Söndag 22 April 2018
Med hans armar om mig känner jag mig som tryggast.
Jag slår försiktigt upp mina ögonlock och slås direkt av en dunkande huvudvärk. Jag har ingen aning om varför men det gör oerhört ont i ansiktet och min hals. Jag vrider mig långsamt om och möts av en sovandes Dante med bar överkropp. Jag drar mig med ett leende närmre honom och placerar en kyss på hans nyckelben.
Jag inser snabbt vad som faktiskt hände igår, jag drar mig försiktigt bort från Dante, sätter mig på sängkanten och sträcker mig efter min bh som ligger på golvet som jag därefter trär på mig. Jag ställer mig långsamt upp och går fram till Dantes garderob som är täckt av en stor spegel.
Jag placerar försiktigt mina fingrar om min hals där en hand av blåmärke är synligt. Teo. Jag ger ifrån mig ett djupt andetag och grimaserar svagt åt smärtan som når mig direkt jag lägger fingrarna på blåmärket. Dante fick mig verkligen att glömma allt igår.
Jag hade under natten med Dante inte ens tänkt på att hela hans ansikte fortfarande var blodigt och att jag själv hade Teo's hand på min hals. Jag känner hur han försiktigt placerar sina armar om min midja och tittar på mig igenom spegeln.
"Jag ska mörda honom för att ha skadat dig." Viskar han lågt och placerar försiktigt en kyss mot min öronsnibb. Jag vrider mig om mot honom och lägger mina armar om hans käkar. Han grymtar svagt till men ger mig ett leende.
"Kom." Mumlar jag, tar tag i hans hand och för med mig honom ut mot toaletten. Jag låser om oss och sätter honom på toaletten.
"Du ser helt fördärvad ut." Muttrar jag, letar upp pads och dränker dem i ljummet vatten. Jag går fram till Dante, sätter mig gränsle över honom och tittar in i hans ögon.
"Tack för igår." Jag avfyrar ett milt leende, nickar och placerar försiktigt den blöta tussen mot hans hårbotten.
"Tack för att du fick mig att glömma." Viskar jag till svar och placerar försiktigt min andra hand om hans käke. Jag lyfter upp hans förstörda ansikte och duttar den försiktigt mot såret som nu torkat.
"Gör det ont?" Frågar jag och torkar bort allt blod som går. Han rycker på axlarna och lägger armarna om min midja.
"Jag överlever." Säger han, jag nickar och slänger den använda biten i papperskorgen för att ta en ny. Jag torkar denna gång försiktigt bort det torkade blodet från hans näsa vilket inte är så farligt jämfört med vad läppen och ögonbrynet kommer att vara. Jag förstår helt ärligt inte hur han klarade av att kyssa mig igår, det måste ha gjort riktigt ont.
"Du är så jävla vacker Alida." Mumlar Dante och söker efter min blick som är fullt fokuserad på att torka bort hans blod. Jag tittar ner på honom med ett leende och kysser han snabbt på läpparna.
"Du säger det rätt mycket." Ler jag och går vidare till hans spruckna ögonbryn.
"För att det är så jävla sant." Han ger mig ett svagt leende och jag känner hur han fäster blicken på min hals.
"Dante jag är okej, jag lovar." Mumlar jag då hela hans kropp spänns när hans blick fäster sig på min hals. Han skakar smått på huvudet och biter sig i läppen.
"Hade jag bara varit vid din sida hela kvällen hade detta aldrig hänt. Alida du hade ju för fan kunnat vara död vid detta laget om inte jag hört dig." Mumlar Dante lågt och lutar sitt huvud mot min axel. Han avfyrar en låg suck och kysser mig försiktigt på axeln.
"Men nu är jag inte det." Ler jag svagt och lyfter upp hans ansikte så att han tittar på mig. Han för sitt ansikte närmre mitt och kysser mig försiktigt på mungipan. Han drar in ett djupt andetag, för upp sin hand mot min käke och placerar sin tumme mot min underläpp.
"Jag vet inte vad jag hade gjort ifall jag förlorade dig Alida." Mumlar han lågt och jag tittar förvånat in i hans gråtfärdiga ögon. När första tåren svämmar över känner jag hur hela min kropp blir varm inombords. Dante Lindhe gråter för mig.
