"Blue is the colour.. I think.. what do you say, you are so good with colours" säger Elsie medan de är inne i det tänkta babyrummet.
Lexi tittar runt , de har inrett rummet med ljusblåa inslag.
"Are you sure you dont know that it is a boy? " säger Lexi
"We dont know yet.. but Jake think it is a boy and the colour became blue.. I know , I know.. a girl can live in a blue world to" säger Elise och ler.
"Lex, I want you to know that I am here if you want to talk or do something. I have not the quality to talk like an curator and stuf.. but I can listen.. You know. If there is anything you want me to do, I'll help you. So.. you are my sister-in-law and you mean a lot to me " säger Elsie .
Lexi tåras av de fina orden men hon vill inte vara värsta offret nu. De ska behandla henne som vanligt, tycker hon.
Lättare sagt än gjort nu. Hon hade överbeskyddande storebröder som nu kommer snäppa upp sig ännu mera kring henne, hon känner dem så väl.
"You think that they are going to meet him? .. Erik , you know?" frågar Lexi nervöst
"We dont know .. they are going to call us. " säger Elsie lugnt och gör en stor grimas.
"Fuck.. it hurts.. the baby is strong.. auch" säger hon och sätter sig ner .
"Can I?" frågar Lexi och gestikulerar att hon vill känna på Elsies stora mage.
Tänk att det är en bebis där inne. En bebis som snart ska ut i verkliga livet.
"Of course.. the baby kicks now with the little.. or should I say big legs.. it hurts" säger Elsie ynkligt men ler också.
Lexi känner med sina händer på hennes mage länge och plötsligt får hon känna en spark, en spark till, och igen.. och igen.
Hon fnittrar .
"Wow.. It is a strong baby.. oh look!" Säger Lexi och man kunde se avtrycket av en fot genom huden på Elsies mage.
"Åh.. wow.. oh.. its magic.. its so amazing" fnittrar Lexi.
"Can I take a pic?" frågar hon
Elsie skrattar.
"On my fat Belly ? Yeah yeah.. it can be a memory to remember" säger hon och ler mot kameran.
"Jake is kind, he gave me this phone when Chris told me to never get a new phone again" säger Lexi och blir rörd över att hon har en fin familj.
"He cares . You are his princess. With all right! You need your brothers now Lex, more than ever. I have a .. question for you... it is something beautuful. I wanted to tell you a couple of months ago but.. you know, life is hard. Its tuff to find this moments these days" säger Elsie med sin busiga blick.
Lexi tittar på henne.
"I.. , We wonder if you want to be godmother to the little Murrey.. " säger hon med sitt leende.
Lexis ögon tåras, i glädje.
"Are you sure?" frågar hon chockat
"Yes silly, we love to have you as a godmother for our little baby.. if you want of course.." säger Elsie
"I love to!!! Yes yes yes!! I want that... ooooh Im gonna spoil that little baby sooo much!" Säger hon och kramar Elsie som halvt ligger ner .
"Thank you, thank you, thank yoooooou!! Im going to take a lot of responsibility and take Good care of her" säger Lexi och vill så gärna ringa Chris och berätta.
"Can I go out for a bit.." säger Lexi och pekar på deras stora altan.
"Of course.. then I need your help.. to paint this room.. I need a designer.. you know.. I WANT YOU to paint these walls.. " säger Elsie och pekar på väggen bakom där hon sitter.
Lexi ler lyckligt .
"I do it!" Säger hon och går ut på altanen och tar fram sin mobil igen.
Det går inte många signaler förrän hennes bror svarar.
"Hej sweetheart" säger han från flyget.
"Heeeej Chris" säger hon
"Hej hej, hur mår du, jag tycker allt du låter .. glad , hör jag rätt?" Säger han
"Jaaaaa... visste du?"säger hon glatt
Christian skrattar sitt hjärtliga skratt.
"Vad undgår mig Lexi? Har Elsie frågat dig något viktigt mhm?" Säger han
"Mmm fattar du hur speciellt det här äääär eller?!? Jag ska skämma bort den där lilla söta saken. Alltid alltid alltid, mitt uppdrag .. jag måste läsa på vad jag ska liksom kunna som gudmor.. finns det kurser el-.." säger hon
"Lugn. Du ska finnas där och hjälpa till. Vara barnvakt är väl en bra grej att börja med tycker jag allt. Sedan kan du absolut skämma bort den men gör det med kärlek Lexi, du har mycket kärlek att ge du" säger han lyckligt av att höra hennes glädje.
