Jag är hemma hos Parker igen. Jag har inte varit här sedan länge, och det känns konstigt att vara tillbaka här. Jag har nog spenderat tre veckor hemma hos min moster. Tre veckor. Emma vill att jag ska kalla det mitt hem, eftersom det är just det det är - mitt hem.
Jag vet inte riktigt hur jag känner mig över det.
''Mitt rum är så stökigt jämfört med ditt.'', säger Parker när vi kommer in till hans rum. Jag ler.
''Jag bryr mig inte om det, faktiskt. Dessutom, är det för att du är en stökig person i allmänhet.''
Han suckar. ''Ja, förlåt för det.''
Jag slänger mig på hans säng. ''Var är Ashton och din mamma?'' Parker slänger sig bredvid mig.
''Mamma jobbar, och Ashton är hos sin pojkvän.'', säger han. ''De båda kommer hem sent, så vi lär laga vår egen mat.''
Han säger det med en sorgsen röst, som om någon nyss bett honom att göra någonting han verkligen inte vill göra.
Jag skrattar. ''Varför låter du som om det var jordens undergång?''
''För om jag lagar mat, blir det jordens undergång.''
''Det är inte 2012 längre, så det går inte.'', säger jag. Jag reser mig upp och sträcker min hand mot honom. ''Kom.''
Han tar tag i min hand. ''Vart ska vi?''
''Ner och laga mat, såklart.'', säger jag. Han reser sig upp.
''Jag kan ju inte laga mat, Annie.'', säger han. ''Så vida du inte vill äta pulvermos idag, för jag är mästare på det.'', säger han med ett flin.
Jag himlar med ögonen. ''Kom igen, vi lagar tacos. Ingen kan misslyckas med tacos, det är bara köttfärs och massa grönsaker.''
''Du skulle bli förvånad i hur värdelös jag är, ärligt.''
Jag skrattar. ''Tänker du stanna kvar här hela dagen då, och lämna mig ensam därnere?''
Han ler. ''Nej, det tänker jag inte.'', säger han. ''Men lova att inte bli överdrivet besviken när du inser att jag inte kan laga mat.''
''Tänker göra slut med dig om du bränner köttfärsen.''
''Annie..'', säger han. Jag skrattar igen, och kysser honom.
''Jag drev bara. Kom!''
A/N
På multimedia har ni Parkers favoritalbum av duvor. Efter ''Let me shit on your car'', såklart.