moments ›› foscar

2.2

Felix flackade mellan mina ögon och mina läppar medan han närmade sig mig. Jag vet inte om jag ens vill. Hans kärlek är något jag konstant minns varje gång jag inte har annat i tankarna, men jag kanske kan glömma. Jag kanske kan lämna Felix bakom mig.
Bara jag tar steget. Bara jag står emot frestelsen.

"Felix är du säker" flyger ur mig i hast och han tittar undrande mig djupt i ögonen. Han behåller vår ögonkontakt och släpper den inte för en sekund medan hans hans slinker ned in under mina byxor. Han rör mig mjukt och masserande, men släpper inte min blick med sin. Jag andas frustande och försöker att inte njuta,
men han gör det så svårt för mig.

"Oscar, frågan är väl om det är du som är säker på vad det är du väljer bort" Han slickar sig tydligt om läpparna och drar sin övre tandrad långsamt över underläppen. Jag trodde mitt hjärta höll på att hoppa ur mitt bröst. Det här är en dröm. Det måste vara en dröm. Felix skulle aldrig.. han är fäst vid det han och Ogge kom överens om - inget sexuellt.

"Jag tänkte liksom, varför inte ge dig något du älskar, saknar, antagligen tänker på ganska ofta." Han tog sin hand ur mina byxor och jag andades lättat ut. Men direkt efter lutade han sina ben mot mig, men höll avstånd mellan våra överkroppar. Istället lät han sina händer denna gång in under min tröja, för att smeka mig där istället.
Kunde han inte bara skippat detta. Tänk om de andra kommer hem? Tänk om Katia går in på oss medan vi har det en aning mysigt? hur ska det då gå? Hon kommer bli helt hysterisk. Men jag kan å andra sidan inte undgå att älska det Felix gör. Han gör allt perfekt för mig. Nu när jag har chansen att få känna med honom, hur skulle jag då kunna motstå? Motstå hans kön som nu pressas mot mitt mellan de tygstycken till kläder vi bär, motstå den blicken han ger mig. Det går inte.

Han lutade sig mot mig helt och placerade sitt huvud bredvid mitt.
"varför inte knulla dig här och nu?" viskade han och jag kämpade med att svälja, men det fungerade inte. Min hals stretade helt emot, mina ben var skakiga, och jag kunde inte känna annat än vart Felix rörde mig. Jag var som förtrollad av hans närvaro.

Min andning blev aningen hackig och jag kunde inte förmå mig att svara. Jag var helt stum.
Jag kunde känna hur han lättade från mig och plötsligt stog han inte längre nära. Det kändes inte som jag hade några muskler alls. Jag var fast vid diskbänken, som ingjuten i den.

"Gör vad du vill" sade han, ställde sig framför mig en bit bort och öppnade upp armarna i en gest att han inte hade något att säga emot om, jag jag var in charge.

Det kändes som att gå i vakuum, eller som jag tror de skulle kännas att gå i vakuum. Jag var tyngdlös, men mina rörelser sega. Huvudsaken var att jag gick. Jag skulle till Felix, nå fram till honom.
Nervöst stannade jag nära honom - endast centimeter ifrån. Min andning var fortfarande ostabil och hjärtslagen snabba.
Allt jag kunde se var Felix. Hans mjuka smala läppar, håret han för ett tag sedan klippt kort, det vackra ansiktet, och hans ögon som alltid hade samma gnista oavsett vad som hände. För mig lös han alltid.

Nästan för långsamt lyfte jag min skakiga hand och lade den över hans kind, smekte mina fingertoppar över hans hud. Ett skratt lämnade mina läppar, och varför jag skrattade vet jag inte, men det lär vara av ren glädje, att jag äntligen får röra honom igen. Röra som jag vill.
Han log brett efter mitt skratt och hela jag fylldes av en varm känsla. Mina andetag blev inte längre skakiga, utan tunga och nästan andfådda. Jag var så lycklig.
Felix blundade och jag sänkte långsamt mitt huvud mot hans (okejjjj det här är framtiden Oscar har blivit längre bc sexigt ok? ok). Men jag kunde inte, jag kunde inte kyssa honom så lätt. Istället lämnade ännu ett skratt mina läppar och jag lät mitt huvud sjunka ner mot hans axel. Jag lade mina armar under hans och höll honom nära, men släppte honom kort efter.

"'gör vad du vill' och du ba just goes for a hug?" skrattar Felix fram. "Oscar jag me.." mer hann han inte säga innan jag hårt kysste honom. med båda mina händer om hans ansikte kysste jag honom. Han lade långsamt sina händer på min kropp och slappnade av medan jag masserade mina ivriga läppar mot hans.
Bestämt tryckte jag honom bakåt tills hans rygg mötte väggen några meter bort. Jag pressade då hela min kropp mjukt mot hans och fördjupade våran kyss. Hur mycket jag saknat det här går inte att beskriva, för det jag upplever när jag kysser honom går inte att beskriva. Det är helt fantastiskt. Och jag älskar det. Jag älskar honom.