"Du behöver ha roligt Sweetheart. Har ni det bra?" frågar han och ser på displayen längst fram i planet att det är tre timmar kvar tills de är framme i Stockholm.
Noah håller upp ett glas med bubbel i skyn som en gest att fråga om Christian vill ha, vilket han nickar till.
"Vi ringer dig ikväll , eller när det är kväll hos dig Mhm.. ring mig om det är någonting , minsta lilla. Så nu tar du hand om Elsie, baka något gott till henne" säger Christian
"Jag ska måla en vägg faktiskt, jag ska måla med olika färger och göra som bergstoppar på väggen tror jag.. jag tänkte att den lilla också ska med på våra fjällvandringar framöver" säger Lexi drömmande
"Det låter som en utomordentlig idé , sedan lägger du dig i tid ikväll. Jake kommer imorgon bitti till er, han är på flyget nu" säger Christian.
"Mm han lät inte så glad, jag vet inte om jag orkar berätta allting ännu en gång Chris, jag ångrar att jag berättade ..för allt blir så stort och ni åkte direkt dit.. vad ska ni göra egentligen, snälla släpp det där för det var längesedan och så.." säger hon och får den där skämskänslan igen.
Allt är hennes fel, tänker hennes hjärna åt henne.
"Mm hör du på vad du själv säger nu Lexi? Hör du din egna röst.. skydda inte någon som gjort dig illa. Nu ändrar du dina tankemönster på en gång. " säger han och sträcker ut sina långa ben i fåtöljen.
" Om något skett igår eller för en månad eller tio år sedan Lexi så ska det lösas. Det här är väldigt allvarligt och otroligt fruktansvärt. Att du berättade detta är väldigt starkt av dig" säger han igen
"Mm men iallafall. Det är liksom vaga minnen.. det är inget som vi kan lösa Chris.. " säger hon och blir orolig.
"Jag löser allt Lexi, du ska bara vara hemma och pyssla du, som du är så bra på. Ägna dig åt det roliga , försök det" säger han
"Jag fattar inte varför ni åkte " mumlar hon
"För att den Jäveln ska åka fast och veta vad han gjort, fattar han inte nu så kommer han att förstå" säger Christian med en uns aggressioner i bröstet.
"Du svär" viskar hon
Christian ler mot mobilen.
"Till sådana kräk får man svära Lexi." Säger han
"Lever han ?" Frågar hon efter en stund
"Mm jag tror det, men resten av sitt liv får bli i fängelse . Imorgon följer du Jake till sjukhuset ...okej?" Säger han och blundar.
Han vet att hon hatar sjukhus men han vet att hon själv vet att det är viktigt.
Hon svarar inte på det.
"Du ska dit. Sedan till Cliff , som vi pratade om innan vi åkte.." säger han
" För att han ska få dokumentera det här.. det är viktigt Alexandra " säger Christian igen utan att få några svar.
"Verbala svar räknas" säger han tillslut när hon fortfarande inte svarat.
"Jag vill inte berätta det här till någon kommisarie , det känns som jag ska kräkas varje gång jag ska deeeet. Nej jag vill inte!" Säger hon bestämt .
"Vill och-.." säger han och avbryts
"Aldrig. Nej. Nej " säger hon
Christian andas djupt och tänker. Tänker i andra banor hur det här ska lösas.
"Okej. Men kan du prata med Malin då? Mhm.. och ni två tillsammans pratar med Cliff?" Säger han
"Vad ska hon troooo.. nej jag .. ah kan det inte vänta, det har ju redan gått tio år så ett tag till går väl bra .. snälla?" Ber hon
"Mm men jag vill inte att du väntar för länge, sov på saken. Det du varit med om är inte okej att leva med utan att det berättas för högre uppsatta i samhället Lexi, förstå mig nu.. det är för din egna skull. Ditt måendes skull... så du kan... så du kan, försöka, komma vidare.. jag förstår, jag fattar ,att det inte är enkelt Sweetheart. Jag förstår verkligen det. Men det är något jag vill att du gör.. om inte imorgon så , när jag kommer hem igen Mhm.. kan du försöka med det?" Säger han lugnt
"Mm.. när du kommer hem isåfall" säger hon tyst.
