Hallojsan! Jag hoppas alla mår bra! :D
Jag är först och främst ledsen att jag inte svarat på era kommentarer.. Jag har inte haft tillgång till det. Min data är kaputt. Den bara laddar ner virus så den funkar inte. Jag brukar heller inte svara på kommentarer från mobilen, jag bara läser från den.
I alla fall, jag ska försöka svara på era kommentarer idag. :)
Bara så alla vet.. Detta kapitel kommer bli #DRAMATICO, jag är inte så pigg på att skriva det här då men.. Jaja. Hahaha.
Jaja, here we go:
_
*Heathers POV*
Harrys grepp om min midja blir tightare. Hans läppar rör sig i en långsam takt mot mina. Jag fäster mina armar runt hans nacke och börjar långsamt rufsa han i håret. Ett flämt lämnar Harrys läppar. Sakta men säkert lyfter Harry upp mig under knävecken. Jag slingrar mina ben runt hans midja. Harry börjar gå mot trappan, fortfarande med mig virad runt sig. Våra läppar släpper inte varandra för en sekund.
Harry puttar upp dörren med foten och den glider sakta upp. Det halvmörka rummet lyses upp av den lilla springan mellan dörren. Harry går in i rummet och placerar sedan mig liggandes på sängen. Han skyndar sig att stänga dörren, sedan slår han sig ner på sängen. Han kryper fram och lägger sig över mig. Hela hans kropp vilar på hans armbågar som är placerade på var sida av mig. Harrys läppar får kontakt med mina igen. Mina fingrar pillar i hans hår åter igen. Jag får erkänna att jag inte är så erfaren av sånt här. Mellan mig och Dennis var det aldrig något sånt här. Oftast brukade vi bara gå ut på romantiska dejter. Till exempel, se på någon romantisk film på bion, gå på picknick eller bara ta en promenad i solnedgången. Vi hade aldrig varit nära till något sånt här hett. Vi hade någon gång kysst varandra, men inget mer. Kanske är det här vad jag faktiskt vill och behöver. Min kropp kräver att Harry ska röra mig.
Harrys läppar lämnar mina läppar och han kysser mig istället nerför kinden, ner mot halsen och sedan ännu längre ner, till nacken. Ett flämt lämnar mina läppar när han lämnar öppna kyssar mot min ömtåliga hud. Han verkar ta de hela långsamt, men jag är medveten om att jag inte slipper undan längre. Men kanske vill jag inte heller komma undan?
(Det här börjar bli pinsamt att skriva.. Hahaha..)
Harrys händer rör sig sakta ner mot kanten av min tröja. Jag lyfter försiktigt på kroppen för att han ska lyckas få av den. Han slänger iväg den, utan att bry sig om var den hamnar. Hans läppar kraschar mot slutet av min hals och jag lutar försiktigt huvudet bakåt. Harry knäpper upp min BH och släpper sedan ner den på golvet. Han reser huvudet och tar in synen av min bara överkropp. Det hettar till i kinderna när han bara stirrar. Jag vet att jag inte är någon supermodell, aldrig varit, kommer aldrig bli. Harrys mun är lätt öppen. Han ser på mig med stora ögon. Det är då det slår mig, mina sår, som pappa orsakat. Jag täcker snabbt min överkropp med mina armar.
"Heather... Uhm... Är du okej?", Harrys röst är inte ett dugg hård, han låter lugn. Men samtidigt låter han förfärad över de sår som pappa faktiskt orsakat.
Jag nickar sakta. Aldrig har jag sett Harry såhär. Han verkar så vilse, som om han inte riktigt vet om han ska fortsätta eller om han ska sluta och istället fråga mig om ärren och såren.
"Uhm... Har... Har du gjort dom?" Frågar Harry. Han låter orolig, vilket inte förvånar mig så mycket. De flesta skulle nog känna sig illa till mods av att se mina ärr och sår.
Jag skakar på huvudet, "Nej.."
Harry nickar sakta. Innan han frågar, "Vill du prata om det?" Han låter fortfarande osäker i sig själv. Han är väl inte van med såna känslosamma stunder i sängen. Det är inte jag heller och det blir nog svårare för oss båda på grund av det.
Jag skakar på huvudet, just nu känner jag inte för att prata om det. Jag vill bara att Harry ska försöka få mig att må bättre på ett fysiskt sätt.
"Vill... Vill du att vi fortsätter?", Hans röst är nu en viskning och han låter osäkrare än någonsin. Jag kan känna att hans kropp spänner sig. Är han så nervös på att få veta svaret?
Jag nickar försiktigt. Harry slappnar sakta av innan han säger, "Bra.. För det vill jag med."
