Mödarens stad

Del 13

Nej, det var inte polisen. Eller posten eller något jag ens hade tänkt tanken kunde knacka. Det var James som såg road och irriterad ut och hans anhängare. Jag stängde dörren snabbt i hans ansikte och sprang upp i mitt rum. Dörren öppndes där nere med ett klick. Jag sprang ut på balkongen medans jag hukade mig så att man inte såg mig från fönstret.

Snälla kom inte upp, tänkte jag men det var försent. Jag hörde redan flera fotsteg närma sig mig upp för trappan.

- Kom fram, flicka, sa en av männen med grov röst. Jag hörde att dom öppnade gaudubroben och rotade innan någon tittade ut genom fönstret. Jag såg inte ansiktet, jag kände det. Lika som jag kände hur balkongdörren öppnades. Jag höll andan och försökte göra mig så liten som möjligt. Men sedan greppade några starka armar tag i mig och lyfte upp mig.

- Låt mig vara! skrek jag och sparkade runt omkring mig. 

- Var tyst, sa mannen med den grova rösten.

- Nej, låt mig vara! skrek jag ännu högre. Då tog mannenhårdare tag om mina armar och svingade mig ut över bakonges kanten och ut mot staden. Det pirrade till och paniken växte. Jag hängde över en tom del av New York City i armarna av en man som inte har något att förlora.

- Ska jag släppa henne? frågade mannen James. Mitt hjärta dunkade hårt och jag började svettas. Nej, James! Inte efter år av vänskap. Han kom ut på balkongen och tittade ner på mig.

- James, snälla, sa jag halvkvävt.

- Lovar du att inte rymma igen? frågade han och lyfte prövande på ögonbrynen. 

- Ja, jag lovar! sa jag men tänkte något annat.

- Och lovar du... började han men jag avbröt honom.

- Snälla, kan vi prata om det sen? frågade jag för jag kände att mannen inte hade lika bra grepp längre. Hans händer hade börjat att bli svettiga och jag gled lite i hans grepp. Snälla, James! Han tittade på mig igen med ett skadeglatt leende.

- Varför litade du inte på mig? frågade han som om han hade all tid i världen. 

- Jag... Jag vet... Jag vet inte, sa jag. Det kändes bara... Jag vet inte. Men innan jag hann säga något mer så gled jag ur mannens grepp och jag föll ner mot den tysta staden skrikande James namn.