änglavik

n i o

Lördag 24 augusti

Luna

Jag hittar mina örhängen och mobil på nattbordet till vänster om min säng när jag har vaknat.

Ett meddelande från Nick.

Nick Rosencrantz
01:03
Ring mig när du vaknar

Klockan är snart tio.
Den här morgonen känns som sånna morgnar där jag vaknar helt bakfull. Men jag är ju inte det, så jag har varken ont i huvudet eller bakluckor.

Jag minns allt.

Det är inte lika känsligt nu, men jag hoppas bara att allt var en mardröm även fast jag vet, att det hände.
Att jag såg liket.
Att jag nästan föll ihop av att bara tänka på Bastian.
Att vi sprang i skogen och jag skar mig.
Att ingenting kändes, inget gjorde ont tills jag inte längre kunde hålla upp mig själv.
Att jag grät framför Nick.
Att hans isblåa ögon på något sätt lugnade mig, och att han la plåster på mitt sår, tog av mina örhängen och gick.

Nick ringer igen. Jag svarar.

"Hej", säger han mjukt.
"Hej".
Han ger ett litet flin ifrån sig. "Vaknade du nyss?".

Jag fnissar och blundar. "Kanske".
Han skrattar på andra sidan luren. "Okej".

Jag lägger mig på rygg i sängen och tittar upp på taket. "Så igår-".

"Hur mår du?", det låter som att han hållit in det länge. "Sorry att jag drog, jag visste inte hur du skulle reagera ifall jag stannade kvar-".

"Det är lugnt, jag mår bra", avbryter jag honom och lägger min kind mot kudden. Jag ler när jag ser örhängen. "Och tack för att ha tagit av mig mina örhängen, snällt av dig".

Han skrattar. "Varsågod".
"Hur mår du?", frågar jag.
"Bra. Var bara lite orolig över dig, du vet, på grund av...", jag fattar vad han menar.
"Ja, förlåt att du fick se mig så där", jag suckar för mig själv. Han måste tro jag är så jävla svag.
"Nej- Lou".
"Kanske inte bästa ståndet att se mig i", jag flinar nervöst.
"Lou".
"Det är bara att så mycket kom upp i hjä-".
"Luna", jag blir tyst. "Säg inte förlåt för det".

Jag andas ut.
"Stanna hemma idag, så pratar vi imorgon. Okej?", frågar han.

Men festen är ju idag. "Men-".

"Stanna hemma idag, så pratar vi imorgon", upprepar han tydligt. "Okej?".

Att gå på fest är kanske inte det bästa nu.
Känner jag mig rätt kan bilder komma upp i hjärnan igen. Tänker inte vara med om det igen nu när det har slutat.
Nick vet det, han vill bara mitt bästa nu. "Du har rätt, ja".

"Jag ringer imorgon", säger han.
Jag nickar. "Puss".
"Puss".

Planen att stanna hemma går inte som planerat.
Leyla kommer högljutt in hos oss 11 timmar senare.

"Okej så jag vet fan inte varför du inte svarade på mina samtal", säger hon och jag pausar Gossip Girl på tv:n.

"Flygplansläge", svarar jag och tuggar klart min müsli.

"Men vi tar det senare- varför har du inte klätt upp dig än?", frågar hon. Jag tar en till sked yoghurt med müsli.

"Jag ska inte ju inte dit. Som jag skrev på sms några gånger", svarar jag enkelt och spelar serien igen.

Hon tittar på tv:n i några sekunder innan hon går mot mig och försöker ta kontrollen från min hand.
Jag kämpar ju såklart emot men hon lyckas ta den och pausar scenen mellan Nate och Serena.