"Bra. Du kan allt, det vet du. Måla nu och försök att tänka på något annat ett slag. " säger han och försöker med några diskussioner till försöka motivera henne att våga .
Inte enkelt att prata med en syster som är bestämd , envis och oförstående till viktiga händelser, men Chris ger aldrig upp. Det går tillslut, kämpa är nyckeln, tänker han och de lägger tillslut på.
"Lycklig. Hon lät glad i början av samtalet Noah, det är bra. Det är väldigt bra" säger Christian och munnar på champagneglaset , han fäller ner fåtöljen i flygplanets större del där han sitter.
"Du ska inte ta på dig något av det här Noah, det hoppas jag att du förstår, det är inget en pojke på 10 år ska veta om" säger Christian
Noah skakar på huvudet
"Jag var beredd på allt, jag förstod mycket när jag var liten Chris, men det här.. det har inte märkts. Jag hör dig men jag kan inte förlåta mig själv för det här att jag inte skyddade henne .. mer.. varför i helvete var hon hemma själv när jag var på skolan huh. Jag visste ju att det var farligt att hon var hemma när mamma var full liksom.. åh shit. Hade jag skitit i skolan hade det här aldrig hänt!" Säger Noah och tar sina händer mot sina tinningar och tittar ner mot golvet från sin flygstol.
"Skolan måste alla barn vara på , detta är inget du kan i dagsläget ta på dig och inte heller tänka tillbaka på när du var tio år Noah, en tioåring vet knappt vad det där skulle ha handlat om. Absolut ingenting ska ligga på dig.. " säger Christian lugnt till sin ledsna lillebror.
"Jag var alltid före i tankarna , jag var en orolig tioåring. Rädd om henne , rädd att han skulle göra något.. SÅ GJORDE HAN DET VÄRSTA. För att vara sjuk i huvudet som han var så tog han det här till en ännu värre nivå!" Säger Noah och blir riktigt arg när han pratar om det.
"Mm men ingenting ligger på dig . Vi , jag och Jake .. vi hade kunnat hämtat er tidigare. Nu är det så att socialenheten i Stockholm retar mig kopiöst mycket" säger Chris och biter med sina händer på sin ihopknutna hand.
"Ingen var hos oss.." viskar Noah bittert
"Jag vet" svarar Christian
"Älskade Lexi. Fattar du att jag TROR att detta legat undermedvetet hos henne under alla dessa jävla ååår. Att detta är det som utlöst själva måendet. Fattar du? Han har förstört en ung flickas liv pågrund av ... ah shit" säger Noah och ställer sig upp i flygplanet igen.
Han håller på att hetsa upp sig ordentligt och kan inte på något vis hitta ett lugn just nu.
"Mm det har du en stor poäng i. Precis som mina tankar har gått till. Att det inte kommit tidigare, alltså.. att hon inte berättat eller kommit ihåg tidigare är inget vi kan göra åt nu. Det är såhär livet är, det tar tid innan kärnan nås" säger Christian och blir ändå lite hoppfull när de vet kanske, vad som gör henne så dålig.
"Han kommer dö" säger Noah
"Vi är inte så drastiska i vår familj Noah, jag vill inte ha dig i fängelse också, det räcker med att
Erik Arlander ska dit. Upprättelse är nyckeln Noah" säger Christian
"Sviten är bokad till er Murrey" säger kvinnan vid receptionen.
Medan Christian skriver under
blanketten som ska skickas till MurreyAirlines.
"Tack" säger Christian och ler. Leendet kommer tillbaka från kvinnan.
"Elfte våningen !" ropar hon då han får med sig Noah mot hissen.
"Du behöver bara visa dig, så är kvinnorna efter dig" säger Noah skämtsamt till Chris.
Christian skrattar.
"Säger du det av egen erfarenhet, nejdå hon var bara artig. Detta hotellet har vi bott på en gång tidigare , det var lika bra service då" säger Christian och drar kortet så hissdörren öppnas.
