Jag borde egentligen göra läxor men här är jag i stället med en ny del, så enjoy!
(Det här förresten händer mig hela tiden hahah).
__________
Xander
🌖
Jag hade ingen aning om vad som på gick i Raelynns huvud för tillfället men jag kunde inte bry mig mindre. Allt jag kunde fokusera på var att avlägsna dem andra vargarna från hennes kropp, och det var snabbt.
Den där fucking jävel hade lurat in henne hit för att skada henne och han förtjänade att död för det.
Jag korsade skogen på en halv sekund, satte huggtänderna i honom och lät mina djuriska instinkter ta över. Graysons två polare backade genast undan när vi två ramlade omkull med mig överst.
Jag pressade ner hans varg i marken med min enorma tyngd och fortsatte att attackera honom.
"Sa jag inte åt dig att hålla dig borta?" röt jag mellan huggen och betraktade hur blodet blandades med dem ljusa hårstrånen i hans päls.
Han försökte att putta bort mig eller åtminstone bita tillbaka men han misslyckades stort. När jag väl var arg gick det inte att rubba mig.
För ingen fucking skadade Raelynn. Ingen.
Mina vassa tänder sjönk ner i hans hals ännu en gång och det kändes så jävla bra. All ilska och stress samlades på ett enda ställe och upplöstes. Min varg hade längtat efter den här känslan, av att vara fri och bara anfalla på känslorna.
Det kändes... uppfriskande.
Till slut insåg jag att jag faktiskt var tvungen att släppa honom om jag ville att han skulle överleva. Men problemet var att jag inte ville det, jag hade inget emot av att se honom blöda till döds och sluta kämpa emot mot mig.
Jag ville att han skulle dö, insåg jag och stannade genast upp.
Jag backade och lossade greppet om honom och han började omedelbart att hosta och rossla när viken av mig släppte honom. Mina svarta ögon var vilda och min pälsbeklädda bröstkorg höjdes och sänktes i en rasande takt.
Jag kollade från Graysons dämpade gnällande till hans följeslagare som huvudstupa började avlägsna sig från platsen, som om de kunde känna på sig att dem också skulle få spö om dem stannade kvar. De kastade en snabbt aktsam blick mot Grayson innan dem, med svansen mellan benen, lämnade med ynkliga gnyn.
Fittor.
Jag pressade ihop mina tänder mot varandra när jag stålsatte mig för att åter gå fram mot Grayson igen. Jag kontrollerade mig från att inte fortsätta min attack och i stället ställde jag mig så att våra mörka ögon möttes.
"Bara ett tips", sa jag med både min alfa- och vargröst, "nästa gång tar du det för i helvete med mig och inte med någon annan som en jävla ynkrygg", det sista spottade jag nästan fram.
Han tittade upp mot mig, avskyn lyste i hans blick när han på svaga ben försökte ställa sig upp.
"Ja", svarade han lågt och hans päls var nästan helt rött av blod vid det här lagret. Hans blod men även lite av Raelynns.
Bara tanken på att hon blödde fick det att knyta sig i maggropen, men jag var tvungen att avsluta det här först innan jag hann titta.
"Bra", morrade jag innan jag nickade hårt mot det motsatta hållet. "Försvinn fucking här ifrån nu innan jag ändrar mig och faktiskt slår ihjäl dig."
Även fast han visste att han var i underläge vägrade han att röra sig ur fläcken.
"Synd bara att du inte vågar det", sa han och försökte le överlägset men det såg bara ut som en grimas på grund av smärtan.
Jag skrattade känslolöst till.
"Testa inte mitt tålamod", väste jag och mina morrningar ekade i hela skogen, så häftig var min röst. Han försökte också att inte visa det men han hade ryckt till av min stämma.
Han gav sig till slut men innan han vände sig om och gick sin väg skickade han en hatfull blick mot mig och Raelynn bakom mig. Han haltade och såg verkligen ut att behöva söka upp ett sjukhus som snarast men det var inte mitt problem.
Jag vred mig sedan om när jag var säker på att Grayson var långt borta och stirrade på mäniskoflickan framför mig. Hennes blonda lockar pyrde hennes huvud i en gloria och flera barr och löv hade fastat i dem. Hennes söta ansikte var också täck av små skrapsår och smuts som inte hörde hemma på henne.
Hon hade svimmat av all uppståndelse och jag svor tyst.
Hon låg verkligen helt utslagen på marken med en blodig vad och skadade händer. Synen fick mig att helt förlora all aggression och det enda jag kände var... still- eller tomhet. Långsamt närmade jag mig hennes bräckliga form för första gången som varg.
Med mitt förstärkta luktsinne kunde jag också känna doften av henne som jag innan inte hade gjort. Jag kunde inte beskriva det jag kände, hennes doft var berusande och svindlande.
Min varg spann till och det kändes som om musklerna under min maggrop hårdnade på ett sexuelltsätt.
Min varg var... upphetsad? The fuck? I det här sammanhanget?
Jag skrynklade genast ihop ansiktet. Av Raelynn? Det passade verkligen inte in just nu.
Utan att jag visste ordet av det hade jag omvandlat mig tillbaka till min mänskliga from och dragit på mina shorts som hastigast och försökt ignorera den skumma känslan i min kropp.
Jag skakade tvärt på huvudet för att få bort alla opassande tankar innan jag hade gått fram och lyft upp henne i min famn. Hennes bräckligt avslappnade kropp vilade mot min nakna bröstkorg och den förut så bekanta gnistan tändes igen. Det värmdes i hela kroppen från mitt bröst ned till slutet av tårna och jag hade aldrig upplevt någon liknade.
Det var som om hon tände eld på mig, bara med sin beröring.
Jag andades snabbt inåt av den märkliga känslan och jag var tvungen att kämpa emot impulsen att trycka henne närmare mig.
Kom igen, Xander, vi hade inte tid med det här, påminde jag mig själv men min varg i mig lyssnade knappt.
Han var helt gripen av det hela.
Jag harklade mig tyst avfärdande innan jag började gå med Raelynn i min famn ut från skogen och mot min bil.
Det var någonting speciellt med den här människan, jag kunde känna det. Hon var inte vilken jobbig tjej som helst utan hon var någonting, men jag visste inte vad.
Och jag var till sist tvungen att erkänna det också, jag var gripen jag med.
______________________________
ÅHH XANDER BÖRJAR MED MYRSTEG ATT FÖRSTÅ ALLTING!
RÖSTA OCH KOMMENTERA
Ett nytt cover, vad tycks? Tycker själv att det behövdes ett nytt!
JAG ÄR JÄTTETAGGAD PÅ NÄSTA DEL OCH DU KOMMER FÖRSTÅ VARFÖR NÄR NI LÄSER DEN :DDDD
Blev inte jättenöjd med det här kapitlet men aja, ni får ett asbra nästa gång, som jag precis sa! ;)
Tills dess: