TEXTING HER | o.r.

(14)

Jag ber om ursäkt för den konstiga uppdateringen men tyvärr så kommer skolan ivägen rätt ofta. But please, enjoy.
---------------------------------------------

Min vänsterhand sträckte sig efter handtaget till entrédörren för skolbyggnaden. I motsatt hand höll jag mobilen där jag bläddrade igenom min timeline på Twitter där folk - som vanligt - uttalade sin trötthet, hur mycket de ville stanna hemma eller hur kort skoldag de hade idag. Alltså ingenting intressant.

När jag kom in i byggnaden uppmärksammade jag hur folktomt det var och insåg att jag var tidig. Vi skulle börja en halvtimme senare idag på grund av något viktigt möte vår lärare var tvungen att ha med rektorn.

I hörlurarna spelas musik på en hyffasd hög volym och många gånger har jag fått klagomål kring att jag borde sänka, för att inte förstöra min hörsel. Jag ser ner i golvet när jag går och känner hur skuldkänslorna från igår trappar in. Någon hade fått med allting på video och dramat som skapats var helt sinnessjukt. Speciellt när folk fått nys om att Omar faktiskt började följa mig strax efter jag slagit honom. Helt ärligt så har jag inte brytt mig om det hatet jag fått på Twitter efter allt. Det enda jag kände var skuld för Omar.

Han förtjänade inte det. Jag måste be om ursäkt.

Plötsligt ansluter någon sig vid min sida och lägger sin arm över mina axlar. Min blick höjer sig hastigt från marken upp till personen bredvid mig. What the.. Jag tog snabbt av mig hörlurarna.

"Oscar? Vad gör du?" Han ler stort emot mig och kramar om mig bakifrån.
Hans vanliga fluff låg platt på hans huvud under en svart mössa. Svarta tighta jeans med hål på knäna satt fästa en bit under höfterna och självklart hade han häng som nästan alla andra tonårskillar har. En gråvit långärmad tröja täckte hans överkropp och på fötterna hade han ett par svarta Vans.
Hans käkben var tydligare än vanligt, detsamma med hans kindben. Läpparna hade en touch av rosa. De såg rätt mjuka ut.

Han log och såg ner i golvet innan han ryckte på axlarna och sa:

"Tänkte bara säga hej."

"Hej du." Sa jag och log glatt.

"Hej Niki." Skrattade han fram.

Vi gick iväg och satte oss på en bänk inne i en tom korridor.

"Förresten. Vad hände med Omar igår?" Frågar Oscar lite beskymrat.

"Ingenting speciellt." Jag ryckte på axlarna och fejkade ett leende.

"Niki, har du inte upptäckt videon som spridits över hela Twitter det senaste 12 timmarna? Det var inte direkt svårt att missa allt drama." Han lät mer allvarlig och hans underton lät dömande.

"Varför frågade du då?" Jag sköt tillbaka med samma attityd.

"Niki ge dig! Jag ville höra allt ur ditt perspektiv." Han bet ihop käken vilket ökade skärpan av hans skarpa kind- och käkben.

Jag suckade och såg ner på mina händer med skam.
Det tog inte lång tid innan Oscar släppte ut ett andetag och lutade sig emot min axel.

"Oscar, jag skäms. Det var inte ens meningen. Jag bara."

"Du bara?"

"Ena sekunden hatar jag honom, tycker att han är självisk, dryg, har ett äckligt beteende och den andra funderar jag på om det verkligen är rätt att döma honom så."

"Men vad har du emot honom?"

"Alla människor kan man inte tycka om."

"Niki, du känner inte ens honom. Du har ingen rätt att döma honom."

Jag nickade otydligt, för han hade rätt.

"Lär känna honom istället för att smutskasta honom. Tror du verkligen att jag skulle umgås med honom om han var så hemsk som du beskriver honom?"

Jag bet mig i underläppen och skakade på huvudet innan jag osäkert såg upp på Oscar som såg menande på mig med en lugn blick.

"Nej det skulle du inte.."

"Du vet vad du ska göra va?" Undrade han och höjde ena ögonbrynet.

"Jag ska be om ursäkt."