Ut kommer en rödlätt lite kortare tjej som säger hej och går förbi.
"De säger att svenskar är blyga, men här , här är det trevligt folk tycker jag allt" säger Christian när de åker uppåt.
"Vi tar det bara lugnt ikväll Noah för att träffa en polis vid åtta imorgon bitti. Mhm, jag ringer roomservice så får vi maten hit. Jag är otroligt trött efter resan från Australien och nu denna, det känns att man inte är 20 längre.. när jag var 20 kände jag mig odödlig" säger han och blickar mot sin 20åriga lillebror.
"Mm " säger han bara och går in på sitt sovrum i den stora sviten och stänger in sig.
Christian unnar sig en välbehövligt lång dusch , lika lång som det tog för maten att anlända till rummet, 50 minuter för att vara exakt.
Christian klär på sig sin reseklädsel som han alltid har med sig. Ett par träningsbyxor och en hoodie . Avslappning behövs också när vilan kan klämmas in på olika hotellvistelser.
Han dukar i det stora rymliga köket.
"Noah! Its dinner!" ropar han och går till vinkylen för att öppna en flaska rött.
Noah har nog somnat, tänker han och fortsätter duka och häller upp lite från den flaskan , i ett vinglas.
Han går sedan och knackar på dörren till Noahs sovrum.
"Noah, ska du ha något eller Mhm?"frågar han samtidigt som han öppnar dörren litegrann.
"Fuck, Noah, var är du?!" Säger Christian och går in i rummet och kikar runt.
Noahs väska stod bredvid sängen men allt annat var orört i rummet, han har inte ens legat på sängen, tänker Christian och tar fram sin mobil och börjar ringa honom.
"Ett ansvar hade du och det var att invänta till imorgon!" Säger Christian högt för sig själv men till Noah, naturligtvis.
Christian ser att Noahs skor han hade tagit av sig i hallen inte var kvar.
"Oansvarig är vad du är" säger Christian för sig själv och börjar hamra med fingrarna på bordet såsom han gör när han tänker.
Maten får vänta, tänker han och ställer in allt det han beställt i kylen och går och sätter på sig en dunväst över sin hoodie och försöker leta fram sina sneakers han vet att han packade med.
Där var dem, inpackade i ett genomskinligt fodral.
Han ringer upp Noah igen när han går ut från hotelldörren och mot hissarna ner igen.
Han passar på att dra ett varv inne i byggnaden utifall han skulle vara där.
Men ingen Noah syns till och Christian vill inte tro på det han anar att Noah gör.
Hans bror är väldigt impulsiv när han är sårad eller arg. Detta är en stor jobbig händelse och Christian har försökt att prata med honom hela flygresan om det här. Att man tar ett steg i taget. Men inte... Noah lyssnar bara på vad han vill höra och Christian ville följa med pågrund av att sånt här kunde hända , Noahs impulsivitet kunde hända .
Efter fem omgångar av att ringa upp sin bror så ger Christian upp det och tänker på det mest logiska just nu och det är... Erik, Erik Arlander.
Erik Arlander är 61 år , han är skriven i Märsta. Att han lever är väl chock nog, tänker Christian som läser adressen på sin mobil.
Atletvägen 1.
Han går ut ur hotellet och går mot första bästa taxi och ber chauffören köra honom dit.
Det kan vara så att Noah inte alls var där men Christian vill ta det säkra före det osäkra just nu. Man kan alltid spana av stället, tänker han och tittar ut genom fönstret på taxin.
"Fin stad, det tycker jag allt. Rent och välbehållet " säger Christian till chauffören.
"Jag ser denna stan varje dag så jag anar att du inte är härifrån, jag hör någon dialekt.. är du från England ?" frågar Chaffören vänligt .
Christian ler
"No , Im from the states. My father was from Sweden. And my siblings are swedes so I have steped up my swedish .. men det blir såklart en accent förstår jag allt" säger Christian .
"Det är häftigt att kunna två språk flytande, jag kan bara ett" säger killen som kör.
"Du behöver kunna flera språk om du reser runt i världen. Annars också för all del. Jag kan lite av varje språk, tyska må jag säga är svårast" säger Christian och ser att de svänger av mot målet.