Min kropp spänner sig och ett flämt lämnar mina läppar när Harry drar av sig sin tröja. Han är verkligen vältränad och tatueringarna som på vissa ställen finns på hans kropp gör honom bara helt oemotståndlig. Och det bästa är att han är min, till 100% min.
Harrys händer börjar sakta massera mig. Hela min kropp slappnar av och jag kan inte låta bli att låta ett stön lämna min mun. Jag biter mig i läppen för att hindra fler lämna min mun.
"Sluta.. Bit dig inte i läppen.." Säger Harry, hans röst är raspig och mörkare än vanligt. Jag ser upp, in i hans ögon. Hans blick är full av lust, jag har aldrig sett de så förut. Men jag kan inte låta bli att känna mig stolt, det är ju ändå jag som orsakat hans mörka blick.
Harrys händer knäpper upp skärpet på mina byxor. Jag lyfter på rumpan så han kan dra av dom. Harrys andning är snabb, jag ser intresserat på när hans bröst sjunker och reser sig av den häftiga andningen.
Harrys händer rör sig ner över min mage, innan han ömt smeker mig över låren. Jag känner en rysning som rör sig nerför min ryggrad, men den här gången är det inte kalla kårar. Min kropp slappnar av under hans rörelser. Innan jag vet ordet över det knäpper mina händer upp hans bälte. Jag drar av hans byxor och drar efter andan när jag ser hur stor hans erektion är.
"Jag ska få dig att känna dig så bra.." Viskar Harry i mitt öra. Hans röst får ännu en rysning att röra sig nerför min ryggrad.
Harry drar sakta ner mina trosor och jag kan inte låta bli att dra efter andan. Min kropp börjar lätt att skaka, mest av nervösitet och ovana.
"Jag tar det försiktigt, baby.." Viskar Harry. Jag nickar sakta, fortfarande rädd över vad som faktiskt kommer hända.
Jag tar tag i kanten av Harrys boxers och drar sedan ner dom. Harrys fingrar pillar i mitt hår medan jag fäster mina armar runt hans nacke. Jag vill bara ha honom så nära som möjligt.
"Sära på benen baby.." Viskar Harry, hans tänder biter försiktigt i min öronsnibb.
Jag lyder. Harry sträcker sig efter något i nattduksbordet översta låda. Självklart, skydd. Lätt slinker han på den, jag ser nervöst på. En stor klump har formats i min hals, och jag kan inte låta bli att börja tänka på Louis. Vad skulle han egentligen säga om han fick veta det här? Troligtvis inte ett jävla skit. Han hatar ju mig, så vad är det för fel med att jag tillbringar den här tiden med Harry? Harry bryr sig ju i alla fall om mig.
Jag skriker till när Harry tränger sig in i mig, helt utan förvarning. Hela min kropp börjar skaka i en fasansfull takt. Jag ser försiktigt upp på Harry som ligger på mig. Han rör sig långsamt. Tårar formas i mina ögon, och jag klarar inte av att hålla inne dom. Smärtan är outhärdlig.
"Vill... Fan... Vill du att jag ska sluta?" Frågar Harry, han är helt utom andningen.
Jag skakar lätt på huvudet.
Harry fortsätter. Han går allt fortare och djupare. Stön lämnar hans mun. Smärtan börjar försvinna och det enda min kropp känner just nu är njutning. Stön lämnar min mun och jag blir tvungen att bita mig i kinden för att inte skrika ut hans namn. En främmande känsla bygger sig i min mage.
"Harry..." Flämtar jag, "Jag..." Längre hinner jag inte innan jag skriker ut hans namn. Harry kommer strax efter. Vi båda andas häftigt och försöker desperat få tillbaka vår normala andning.
"Jag... Jag älskar dig Harry." Lyckas jag andas ut. Ett leende sprids i hans svettiga ansikte. Ett leende som jag aldrig sett förut. En pirrande känsla sprids i min kropp. Jag har fjärilar i magen.
*Liams POV*
Jag vankar av och an. Var är Louis egentligen? Han har varit borta i över tre timmar och jag har verkligen börjat oroa mig över att mina hårda ord på något vis påverkat honom. Bråket vi hade var verkligen inget jag uppskattade. Jag avskyr att bråka. Jag avskyr speciellt att bråka med Louis, särskilt nu när han mår som han gör. Jag vet att han inte mår bra, men han ska verkligen inte behöva må såhär jävla dåligt över en tjej. Jag vet att det gör ont att förlora någon. Men det sårar mig verkligen att han inte förstår att det skulle göra lika ont att förlora honom, som någon annan. Han är en av de bästa vännerna man kan önska sig. Hade det inte varit för den där Heather, vet jag att han inte skulle behövt känna såhär. Men jag vill inte lägga mig i för mycket. En av de saker som verkligen börjat oroa mig är att han inte verkar berätta sanningen för mig längre. Jag vill bara honom väl, även om jag ibland råkar kasta ur mig vissa olämpliga saker. Men han gör mig verkligen frustrerad ibland. Så fort man frågar om han är okej, blir han ledsen och arg. Det är verkligen inte nödvändigt. Jag önskar bara att jag kunde hjälpa honom på något sätt.
