Torsdag 31 Maj 2018
Torsdag morgon.
"Dante gå upp nu din sömntuta!" Säger jag högt och knuffar till honom där han ligger med täcket om sig i sängen. Han snarkar en aning vilket enligt mig är det gulligaste som finns.
"Nej jag orkar inte." Suckar han och grymtar irriterat till. Jag himlar med ögonen åt honom och drar snabbt bort täcket. Jag slänger det på golvet och går därefter fram till min garderob för att dra fram dagens kläder.
Gårdagen hade i princip gått ut på att vi låg i min soffa, som jag för övrigt äntligen fått. Vi pratade och mös med varandra. Jag älskar hans sällskap mer än allt annat.
"Wow vad du är vacker." Hans fingertoppar stryks försiktigt upp längs mina armar innan han lägger armarna om min hals och kramar mig bakifrån.
"Du ger mig alltid så många komplimanger." Ler jag och möter hans ögon i spegeln. Han tittar ner på mig och jag studerar vartenda rörelse han gör. Hans läppar snuddar försiktigt vid baksidan av mitt öra och rör sig ner mot käken. Ju längre ner han kommer mot mina läppar, desto mer vrider jag mitt huvud mot honom för att möta hans läppar.
Jag vrider mig om mot honom och lägger mina händer mot hans bröstkorg. Vi låter våra läppar mjukt massera varandras och hans händer placeras om mina käkar.
"Vi börjar om fyrtio minuter, vi borde göra oss iordning." Ler jag och kramar om honom.
När kläderna väl var på och vi käkat frukost, som det förövrigt knappt fanns något av så satt vi iallafall just nu i bilen påväg till skolan.
"Vill du göra något efter att vi slutat? Ta en fika eller något." Jag lägger min hand på hans lår och ger honom ett leende.
"Jag kan tyvärr inte Dante, jag ska träffa en killkompis." Han tittar ner på mig och verkar nästan lite sur.
"Nej det är inget att oroa sig för, han är en nära vän och jag har inte träffat honom på ett år. Inget mer än vänner och det fattar du väll själv." Säger jag och stryker min tumme över hans lår.
"Nej jag vet."
Dante parkerar bilen vid skolan och går ut från bilen. Likt det han alltid gör springer han runt bilen och öppnar upp bildörren åt mig.
"Tack baby." Flinar jag och kysser honom snabbt på kinden. Jag trär väskan över axeln och lägger min hand i Dantes.
"Hur känns det att komma tillbaka?" Frågar jag medan vi styr våra steg in mot skolan. Människor runt omkring oss riktar sin uppmärksamhet mot oss, antagligen personer som vet vem Dante är och som har märkt att han inte varit här på ett jävla långt tag.
"Det känns bra, eller det är iallafall vad det känns som just nu." Jag trycker upp dörren till skolan och möts av en skola fylld med elever. Som vanligt då.
Det är även här inne som flera riktar sina blickar mot oss vilket gör mig en aning irriterad. Varför ska man stirra ut någon man inte sätt på länge, jag menar det är ju respektlöst.
"Vad fan glor ni på era idioter." Fräser jag och spänner blicken i de flesta som jag lyckas få ögonkontakt med. Dantes hand stryker mig över handryggen och jag tittar upp på honom. Han tittar inte på mig men utstrålningen han ger menar på att jag inte ska bry mig om deras blickar.
Vi kommer in i klassrummet där dagens första lektion ska äga rum. Det vill säga matematik. Jag slår mig ner vid ett ledigt bord med Dante bredvid mig. Ludwig sitter bakom oss men ingen Nicole syns till.
"Ludde, vart är Nicole?" Frågar jag och vrider mitt huvud bak mot honom. Han rycker på axlarna och knyter ihop sina händer med varandra.
"Jag har ingen aning faktiskt." Svarar han och rullar tummarna. Jag suckar frustrerat och börjar så småningom skaka på mitt ena ben.
"Alida sluta vad gör du?" Frågar Ludwig och jag känner hur han lägger en hand mot min axel. Jag sneglar bak på honom och skakar på huvudet.
"Nej men alltså något känns bara fel." Säger jag och biter mig i tungan av frustration. Det var inte så att jag kände på mig att Nicole var försvunnen utan mer att det var något fel med henne. Jag hade knappt träffat henne på jätte länge och nu känner jag mig så dum för att inte ha frågat henne hur hon kanske mår. Jag har liksom knappt frågat henne om en update av hennes liv, fan jag är ingen bra vän alltså.
Lektionen har börjat och hon är fortfarande inte här. Jag har skickat flera sms till henne men hon har inte svarat på dem alls. Vad har hänt med henne?
Lektionen är slut om en kvart och det är då hon kommer in i klassrummet. En timme och tio minuter sen, något är fel. Hon ser ut som hon alltid gör men det är något som ändå inte känns rätt.