"Jag reser mycket men det blir mest min svensk-engelska , semesterengelskan som sker" säger chauffören och ler i backspegel mot Christian.
"Mhm skulle du vara vänlig att stanna här i en halvtimme, jag betalar naturligtvis. Det dubbla" säger Christian när de stannat vid huset han tror att sin bror kan vara i.
"Det är rushigt schema idag.. jag har tre körningar på kö" säger han stressat och osäkert.
"Du får vad du vill. Det ser inte ut att vara ett område man får taxi lätt här snabbt sedan, nämligen" säger Christian
Chauffören tittar länge på honom och nickar.
"30 minuter då" säger han och Christian kliver ut från taxin och mot ingång 1A.
Kodlås naturligtvis, tjaa då kan inte Noah varit här hinner han lugnt tänka innan han ser längre ner på glasdörren.
Eller så är han här, tänker Christian och ser att dörrens glas har en stor spricka.
Jävla unge, tänker han innan stressen blir påtaglig. Han tittar runt om det är människor i farten, men det var bara han och taxin längre bort.
Chris stoppar in sin långa arm för att nå låset, han vrider om låset inifrån dörren så den öppnas.
Våning fem ska Arlander bo på, tänker han efter han läst på skylten längst ner i trapphuset. Chris tar sina långa kliv upp för första trappan. Ett kliv blev tre trappsteg så han kom snabbt upp våning för våning.
Christian lyssnar med sitt ena öra mot dörren och hör absolut ingenting. Ska han knacka hinner han tänka innan han tar sin hand på handtaget och drar det sakta neråt. Så tyst, så tyst..Det var öppet och han hör att tvn är på och små hängande lampor är tända i ett fönster.
Han chockas av att lägenheten har en stark lukt av tobaksrök och något som förknippas med gammal svett.
Lägenheten var inte stor så han står i hallen och börjar fundera på vad i helvete han själv håller på med, håller han på att bli knäpp, stå i en främmande persons lägenhet som en inbrottstjuv. Han skakar på huvudet åt sig själv men kikar in mot köket där det var tomt, han sneglar sedan mot vardagsrummet där det var en grön tresits skinnsoffa ståendes och ett äldre furubord framför.
På bordet var det två otända stearinljus i sina ljushållare . Ingen där heller, tänker han och andas ut för att sedan titta tillbaka mot vardagsrumsbordet.
En askkopp var där och en cigg som.. som fortfarande hade glöd.
Helvete, tänker han och tittar runt mot badrummet till för att sedan överskåda hela lägenheten .
"Jag är vuxen nu och jag minns varenda ord du sa till mig" hörs en röst från.. balkongen.
Christian tar nu snabba kliv dit och tittar ut och får se... skräcken.
Blod, blod överallt.
"Noah, släpp honom" säger Christian lugnt när han i sitt huvud förstår hur illa resultatet kan bli av det som Noah gör just nu.
Noah håller ett fast strypgrepp på mannen som ligger på rygg mot det kalla betonggolvet
på balkongen.
"Det är synd att du fått leva Erik, efter allt du gjort" säger Noah som är som i trans.
Minnen kommer tillbaka och han känner bara hat, besvikelse och tycket att Erik är vidrig.
Erik försöker prata men väser mest fram ord.
"Det du gjort..mot mig kan jag på något vis förstå.. men det du-." Säger Noah och slår Eriks ansikte med sin stora knytnäve "..- det du gjort Lexi, ska inte glömmas. Du ska känna samma , du ska vara rädd nu.. du ska känna precis som hon-.." säger han och slår igen "- ..kände" så slår han igen.
"Noah.. det är bra nu, Buddy lugna ner dig nu. Han har mottagit ditt meddelande tror jag allt" säger Christian och kan också känna med Noah. Chris hade kunnat ingripa.... men samtidigt har han liknande vrede som Noah och låter han fortsätta.
"Jag... jag... förlåt... jag" väser Eriks röst .
"Du?" Säger Noah och slår hårt mot hans mage så Erik tappar andan och ligger i fosterställning och börjar nu gråta.
"Du är äcklig.. du är vidrig.. du är sjuk i huvudet. Du ska ALDRIG få göra Lexi eller något annat barn illa igen..-" säger Noah och reser sig upp och tittar ner mot Erik som ligger och kippar efter andan.
