118. Parker

903 44 27
                                    

Jag håller om Annie nästan hela tiden. Jag är så rädd att hon ska ändra sig, att hon ens ska tveka på att hennes beslut var fel. Hon valde livet. Hon valde inte mig, hon valde inte Emma, hon valde inte någon alls. Hon valde sig själv och livet. 

''Jag älskar dig.'', säger jag igen.

Hon ler lite. ''Ska du börja säga det flera gånger nu också?''

''Om det får dig att le, så ja.''

Hon ler bredare. ''Du är underbar.'' 

Jag ler mot henne. 

''Vi borde gå.'', säger hon. 

''Är du säker?''

Hon kollar på Emmas grav igen. Ler. ''Ja, jag är säker. Hon är glad var hon än är, och var hon än är är hon med sin syster. Hon är lycklig.''

''Är du lycklig, då?', frågar jag. 

Hon tittar på mig. ''Jag är inte lycklig.'', säger hon. ''Men jag är inte olycklig heller. Låt tiden ta hand om det.'' 

''Låt mig ta hand om det.'' 

Hon kysser mig. ''Vi går.'' 

01.36 AMDär berättelser lever. Upptäck nu