Mödarens stad

Del 8

Jag väntade mig att alla blickar samtidigt skulle vändas mot mig. Att jag skulle bli utstirrad och sedan fångad men ingen verkade märka att det gick en fånge på flyget. Och dessutom var den jackan som jag hade på mig väldigt populär på flyget så jag smälte in bra. Jag märkte också att hälften sov men jag försökte ändå komma fram så snabbt som möjligt. Plötsligt såg jag något. Men nej du kunde inte vara. Jag försökte ta en till titt men en tant kom och puttade ner mig på ett tomt säte. Jag kunde höra henne muttra när hon började gå om tonåringar som inte kan upföra sig. Hade det varit James jag såg? Men vad skulle han göra här? 

Varje sekund var jag rädd att polisen skulle komma och varje sekund att ägaren skulle komma och ta jackan och avslöja mig men inget hände.

- Vi anländer till New York om trettio minuter, sa en behaglig kvinno röst. Var vänlig att sätta er ner samt sätta på era säkerhetsbälten. Jag gjorde som alla andra. Tog fram säkerhetsbältet och klickade ner det. 

Sedan gick dom trettio minuterna väldigt snabbt. Men när vi började gå ner fick jag ett obehagligt sug i magen och jag tog hårt tag i sätet. Mannen bredvid mig tittade undrade på mig men jag ignorerade honom. Flygplanet stannade och vi började gå ut. Till min fasa såg jag att det stod poliser överallt kring flygplatsen och kontrollerade alla. Dom tog upp en bild på mig och frågade folk medans dom satte upp dom. På bilden var jag medvetslös och mitt bruna hår var i ett trassel samt dom blåa ringarna under mina ögon. 

- Ursäkta, madame, sa en man och jag kände en hand på min axel. 

- Ja, sa jag med en skrovlig röst. Jag hostade till. Jag hade inte använt det på ett tag och kylan hade antagligen gjort mig förkyld. Jag vände mig om och mötte mannens blick, rädd att han skulle känna igen mig. 

- Har du sett henne? frågade han och visade upp bilden på mig. Jag kände igen hans röst. Jag hade hört den. Mannen som var ung för att vara polis hade rött hår och juvel förgade ögon. Du har granskat hans utseende, Addison, vilket betyder att du stirrar på honom.

- Va? frågade jag och väcktes plötsligt ur mina dagdrömmar.

- Jag frågade om du har sett henne, upprepade han och tog åter igen upp bilden av mig.

- Nej, jag vet inte vem det är, sa jag och hoppades att lögnen inte skulle synas. Vad heter hon?

- Addison Chapman, hon kommer från Hester Hill, sa polisen.

- Vart ligger Hester Hill? frågade jag för att övertyga honom om att jag var oskyldig. Jag har aldrig hört talas om det stället.

- Nej, det är en liten by i Indiana, sa han. Den är inte så känd.

- Nej, jag fårstår det, för att... jag blev plötsligt avbruten.

- Noah, sluta flörta nu och försät leta! sa en man med höjd och kall röst. Noah var killen jag slog till. Det var också han som hade räddat mig ur skogen. Jag tittade under mina solglasögon. Det var ett blåmärke på hans vänstra kind som nu hettade rött.

- Förlåt, madame, sa mannen med kall röst och ledde mig till dörren. Det ska inte hända igen. 

- Ja, tack så mycket, sa jag och skyndade mig iväg. 

- Vänta, madame, sa polis plötsligt. Åh, nej! Nu har han upptäckt att det var jag. Jag började springa men han följde efter. Till slut kom han ikapp mig.

- Jag tror att du glömde din resväska, sa han och tog fram en okänd gul resväska. 

- Ja, förlåt mig, sa jag och gav ifrån mig ett falskt skratt. Tack så mycket! Jag tog emot resväskan och tänkte att det var bättre att ha något än inget. 

- Om du behöver mig, sa mannen och gav mig ett kort. Fredrik Klaus, polis, 054 123 437. Det var en bild på ett polis tecken.

- Tack så mycket, sa jag. Varför gav han mig den här? Han kan inte veta vem jag var om han gav den. Han gav mig en blinkning och återvände till flygplatsen. 

Plötsligt såg jag en figur komma ut från flygstationen. Jag kände plötsligt igen den röda hatten. Det var mannen som jag trodde var James. Det var antagligen mitt på natten och jag hade ingen stans att ta vägen. Mannen började snabbt gå över den mörka och dysta parkeringen mot en svart bil som det står Volvo på. Snabbt men yst sprang jag efter. Mannen öppnade och gick in. Jag gick fram till bilen och försiktigt öppnade jag bakluckan. Jag smet in i den och väntade. Mannen verkade inte ha märkt att jag var i bilen och han började köra iväg.