Vad ett leende kan gömma

Le

Jag vaknade av att min mobil plingade jag läste meddelandet jag hade fått "Måste shoppa lite saker har du lust att följa med ?" det var Tilly som hade skrivit och jag fangirlade lite inombords när jag såg vad hon hade skrivit.  "Okej visst" jag skickade meddelandet ocg fick snabbt ett svar tillbacka "va bra hämtar dig om en kvart". Jag satt fortfarande i pajamas och hade inte rört mig från sängen än så det var nog dags att skynda sig lite nu. 

Jag var precis färdig när jag hörde att det knackade på dörren. Tur att min familj var borta hela helgen så att jag inte behövde smyga ut med chansen att bli upptäckt och få ännu större blåmärken, jag var fortfarande öm överallt sen han slog mig igår. 

"Hej" 

"Hej, tack för skjutsen"  

"Lugnt, har du lust att sätta på radion?" 

"Visst" Jag lutade mig framåt för att sätta på radion. Dom spelade Welcome to my life- simple plan jag kände genast igen den låten och började sjunga med. Jag märkte hur Tilly tittade på mig och log. "Vad?"

"Du sjunger riktigt bra" 

"Tack men jag sjunger bara för sånna jag gillar" Jag blinkade mot Tilly för att vissa att jag skojade men jag vet inte om hon fattade det för när jag sa det log hon genast mera. 

"Det betyder alltså att du gillar mig"  

Jag såg att Tilly såg helt seriös ut "såklart jag gillar dig annars hade jag väl inte varit med dig" Trodde verkligen Tilly att jag inte gillade henne? "Trodde du att jag inte gillade dig eller?"

"Nej, jag vet inte faktiskt vad jag trodde helt ärligt" 

"Okej men nu vet du det iallafall" 

Jag visste nog egentligen att Charlie gillade mig men bara som vän det hade varit konstigt annars eller jag måste tro att det hade varit konstigt iallafall. Min hjärna kunde intalla mig ibland att personer inte gillar mig men vad kan man igentligen förvänta sig med vad dom har gjort mot mig, dom har fuckat upp mig ganska rejällt men bara inte Charlie fattar hur fuckt up jag igentligen är. Mitt förflutna är inte direkt nånting jag vill prata om, det är inget jag kan ändra på direkt så varför ens försöka. 

Jag såg hur Tilly satt och tänkte och det såg inte direkt ut att vara några bra tankar så jag ville inte fråga vad hon tänkta på jag vill inte att hon ska hata mig men det ser nästan ut som att hon är rädd. 

Den första affären Tilly ville till var någon slags punk butik inte direkt för att hon är punk men hon gillade deras tights tydligen, japp hon är lite udda. Det första som slog mig när vi gick in i affären var att nästan alla saker därine var svarta Tilly drog med mig till ett bord där massor av svarta och faktiskt ganska färgglada tights låg. 

"Vad tycker du om dom är?" 

Jag såg Tilly hålla upp ett par shock rosa tights som nästan gjorde ont i ögonen av att titta på " dom är fina om man vill göra alla i sin närhet blind" 

"Bra! min favorit sak är ju att göra folk blinda av mina fina sexiga ben" 

"Jag är inte säker på att det är dina sexiga ben som gör alla blinda utan däremot dom där tightsen" jag skrattade åt Tilly som försökte slå mig men hon var betydligt mycket kortare än mig så jag kunde lätt undvika hennes slag. 

"Sluta försöka stå emot du var taskig mot mig så jag har faktiskt rätt att slå dig" 

"Jag tror inte det går till så" Jag började springa runt hela affären med en skrattande och skrikande Tilly efter mig. Alla i affären tittade på oss och några av personalen försökte säga till oss att sluta springa men det gjorde bara att vi sprang in i massor av saker och rev nästan hela butiken. Tilly kom tillslut ikapp mig och hoppade upp på min rygg jag var nära på att ramla men lyckades hålla balansen. Tilly hade precis ridid på min rygg runt hela butiken när några vakter kom för att slänga ut oss hur affären. 

Jag red fortfarande på Charlies rygg när vi blev ut ledna av några vakter. Direkt när vi kom ut affären så ramlade vi ihop och bara skrattade tårarna rann på både mig och Charlie. Jag såg hur Charlies mun rörde sig varje gång hon skrattade eller hur hon skrynklade sin näsa hon var verkligen jätte gullig när hon gjorde så hon såg nästan ut som en liten kanin.  Vi slutade tillslut att skratta för alla som gick förbi oss såg nästan rädda ut när dom såg oss dom trodde säkert att vi är sinnessjuka. "Jag blev hungrig av allt skrattande ska vi äta på subway?" 

"hahha ja jag är också vrål hungrig"  Vi satte oss i bilen med våran mat, det enda ljudet som hördes medans vi åt var radion som spelade i bakrunden men det var ingen pinsam tysnad utan den var mer bekväm det kändes som att det inte behövdes säga något.  "Tack för den roliga dagen, vi kanske skulle kunna göra om det nån gång" 

"Ja jag hade verkligen jätte roligt, har nog inte skrattat så är mycket på länge"

"Inte jag eller, men hörs vi sen då?" Jag var lite osäker på om Tilly ville prata med mig eller om hon bara var med mig när hon hade tråkigt. 

"Såklart jag smsar dig eller nåt" 

"Okej, hejdå" 

"Hejdå Charlie" 

Jag såg hur Tilly körde iväg och jag blev som vanligt ensam med mina tankar.