Noah gör det, han tar ett djupt andetag och är på väg att sparka..
"Nej jag lovar.. jag lovar .. förlåt.. det här är inget jag vill komma ihåg... förlåt Noah.. hälsa lilla Lexi detsamma gör-" hinner Erik säga innan Noah sparkar hans nedre regioner så hårt med sin fot.
En gång, två gånger ... det hinner bli tre gånger innan Christian får kliva ut på det blodiga golvet och dra bort en fruktansvärt ledsen Noah.
"Nej Chris!! Nej det är inte-" säger han och Christian fortsätter få Noah att backa ut.
"Det är över nu, han har förstått ditt meddelande tror jag allt" säger Christian och håller en stöttande arm runt Noahs bröstkorg och drar honom med sig tillbaka mot vardagsrummet i den misärliknande lägenheten igen.
Erik ligger och kippar efter luft på balkongen.
"Säg aldrig hennes namn! Jag förbjuder dig att använda hennes namn. Skulle du ens försöka dig på något mot henne eller någon annan igen så kommer jag, inte , stanna med det här!" Skriker Noah från vardagsrummet och torkar bort blod och svett från ansiktet.
"Vill du anmäla mig så gör det nu, för jag har fan mer att gå på!" Skriker Noah ut mot den liggande mannen Erik.
"Nej.. Ne-j, jag vill bara att ni går, jag gjorde allt mot din sy...syster jag ... vet det var fel.. jag trodde hon ville" säger Eriks ynkligt från balkongens golv .
"Ditt jävla vidriga kräk, hoppas du dör en plågsam död. HON VAR FEM ÅR!!! FEM!!" Skriker Noah adrenalinfyllt och är på väg ut igen för men Christian sätter stopp nu.
"Ut. Noah . Ut bara" säger Christian och bokstavligt talat drar med sig Noah mot trapphuset.
"Såja .. nu lugnar vi oss" säger Christian och håller om Noahs skakiga kropp.
"Jag ville.. jag vill se han död" säger Noah och det brister. Han gråter. Alla minnen från barndomen gör sin påmind och allt Erik gjort mot Lexi gör honom helt förstörd, han skyddade henne inte tillräckligt.
Det känns som om han ville göra mer för att ge igen för allt Erik skadat dem med.
"Jag fick alla ord sagt innan du... kom" säger Noah när han börjar komma tillbaka till verkligheten.
"Bra. Skönt Noah." Säger Christian som oftast aldrig tolererar sådant här beteende men han kände också att allt var gjort med all rätt. Noah behövde göra det här. Det är bra för att han ska försöka ta sig framåt i sitt liv.
"När Lexi blir stor Noah, kommer hon bli stolt över vad du gjort för henne i livet. Det här får avsluta Erik-biten tycker jag allt Mhm. Det är ett avslut Noah, ni behöver inte se .. kräket igen" säger Christian och får med sig Noah ner i trapphuset.
"Jag löser allt det andra Noah.. om det skulle bli något efter detta Mhm.. vi ska hem igen nu till tryggheten tycker jag Mhm. Du ska få hem och krama om din syster länge och blicka framåt igen. Erik har fått tillbaka med råge nu " säger Christian och de kommer ut till taxin igen, som stod kvar och väntade.
"Tack för du väntande" säger Christian och blickar runt i taxin.
"Har du ett kontonummer , privat kontonummer om jag får ursäkta dig med den frågan Mhm" säger Christian till chauffören.
Han tittar storögt på Christian och nickar.
"Jag kommer nu att föra över pengar till dig,
Använd dessa till en språkkurs , åk till Italien eller varför inte Frankrike" säger Christian och ler stort till chauffören.
Chauffören kollar ner i sin mobil efter några minuter när transaktionen har genomförts .
"Wow va? Det här kan jag inte ta emot. Det är-.." säger chauffören.
"100.000 svenska riksdaler. Efter min far, han var också mån om att man skulle flera språk och... ha ett gott liv, så varsågod. Tack, Stefan för att du har ett gott hjärta och för att du väntade in oss" säger Christian och ler stort
Nu ska Sverige inte besökas på länge... förhoppningsvis.
Ett steg i taget
Ett kliv i taget
En känsla i taget