Mödarens stad

Del 1

Jag satte mig ner på en stol i mitt rum och suckade. Far hade ringt storstäderna om hjälp med mödaren flera gånger men dom säger bara att dom har egna problem i storstaden. Dom själviska idioterna. Folk dör varje dag här och dom säger bara att dom har egna problem. Dom flesta i byn tror inte på att det finns en mödare i Hester Hill utan bara olyckor och folk som reser bort. Det trodde jag verkligen inte på. Jag ut ur mitt rum och ner i köket. Mor gjorde en köttsoppa.
- Dom där idioterna som sitter i sina siden fåtöljer när vi dör! sa far argt till mor. Mor var van vid hans gormande om storstaden och bara hummade till svar.
- Addison, skulle du hämta kryddor hos miss Ross? frågade mor stillsamt till mig.
- Okej, sa jag och gick ut. Det var väldigt kallt ute och jag slog min halsduk hårdare runt mig. Och jag skakade fortfarande när jag kom in i miss Ross lilla butik.
- Godmorgon, miss Ross, sa jag när jag steg in.
- Håll snön ute, miss Chapman, sa hon strävt. Jag gick ut igen och borstade av mig det mesta av snön.
- Vilka kryddor? frågade miss Ross ointresserat. Jag tog upp listan som mor hade gett mig.
- Salt, peppar, kanel och saffran, läste jag upp från listan och tittade upp när jag var klar.
- Du vet väl att saltet har höjt mycket, sa hon irriterat. Det här ryktet om att vi skulle ha en mödare i byn har inte gjort oss mer populära. Jag himlade med ögonen men inte så att hon skulle se det, för jag fattade inte hur miss Ross tänkte men jag sa såklart inget.
- Nej, såklart, sa jag bara och gav miss Ross pengarna. Jag tog kryddorna och stoppade dom i min ficka. När jag gick ut fick jag en skymt av dagens tidning. Jag kastade mig efter den och fick tag i den. På första sidan var det en bild på en man med texten: Herr Roller hittades död i sitt hem. Det var tredje mordet. Jag slängde tillbaka tidningen på den snöiga vägen. Jag ville direkt gå till James Flether men inte när hans föräldrar var där. James har sagt att dom bråkade ganska mycket och att dom kunde bli lite otrevliga om man kom emot dom. Jag suckade jag hade absolut inget att göra så jag gick hem.
- Addison, är det du? frågade mor när jag steg in genom dörren.
- Ja, det är ju inte iallafall mödaren, sa jag ironiskt.
- Sådant skämtar man inte om, sa mor stängt till mig när jag kom in och henne kryddorna.
- Men mödaren finns iallafall, sa pappa. Mor fnös hon trodde inte på det.
- Hur många gånger behöver jag berätta det för dig? Tror du att herr Roller, miss Bird och miss Donner skulle dö av en olycka eller? frågade han kallt.
- Måste ni alltid hålla på! skrek jag åt dom och gick argt ut. Jag trodde på far men jag skulle aldrig medge det för mor. Jag skulle gå till James. Just nu brydde jag mig inte om hans föräldrar för det var väl inte värre än mina. Jag tog upp lite snö och stoppade det i munnen. Det var konstigt för det kom inte den vanliga smaken av vatten utan metall smak. Jag tittade på min vante. Den var röd av blod. Jag skrek till och hoppade bakåt. Mödaren fanns verkligen. Sen såg det. Miss Ross låg i snön och blödde kraftigt. Jag sprang fram till henne.
- Miss Ross, vem? frågade jag skräckslaget.
- Det var mödaren, sa miss Ross andfådd. Mödaren är... Men hon hann inte avslöja det förrän hennes ögon stängdes.
- Mödaren är vem?! skrek jag hysteriskt åt henne. Men hon svarade inte hon var död. Jag hörde ett kallt skratt och tittade upp. Det var mödaren som stod och skrattade övers på klippan. Jag skrek till och sen blev allt svart.