TEXTING HER | o.r.

(20)

OBS KAN JAG LÅNA ER TID FOR A SEC?

Jag är otroligt tveksam på 'Texting Her'. Ni anar inte hur många gånger jag velat trycka på radera. Jag kanske ber om allt för mycket nu. Men kan ni vara jätte jättesnälla och skriva någonting ni tycker jag gör bra när jag skriver samt vad ni tycker om boken.

< NIKI >

8 januari 2015

Allt känns bara tungt och tråkigt. Oavsett hur mycket man vrider och vänder på sig så lyckas man inte hitta en position som kan låta en falla ner i ännu en djup sömn. Allt känns meningslöst. Att inte göra någonting förutom att var tredje sekund behöva snyta sig och hosta vartannat.

Ensamheten ger mig panik på något sätt? Speciellt nu när skolan börjat igen och jag vet hur roligt alla har i skolan tillsammans. Det händer ALLTID saker när man inte kan vara där och delta. Det bokstavligen suger.

Han ♡: Du ok? Ser dig inte i skolan.

Jag: Nu skriver du.

Jag: Jippi, äntligen!!

Jag: Notera sarkasmen ;)

Han ♡: Ehmm... Okej...

Jag: Jag är sjuk.

Jag: Ensam.

Jag: Tillsammans med all äcklig medicin.

Jag: Och min kära dator.

Jag: Jag hatar det här.

Jag: Jag vill ha glass.

Han ♡: Okej.

Jag: :-)

Okej? OKEJ! Okej. En besviken suck sökte sig ur min hals. Bra. Vad är det nu?

Mobilen slängs ner på golvet och jag vänder mig om i sängen och slumrar till.

+++

"Niki hjärtat?" Någon skakade om mig och jag gnydde tyst.

"Niki, jag köpte glass åt dig." Åh.

Mina ögon slogs upp och framför mig stod en smalfigur. Mamma. Hon log försiktigt och sträckte fram en Ben & Jerry tillsammans med en mellanstor sked.

Jag tog glatt emot glassen och log tacksamt.

"Tack Mamma." Mitt leende besvarades.

"Ingen fara, behöver du någonting mer?" Jag skakade på huvudet och mamma gick ut. Medan jag öppnade glassen så satte jag igång ett avsnitt av Orange Is The New Black och började sedan äta. Glassen kylde verkligen min hals perfekt och till det andra positiva. Den var god.

Efter avsnittet var slut och mamma kommit för att hämta glassen så tvekade jag på ifall jag skulle ta upp mobilen eller låta den ligga.

Han brydde sig uppenbarligen inte lika mycket längre. Varför var han tvungen att göra såhär? Få mig att bry mig, enligt min smak, för mycket och sedan ignorera mig.

Jag vill inte bry mig, men jag gör det.

Snälla, bara svara.