𝐹𝑎𝑙𝑙𝑖𝑛𝑔 𝑓𝑜𝑟 𝑡ℎ𝑒 𝑔𝑎𝑛𝑔𝑙𝑒𝑎𝑑𝑒𝑟

0.1

~Arias perspektiv~

Jag vaknade som vanligt, jag åt frukost som vanligt, jag tränade som vanligt. De senaste 4 åren har min farbror varit ledare i gänget mina föräldrars föräldrar skapade. Jag var så trött på honom att det inte var klokt, han behandlade mig hemskt och jag hade absolut ingen lust att vara kvar där.
... But guess what?
Idag så förändrades det. Jag skulle fly till mexico och bo där med min bästa vän Sofi. Hon är precis som jag, från ett gäng. Men vi har tröttnat och bestämde oss för att fly.
MEN VAR FUCK ÄR JAG NU?
(Hahaha sorry guys, konstig början)
Jag sitter i ett mörkt rum, på en stol antagligen. Mina händer är fastbundna med ett tjockt rep och jag har tejp för munnen. Enligt mina erfarenheter så kommer jag vara här i några timmar tills mina kidnappare jag aldrig träffat kommer hit. Trevligt. Jag skulle ju vara i Mexico nuuu. Nej, jag har inte lust att spela deras lilla spel längre. Försiktigt drar jag smidigt ut händerna ur repet (Erfarenhet och träning bitch).Woow jag trodde verkligen att det skulle vara svårare. De vet inte vem jag är. Jag kliver upp och går fram till springan där det släpps in ljus. Dörren.
Jag promenerar ut som vanligt i den lilla korridoren. Plötsligt hör jag några röster bakom mig. Vakter. 3...2...1... Action. Nej skoja bara. Ingen aning om vad jag ska göra. Min plan var nog inte så genom tänkt ändå. Jag springer fort och försöker komma på något bra att göra. Tillslut vänder jag vänster där en liten gång finns. Nej en vägg. För jag krockade in i den. Jag backar då jag tror att det är en vägg och möter ett par gudomliga bruna ögon. Fan. Det var en människa. En skitsnygg en faktiskt.
"Vad gör du här?"
Säger han. Han har en muskulöst byggd kropp, ungefär 1,90 eller längre, brunt hår och bruna ögon.
Jag tar ett par vingliga steg bakåt innan jag vänder mig om och springer det snabbaste jag någonsing sprungit. Jag hör hur killen bakom mig springer och plötsligt ser jag vakterna i svart kostym som var bakom mig förut framför mig nu. Jag hinner tänka sju ord på 0,7 sekunder. (Känns det som)
Vad fan håller du på med Aria?
De tar tag i mina hanleder men jag vrider mig smidigt loss. Jag sparkar ner en och vänder mig om och boxar en annan i huvudet. 2 avklarade 2 kvar. Den ena hoppar mot mig men jag tar ett snabbt kliv åt sidan och sparkar honom i magen så att han ramlar på en annan som jag också sparkar till med en snurrkick. Varför är det så lätt? Jag kollar belåtet på vakterna som ligger nästan livlösa i en hög. Då känner jag ännu en gång någon grabba tag i mina handleder. Jag trycks mot väggen och min kind pressas hårt mot den kalla ytan. Mitt huvud som är hårt tryckt mot väggen med ena kinden kämpar för att vända sig. Jag lyckas se vem det är. Den sexiga guden hehhe okej SLUTA NU Aria.
"Du är bra, men inte bättre än mig."
Viskar han sensuellt i mitt öra. Visst han får väll tro vad han vill men jag är faktiskt hungrig nu och har ingen lust att slåss längre. Då kommer det ännu fler vakter och minst tre stycken håller i mina armar nu. Jag har ingen lust att göra motstånd nu, som sagt jag är faktiskt hungrig. De för mig till ett annat rum vid ett bord där det sitter 1,2,3,4,5,6 Killar. Med den sexiga gu.... alltså killen som kom på mig när jag gjorde ett dåligt försök i att fly. De sätter mig ner på en stol. Jag kollar på killarna och det är en konstig tystnad.
