Mödarens stad

Del 16

Vad i hela friden ville han? Jag ställde mig försiktigt upp för att markera att jag inte ville ha hans sällskap men han drog mig i armen.

- Vad? frågade jag irriterat och drog lås armen. Vad var det med folk här och att dra i min arm? Jag var ju inte en idiotisk docka!

- Kan vi prata? frågade han vädjande. Men jag skulle inte vikas för det.

- Nej, det kan vi inte, svarade jag irriterat. Jag ska gå in och sova. Hur kvävt och otrevligt det än var så att det bättre än att vara här.

Morgonen där efter satt jag i bilen påväg till den nya skolan. Jag hade fått en skoluniform men den var förliten och dessutom svettades jag. Bilen var det bara jag och James. Han skulle spela min storebror och min vårdsnadshavare. Jag hette Lissie Brown och hade flyttat från Kalifornien hit. Jag hade på mig en skoluniform som var för stor. Och även att jag hade frösökt göra så att skärpet satt bättre åt såg jag ändå ut som en tom ballong. Vi kom fram till UTD high school. Jag gick ut ur bilen. Jag märkte att jag var nervös. Egentligen visste jag inte varför. Jag skulle ju ändå inte vara här längre än kanske två veckor. Några tjejer stod och viskade och tittade på James och sedan skrattade.

Töntiga, tänkte jag och gich förbi dom. Skolan var stor. Jag visste inte heller var min klass låg. Jag hade inte heller ett skåp att lägga mina grejer i. Jag visste att mitt klassrum hette 11H och att den låg på andra våningen. Jag gick runt en stund innan jag hittade en dörr jag hette just det. Jag kanske behövde knacka? Eller nej, det kändes töntigt. Så jag öppnade dörren. Där inne satt en hel klass elever som stirrade på mig.

- Du måste vara Lissie Brown, sa läraren. Egentligen så är du 12 minuter försenad. Hon skrattade som om det var något roligt.

- Förlåt, sa jag. Jag visste inte var klassrummet låg.

- Ingen fara, ingen fara! Du kan sätta dig... Hon tittade ut över klassrummet. Ah, bredvid Noah! Han ska vara här för att undersöka skolan för att hitta en så kallad brottslig, egentligen är han polis. Hon skrattade dumt igen. Mitt hjärta sjönk snabbt. Jag visste vem det här var. Och hans visste vem jag var.