"Nicole vart har du varit?" Frågar jag och lägger armarna om henne innan hon ens hinner reagera. Hon står först stelt och kramar mig inte tillbaka men tillslut släpper hon allt och besvarar min kram. Hon snyftar lågt till och jag känner hur min oro börjar växa för hennes skull.
"Alida." Viskar hon och drar in flera snabba andetag. Jag drar ifrån och lägger mina händer om hennes käkar.
"Du och jag sticker härifrån och snackar om allt okej. Förlåt för att jag har varit en fucking idiot som inte frågat hur det är med dig när jag tydligt har märkt att något är fel." Säger jag och tar tag i min väska. Hon skakar på huvud i en gest om att vi inte ska missa skolan men jag nickar bara på huvudet och tar tag i min jacka.
"Vi går nu." Säger jag bestämt. Jag vänder mig om mot Ludwig och Dante som tittar på oss förvånat.
"Vi sticker och kommer inte tillbaka på resten av skoldagen, hör av er ifall det är något och Dante jag ska ju träffa min killkompis så jag kommer inte hem fören senare. Du har ju nyckel så vi ses hemma." Jag kysser honom snabbt på läpparna innan jag går ut från klassrummet tillsammans med Nicole och lämnar tre oförstående personer bakom oss. Ludde, Dante och min mattelärare.
Vägen till fiket jag bestämt att vi ska sätta oss vid är väldigt tyst och vi säger egentligen inte så mycket men jag är ganska säker på att hon uppskattar det. Vi slår oss ner vid ett ledigt och avskilt bord efter att vi har beställt något litet att käka.
"Snälla kan du berätta allt som hänt? Jag är så ledsen för att jag inte riktigt funnits där för dig, verkligen." Nästintill viskar jag och lägger min hand försiktigt över hennes i några sekunder för att visa att jag bryr mig. Hon tittar upp på mig och nickar svagt på huvudet.
"Jag valde att inte berätta detta för dig av den anledningen att jag vet hur mycket du bryr dig om andra. Hade du fått reda på alla mina problem så hade du gjort allt för att jag skulle må bättre och jag ville bara att du skulle ta hand om dig själv. Så förlåt för att det tagit så lång tid för mig att berätta allt för dig." Börjar hon och jag i princip spetsar öronen för att lyssna på det hon har att berätta.
"Du vet jag och Albert? Vi höll ju på ett tag med varandra och var typ på g. Det var iallafall vibbarna jag fick. Jag blev så jävla kär i honom och var verkligen redo för ett förhållande men helt plötsligt så ville han inte längre. Han har inte hört av sig på jätte länge sedan den dagen han yttrade orden och jag blev ju såklart så jävla förkrossad." Hon sväljer hårt.
"Imorse stötte jag på honom och försökte prata med honom men alltså han var så jävla förändrad och pratade så oerhört spydigt till mig och jag hatar honom så jävla mycket. Noel har varit där och stöttat mig för jag kände att jag ville få alla mina känslor ur mig." Jag drar efter andan, jag visste inte detta. Obviously. Men att få reda på detta om Albert, alltså jag menar det är Albert vi snackar om. Vad fan hände med honom?
"Åh fy fan vad jag ska ta kål på honom!" Muttrar jag och spänner min knytnäve.
"Nicole du förtjänar så jävla mycket bättre än honom. Jag trodde inte så om honom, jag trodde inte så om Albert." Säger jag och ger henne ett medlidsamt leende. Min bästa vän har blivit krossad av killen hon blivit kär i och här lever jag livet med min pojkvän och har det sååå bra oavsett allt som hänt.
"Tack Alida, jag älskar dig."
"Jag älskar dig med Nicole."
"Men Noel? Jag visste inte att ni snackade mycket?" Säger jag och ger henne ett litet leende.
"Jo alltså vi bor ju nära varandra så vi åker ju bussen tillsammans. Han såg att något var fel och jag berättade för honom om allt och ända sedan dess så har vi snackat nästintill varje dag." Jag nickar medan jag tar in allt det hon säger. Det är något med blicken hon ger mig som får mig att undra.
"Nicole är det något du vill berätta för mig?" Säger jag och spänner min blick i henne. Något har hänt, men vad?
"Nej ingenting." Säger hon snabbt, nästan för snabbt vilket avslöjar henne.
"Jo säg."
"Nej det är inget."
"Jo du säger nu."
"Detkanvarasåattjaghadesexmednoeltregånger."
_____________
Rösta och kommentera
Hoppas ni gillade deeeet!!
O det e snart Noels födelsedag så varför inte publicera ett kapitel innan?
Som dessutom handlar om honom i slutet.
Puss på er!!
Xoxo dantexlindhe