Jag fiskar upp mobilen ur min ficka. Ska jag ringa Niall eller Zayn? Kanske är det bättre att hålla dom utanför bubblan av problem? Louis vill kanske inte att jag berättar för dom. Borde jag kanske ringa Louis' mamma? Nej, hon skulle bara bli orolig. Jag vill verkligen inte ringa och stressa upp henne hela tiden. Det känns fel, för alla. Jag vet att hon verkligen bryr sig om Louis men jag ska inte behöva ringa så fort Louis försvinner.
Jag stoppar istället tillbaka mobilen i fickan och drar på mig ytterkläderna. Det är lika bra att jag letar efter honom. Jag menar, ifall han är skadad. Han är en ganska självständig kille, men nu när han är i situationen som han är i, är jag rädd för att han inte är lika självständig som den Louis jag känner är.
Jag släcker i hallen och tar sedan nyckeln till dörren som ligger på bänken. Jag går ut ur huset och låser sedan ytterdörren efter mig. Jag har ingen aning om hur länge jag blir borta, men jag hoppas att det inte tar allt för länge att hitta Louis. Jag hoppas verkligen att han är okej. Jag skulle aldrig förlåta mig själv för att jag tillät honom att gå ut själv om han är skadad. Han betyder så mycket för mig, och det skulle absolut inte bli svårt att lägga skulden på mig själv. Så mycket som jag faktiskt bryr mig.
Jag går ner längs trottoaren, jag går ganska snabbt. Jag är inte så förtjust i att promenera i mörkret.
Jag kommer fram till den där gamla ladan.
"Louis?" Ropar jag, men får inget svar. Det är dimmigt ute och små regndroppar lämnar himlen. Det är inget nytt att det regnar i England.
"Louis?!", Jag låter min röst komma ut i ett högre rop den här gången. Men jag får fortfarande inget svar.
Istället för att stå till på samma fläck och ropa går jag vidare mot den gamla fabriksbyggnaden. Jag hoppas verkligen att han är här någonstans.
"Louis?!" Ropar jag ännu en gång. Fortfarande inget svar. Jag går vidare bort mot den gamla fabriken. En smal gång leder in mot en inre gård, jag bestämmer mig för att gå in dit. När Louis var yngre och vi lekte kurra gömma brukade han alltid gömma sig här. Våra föräldrar sa alltid att vi inte fick vara här, men det var inget vi lyssnade på. Jag kommer fortfarande ihåg dagen då Louis klättrade högre upp i fabriken. Golvet hade gett vika under hans fötter och han hade fallit ner, rakt genom det ruttna golvet. Han hade brutit benet den dagen och doktorn sa att han skulle vara glad att han inte förlorade livet. Efter den dagen fick vi bara leka i trädgården.
Ynkliga snyftningar hörs och jag vänder mig om hastigt. Mellan två trätunnor sitter Louis, gråtandes. Han verkar inte bry sig om att jag är mitt framför honom. Han fortsätter gråta. Jag ser förtvivlat på honom.
"Louis? Vad har hänt?!" Frågar jag och slår mig ner bredvid honom.
"Ingenting.." Mumlar Louis, det är svårt att höra vad han säger på grund av alla tårar.
Jag ser på hans tröjärm. Den har blodfläckar på sig. Oron växer inom mig. Innan jag vet ordet av det, har jag ryckt tag i Louis' arm. Jag kavlar desperat upp tröjärmen. Men jag möts bara av de gamla ärren, inga nya. Louis ser upp på mig. När jag ser hans ansikte flämtar jag till. Hans ögon är helt gråtröda, hans ansikte har spår av blod och torkade tårar syns i hela hans ansikte.
Vad har egentligen hänt honom?
______________________
Tadaaaa! Ett extra långt kapitel! :D
Okej, först vill jag bara säga...
Hur klarar någon ens av att skriva, 'Dirty Imagines'? Det var så jävla pinsamt att skriva den där scenen... Hahaha.
Jaja, ni får överleva! Gahaha.
Okej... Mycket spänning väntar! Hoppas ni ser fram emot fortsättningen! Det gör jag! :D
HARE BRA!! :) xx