"Wow hon är het ju."
Avbryter en av killarna tystnaden. Den sexiga guden kollar på honom med en allvarlig blick. Jag menar killen ni-vet-vem.
"Inte läge Jason."
Säger han till killen som antagligen heter Jason. Han har smutsblont hår och gröna ögon och ungefär lika musklig som resten förutom ni-vet-vem killen då han är lite muskligare. Bredvid honom sitter en kille med dator och glasögon som pryder de blå ögonen. Man ser tydlig att det är geniet.
"Det här är Mark"
Säger ni-vet-vem och pekar på en annan kille med bruna ögon och ljusbrunt hår. Hans finger glider vidare till den nördaktiga killen.
"Dylan"
Sedan till Jason killen.
"Jason."
Vidare till en kille med blonderat hår.
"Kevin."
Och sedan till en läskig kille med svart hår och gröna ögon med en såndär bandana på huvudet.
"Zach och jag är Ethan."
Säger Ethan. Nu är han Ethan och inte den sexiga guden eller ni-vet-vem.
"Jag är Aria."
Säger jag skämtsamt. Jag borde vinna pris för sämst humor. Nej jag är fan riktigt rolig.
"Vi vet." Säger Ethan.
"Duhh."
Det är väl klart att ni vet.
"Du ska jobba med oss." Säger Zach killen.
Jag kan inte hålla mig för skratt. De kollar på mig underligt.
"Ursäkta men vet ni vem jag är?"
Får jag ur mig mellan min skratt attack och de kollar på mig konstigt. Juste nu kan jag ringa Sofi. Jag återgår till min allvarliga min.
"Jag behöver ringa ett samtal."
Säger jag. Nu är det istället de som skrattar.
"Ledsen, inga samtal." Säger Mark killen.
Hahahha nu är det min tur att skratta. Jag drar upp en pistol ur fickan som jag norpade åt mig från en vakt och riktar den mot Ethan. Han flinar oberört.
"Vem vill du ringa?"
Frågar han.
"Sofi Thompson."
Säger jag.
Ethan nickar mot Dylan som antagligen ska söka upp hennes i sin data grej de nu tror är så bra. Efter en minut nickar Dylan tillbaks.
"Inga problem."
Om de bara visste.
Jag och Sofi är inte kända eftersom att vi inte är gängledare och mina och även hennes föräldrar gjorde allt för att ingen skulle få veta vilka vi är.
Jason räcker fram en mobil och jag tar den med handen som inte är upptagen med att hålla en pistol riktad mot Ethan. Sedan slår jag in numret till Sofi.
"Högtalare."
Säger Ethan och jag nickar. Jag trycker på den gröna ringknappen och håller telefonen i luften.
Signal.... Signal... Signal....
"Hej??"
Hör jag Sofi.
"Omg heeeeej."
Säger jag tillbaks.
"Bitch where are u?"
Skrattar hon.
"Okej okej men mobba mig inte."
Jag kollar på killarna som kollar konstigt på mig.
"Jo jag är med några killar som kidnappade mig."
Säger jag och ger killarna ett fake smile. Kevins min skulle jag kunna rama in just nu för den ser fan riktigt konstig ut.
Hon börjar döskratta och det gör jag också. Jag kollar på killarna som kollar jätte skumt på mig. Vi skrattar ett tag och det var ju tur att jag inte kissade på mig av skratt.
"Aa jag kommer till dig sen iallafall."
Fortsätter jag.
"Okej, hejdå. Ha det så kul med dina kidnappare."
"hejdå, puss love u."
Jag lägger på och ger tillbaks mobilen till Jason vars haka släpar i marken.
"Vafan var dedär?"
Säger han. Jag ignorerar honom och då börjar Ethan prata istället.
"Om du tror att vi släpper dig härifrån så har du fel."
Jag kollar på honom med ett flin.
"Det tror jag inte."

Hej hej.
Första kapitlet, ny bok. Hoppas ni gillar det.
Lämna gärna en kommentar / rösta. Tack ni som läser!
Datum : 1 februari 2020