bar som vanligt solglasögon som täckte hans ögon och gjorde det omöjligt att se vilken färg dem var i. Hans kraftiga kropp skakade praktiskt taget av ilska och jag kände hur min mörbultade varg vek sig för mig.
"Förlåt Alfa", sa jag, Zack och Justin böjde sig också ner i förlåtelse.
Rivsåren, den brutna ben, blå- och bitmärkena sved och stack i kroppen när jag gjorde det.
"Vad fan har hänt med er?" spottade han också och vi tittade underkastat upp mot honom.
Han var en stor man, Blade, kanske två hela meter lång. Håret var uppsatt i en stor tofs i bakhuvudet och på de muskulösa armarna stack tjocka överdrivna blodådror ut tillsammans med tatueringar i svart bläck.
Jag svalde hårt.
"Det var Xander...-", började Justin förklara men när han såg hur Blades mun ändrades till ett spänt sträck avbröt han sig själv.
"SLÖSAR NI BORT ARBETSTID PÅ ATT BRÅKA MED XANDER WAYAN?!" röt han så att vi alla tre ryckte till, "OCH SÅ FÖRLORAR NI? TRE MOT EN?!"
Zack öppnade munnen bara för att direkt stänga den igen och knipa igen.
Det var jag som tog talan.
"Vi försökte bara hämnas", min röst lät mer självsäker än vad jag kände mig, blod rann fortfarande ner från min hals och tinningar, "vi ville orsaka honom den värsta smärtan någonsin genom att döda hans själsfrände."
Det var som om alla slutade att andas i en sekund bara för att dubbelkolla om de verkligen hade hört rätt.
"Själsfrände?", frågade Zack med sina förvirrade bruna ögon, "han har väl ingen..."
"Du menar Raelynn?" avbröt Justin och jag nickade så bestämt jag kunde. Det värkte som om det var en fyrverkerishow i mitt huvud.
"Ja, såklart", väste jag ut mellan sammanpressade tänder, "har ni inte sätt hur han ser på henne? Eller hur mycket han är villig att offra för tjejen? Det är vidrigt." Blade tittade bara mellan våra ansikten och en tydlig rynka i pannan syntes, ändå avbröt han mig inte, "man är bara korkad om man inte fattar det, han vet säkert inte ens det själv."
Jag fnös högt.
"Jaha, vem i helvete bryr sig om Xander har hittat den han ska onanera med? Vad gav dig rätten att inte lyssna på min order?, Grayson, jag svär vid-", innan Blads kraftiga stämma hann avsluta sin mening hade Justin flämtat till.
"Men det är omöjligt", sa han, Blade skulle i vanliga fall försöka bryta nacken av den som avbröt honom men när han hörde det sista han sa frös han till, "hon är ju människa."
Just det, tänkte jag sarkastiskt, grattis snille du räknade ut det.
Zack verkade inte förstå vad som hände och stirrade bara förvirrat omkring sig.
"Vadå då?" frågade han men ingen lyssnade, Blade såg ut som om han inte längre var arg utan mer åt det förbluffade hållet.
Han hade helt glömt bort att skrika och vände sig bara snabbt mot mig igen.
"En... människoflicka?" undrade han och jag kunde nästan urskilja konturerna av hans ögon bakom solglasögonen, "är du säker?"
Nu var han precis framför mig blodet från hans nävar stack mig i näsan, han hade säkert slagit någon innan vi kom in hit, säkert en av våra bröder.
Det är ändå rätt åt dem, tänkte jag. De är idioter.
"Ja, hundra procent säker." Svarade jag och blinkade inte.
Blade verkade inte särskilt upprörd längre att jag hade hoppat över ett pass som hans Beta.
"En människa och en... varulv?" mumlade han för sig själv och lutade sig tillbaka och började röra sig i det lortiga rummet. "Det har inte hänt sedan flera hundra år sedan..."
Zack försökte fånga min blick och fråga vad Alfa menade men jag höll bara huvudet högt och följde Blade med blicken.
"En gammal myt som jag lärde mig för länge sedan gick såhär; när månen skapades på nytt av solen väcktes vargbarnen till liv och för varje fullmåne fick dem en enorm styrka som inte gick att mäta. En ny mäktig ras hade skapats utav vargkrigare och allting verkade i sin ordning, dock så märkte solen och månen problemet med sina nya skapelser väldigt snabbt.
Vargarna var för omänskliga, brutala och känslolösa för att kunna försvara människor från andra onda ting och beslöt sig då för att införa ett nytt system.
De förvandlade den mest hjärtlösa krigaren till en människa för en natt för att sedan föra honom till människoflickan som de hade valt ut åt honom att älska med.
Redan från första stund var det äkta kärlek mellan vargpojken och flickan, hon blev med barn och födde sedan det vi brukar kalla en varulv. Deras barn kunde förvandlas till varg när han hade nått puberteten och sedan till människa igen utan att vara beroende av månes kraft.
Han var starten på den perfekta balansen mellan ont och gott.
Sedan dess brukar man säga att varje varulv har sin egen halva- en annan varg-, någonstans i världen. Vissa hade turen att hitta sin i närheten, medan andra var tvungna att resa jorden runt för att hitta den."
Jag stod nästan mållös och gapade. Jag hade hört historien förut med själsfrändegrejen men inte med den där med att en människa var inblandad.
"Så... varför har han fått en människa som andra halva?" frågade Justin sedan och Blade skrattade till.
"Igen jävla aning", hans polisonger dansade på hans kinder i takt med hans bryska talande, "men det ska vi ta reda på. Det måste vara något speciellt med henne eller något, så, grabbar, berätta mer om denna flicka..."
Ett skadeglatt leende uppkom i mitt ansikte. Tanken på att hämnas på Xander med hjälp av Winterflockens Alfa värmde i mig.
Han skulle så sota för det han hade gjort mot mig nyligen.
Xander förtjänade knappt att jag tänkte hans namn och verkligen inte att vara lycklig med sin själsfrände.
Raelynn skulle han inte få och det skulle jag se till.
"Absolut, Alfa", svarade jag och bugade lite och jag såg i ögonvrån hur Justin och Zack exalterat log mot varandra.
Det här skulle bli kul.
______________________
ÅH JAG HAR INTE UPPDATERAT PÅ VAD SOM KÄNNS SOM EVIGHETER
Eller om jag skulle vara mer specifik... nio dagar... mer kanske? men ÄNDÅ!
I ALLA FALL, RÖSTA OCH KOMMENTERA!
(Vem gillar inte heller Grayson? 🙋)
My mood: