Kapitel 13 - Julmiddagen - del 3

493 9 2
                                    


- Hur har ni haft det här hemma?, fråga jag och tittar på mamma.

- Vi har haft det bra, säger pappa som kommer in i köket, hur har du haft det i skolan?

- Jag har varit både ledsen och glad... Har äntligen fått en bästavän, säger jag.

- Varför var du ledsen?, fråga pappa.

- För jag hamnade i Slytherin.. Jag ville hamnat i Gryffindor eller Hufflepuff, säger jag och tittar ner i golvet.

Mamma kollar inte ens upp hon bara kollar ner i tidningen.

- Ah men nu gjorde du ju inte det muttrar mamma som fortfarande inte kollar åt mitt håll

- Men det är väll ändå inte MITT fel!!, säger jag och tittar på mamma.

- Jag är Gryffindor och din far är Huflepuff, du har det i blodet. Sorting hat gör inga misstag, det är personen. Du ville väll helt enkelt inte gå i våra fotsteg så mycket som du påpekar utbrister mamma

- VAD ÄR DITT PROBLEM!?, skriker jag.

- DU BEHÖVER PROFESSIONELL HJÄLP!, skriker mamma tillbaka.

- ALLT JAG VILL ÄR ATT DU SKA ÄLSKA MIG FÖR DEN JAG ÄR OCH INTE FÖR ATT JAG HAMNA I SLYTHERIN!!!, skriker jag tillbaka.

- Ja men det blir ju lite svårt nu ellerhur, säger mamma stöddig röst

- Varför är du så otroligt KALL emot mig! Varför var du aldrig stolt över mig som du var mot...-, hinner jag säga.

- Då va de dags för maten!!!, avbryter pappa.

Vi slår oss ner och jag sätter mig bredvid pappa och vägrar titta åt mammas håll. Usch va jag avskyr henne just nu!

- Jo D/n, börja pappa.

- Vad, muttrar jag.

- Vi.. har blivit bortbjudna till Malfoys på nyår! Vi ska umgås med dem och inga protester!, säger han.

- MEH-, säger jag och mamma samtidigt.

- INGA PROTESTER SA JAG!, säger pappa med bestämd röst åt oss.

- FINE!! men jag vägrar vara med Draco!, säger jag och tittar stöddigt på pappa.

- Fast nu får du vara det!, ryter han åt mig.

- Du känner inte honom!!, säger jag.

- Han är en snäll och fin pojke! Umgås nu med honom på nyår!, säger pappa och ler.

Mamma muttrar vidare.

Efter maten far jag upp på mitt rum för att hämta presenterna jag köpt till familjen sedan går jag snabbt ner för trappan tillbaka till sällskapsrummet. Vi slår oss ner i sällskapsrummet och öppnar julklapparna.

- Så vem har du fått det fina halsbandet ifrån?, frågar pappa.

- Ehhhm... jag vet inte, säger jag snabbt.

- Vadå vet inte?, muttrar mamma.

- Ja.. Jag vet inte.. Det låg inslaget i en röd sammetsask på sängen när jag kom upp till mitt rum, säger jag och tittar lite drygt på mamma.

Mamma kollar hastigt upp och väntar svar innan hon fäster blicken på mitt halsband innan hon kollar ner i sin tidning igen.

- Jag tycker inte du borde ha på dig det halsbandet, det passar inte dig säger mamma skarpt!

- Asså jag orkar inte med dig mer utbrister jag och far upp från stolen och springer upp på mitt rum och slängde igen dörren efter mig.

Jag drar fram dagboken och börja skriva
Kära dagbok.. Jag igen.. Julafton suger! Jag skulle stannat kvar på skolan och firat jul och nyår där!! Jag skulle aldrig åkt hem!! Jag hatar mamma!! Hon är aldrig stolt över mig.. Hon bryr sig aldrig om MIG!! Hon bryr sig bara om en person och det är..-

Hinner jag skriva innan det knackar på dörren.

- D/n.. Får jag komma in?, hörs pappas röst på andra sidan.

Jag smäller ihop dagboken och lägger den under kudden.

- Visst.., säger jag och han öppnar dörren.

Han sätter sig på sängkanten och kollar på mig med osäker blick

- Du..., du vet hur mamma är, Hon vill dig bara väl

- Hah sig jag och flämtar till. TROR DU VERKLIGEN ATT HON BRYR SIG OM MIG!, HON SER JU BARA NER PÅ MIG HELA TIDEN...!

Sänk rösten är du snäll menar pappa försiktigt

- DET ENDA HON BRYR SIG OM ÄR VÅR FAMILJS STOLTHET OCH ATT JAG HAMNADE I SLYTHERIN ÄR LÅNGT IFRÅN IFRÅN HENNES FÖRVÄNTNINGAR. hon HATAR MIG! utbrister jag och känner hur min syn börjar vattna upp.

Pappa hoppar närmare mig och omfamnar mig hårt.

- Hon bryr sig om dig på ett annorlunda sätt ser du, hon vill dig bara väll men hon vet inte hur hon ska hantera nya saker. Saker som hon var säker på som sedan gå emot hennes tankar.

- Well, isåfall tycker jag mamma behöver terapi, utbrister jag lite flinande mot pappa

Han kollar på mig med allvarliga ögon sen flinar han tillbaka och vi börjar skratta. Jag älskar pappa. Pappa vet hur han ska få mig på bättre humör. Han reser sig upp från min säng och börja gå mot min sovrumsdörr.

- Du D/n, börja han.

- Ja pappa, svarade jag.

- Försök ha kul på nyår, säger han och ler.

- Ja jag ska försöka, säger jag och ler tillbaka.

Hoppas ni tycker om kapitel 13!

Fel elevhem på HogwartsDär berättelser lever. Upptäck nu