"Baby gråt inte." Viskar jag, torkar bort tåren med hjälp av min tumme och lägger mina armar om honom. Han lutar försiktigt sitt huvud mot min nakna axel och snyftar lågt till. Att se Dante gråta för mig gav mig ännu en stor bekräftelse att han bryr sig om mig, vilket bara fick mig att bli ännu mer förälskad i honom.
"Jag älskar dig Alida." Säger han och tittar upp på mig innan han kysser mig på läpparna.
"Jag älskar dig med Dante." Säger jag med ett leende och reser mig upp från hans knä. Jag tar tag i hans hand och går tillsammans med han fram till spegeln. Han lägger sin ena arm om min midja och lutar försiktigt sitt huvud mot mitt.
"Vi ser båda förfärliga ut." Skrattar jag och studerar oss båda i spegeln. Dante med sprucket ögonbryn, sprucken läpp, blåtira och sår i hårbotten och jag med ett blåmärke om käken från smällen Teo gett mig och ett blåmärke efter att han strypt mig. Jag har blivit strypt.
Tillslut orkar jag inte titta på mig själv i spegeln, jag går fram till dörren och låser upp den innan jag går ut från badrummet med Dante strax efter mig.
"Alida." Jag tittar framför mig och ser Ludwig med ännu en blåtira om sitt ena öga, sprucket ögonbryn och ett stort blåmärke om hans vänstra käke.
"Ludwig." Mumlar jag och drar in han i min famn. Han krama försiktigt om mig och mumlar ifall jag är okej. Jag nickar svagt i kramen och drar mig försiktigt ifrån. Dante går förbi oss, in på sitt rum och kommer efter inte många minuter ut igen med mjukisbyxor och en tröja som han kastar till mig. Jag trär på mig den och den blir som en liten klänning för mig.
Vi går alla tre ner tillsammans och hamnar i vardagsrummet där Noel och Axel med trötta ögon klunkar varsitt glas vatten. Även dem har blåtiror överallt i ansiktet och jag kan inte undgå att må dåligt över slagsmålet som skedde på grund av mig.
Jag slår mig ner i fåtöljen i Dantes famn, lägger mitt huvud mot hans bröstkorg och ger killarna varsitt bekymrat leende.
"Förlåt för att ni hamnade i slagsmål tack vare mig." Suckar jag lågt. Jag känner hur någon lägger sin hand på min axel och jag tittar upp på Valter som ger mig ett svagt leende.
"Detta ligger inte på dig Alida, allt ligger på Teo och hans äckliga hjärna." Säger han och slår sig ner bredvid Axel i soffan.
"Vem är han egentligen och varför är ni så kallade fiender?" Frågar jag och lägger min hand i Dantes. Alla fyra killar som sitter i soffan tittar på mig och avfyrar en låg suck.
"Det var för ungefär 4 år sedan när vi alla fem var runt 16 år. Vi hade redan satt oss i denna skiten och hade därför inte skapat den bästa relationen med Teo och hans vänner." Börjar Noel berätta och jag spetsar öronen för att få in all information i min hjärna.
"Teo hade träffat en tjej som han blivit riktigt förälskad i, känslorna blev besvarade och dem blev tillsammans. Ungefär 1,5 år senare var dem fortfarande i en relation med varandra men det var då en annan kille kom in i bilden. Den här tjejens känslor för Teo började sakta men säkert avta och blev istället förälskad i den nya. Detta var något Teo absolut inte gillade och blev därmed så arg och besviken att han efter att tjejen och den nya varit tillsammans i ungefär 1 år, mördade henne. Brutalt, jag vet. Alida han är ingen bra kille." Mumlar Noel och jag känner hur mitt hjärta slår snabbare. Teo mördade henne?
"Vem var hon? Och varför är det en koppling till er?" Frågar jag försiktigt, jag känner hur Dante drar in ett djupt andetag innan han långsamt andas ut igen.
"Hon hette Olivia och var min största kärlek." Jag känner hur hela jag stelnar till och hur något blött faller ner på mitt huvud.
Dante var killen,
& Olivia tjejen?
Det var henne Teo snackade om under den kvällen.
Teo mördade min pojkväns största kärlek, som dessutom var hans egna.
Teo mördade henne.
_______________
Rösta och kommentera
Försökte få ett bra avslut på detta kapitel.
Jag hoppas det blev bra ändån.
Hoppas ni gillade det.
Puss!!
Xoxo dantexlindhe