(8)

10.9K 390 91
                                    

[[ NIKI ]]

Hur hårt eller löst jag än lät ögonen vara stängda så trängde sig solljuset igenom dem. Mamma hade knackat på dörren för 10 minuter sen och meddelat att hon skulle till jobbet. Hennes gest hade självklart väckt mig och tack vare henne och solen så kunde jag inte somna om. Mobilen vibrerade intill mig och jag slängde en irriterad blick på den innan jag plockade upp den.

Tildur: Niki är du vakeen?

Tildur: killarnas intervju börjar om 6 minuter.

Tildur: Du ville att jag skulle påminna dig om det.

Tildur: aja

Tildur: w h a t e v e r

Tildur: sov du

//

Foooer: eyyo deras intervju börjar snart.

Foooer: skulle du inte kolla?

Foooer: Nikiiii

Foooer: Sov du det går att kolla på efteråt

Foooer: byeeeee hjärtis

//

Vendela hun: Niki

Vendela hun: Vakna då

Vendela hun: tvinga mig inte att ringa :(

Jag: ja ja jag är vaken.

Jag: kan alla sluta spamma nu.

Min dator som tidigare låg på golvet nedanför sängen fanns nu i min famn och jag knappade snabbt in twitter för att hitta länken till Aftonbladets intervju med killarna som började inom vilken minut som helst.

Foooer: det börjar nu honeypie!

Killarna dök upp på skärmen och mitt leende växte hastigt när jag såg på alla glada ansikten som log rätt in i kameran.

Jag: Ja jag ser det ;)

Jag: Wow, hade nästan glömt hur snygga dem är!

[[ OMAR ]]

Sändningen började precis och min mobil ljöd i fickan. Fan. Jag skulle ha stängt av ljudet!
"Oj oj Omar. Du värkar vara poppis idag!" Skrattade Frida fram när min mobil lät ännu en gång.

Jag lät ett nervös skratt slinka ur mig innan jag drog upp mobilen för att se vem som skrev och även för att stänga av ljudet.
Ett leende växte sig större när jag såg att Niki hade vaknat och kollade på sändningen.

Niki: Omar också tbh. :/

Niki: Hahah glömt hur de såg ut på e t t dygn... looooool

Kinderna hettade till. Jag kanske har en chans ändå?

Mobilen hamnade i fickan igen och allt återgick till det vanliga. Förutom det stora leendet som satt sig permanent i ansiktet på mig.
Leendet som symboliserade hopp och glädje.
Jag kanske har en chans. Niki kanske en dag blir min. Kanske. Hoppas.

[[ NIKI ]]

Ytterdörren öppnades.
"Hallå vem är det?" Ropade jag från mitt rum. Ingen svarade. Ytterdörren stängdes igen. Jag sänkte volymen på datorn och ställde mig upp ur sängen. Hårda steg sprang upp för trappan och stannade utanför mitt rum.
Daniel öppnade dörren och log stort när han såg mig.

TEXTING HER | o.r.Där berättelser lever. Upptäck nu