Psychotic

Kapitel 14.

Angelina Irwin'

"Jag vill ta med dig ut," berättar Harry för mig med en låg och sammanställd stämma.

"Du vill ta mig ut?" Frågar jag honom bara för att försäkra mig om att jag hörde rätt ifrån honom.

"Y-yeah," flinar han när han kommer in i köket, hans boxers sitter så långt ner som det går. 

Jag lyckas kolla upp mot hans ansikte istället, "Varför?"

"Vill du inte gå ut och käka?" Han rynkar i hop ögonbrynen, "isåfall kan vi bara beställa hem mat-"

"Harry, självklart vill jag hänga med dig ut och äta." Jag tar en paus för att komma på några smarta sammanfattande ord, "tror du verkligen det är en sådans bra idé? Jag är säkert vid denna tiden anmäld som saknad."

Han ler, "nej du är inte saknad någonstans." 

Mina mungipor sänker sig nedåt, "V-va?"

"Älskling," muttrar han och ställer sig framför mig. "Du är saknad för många, speciellt från mig." 

“Oh” Jag kunde knappt hålla in leendet. Han kollade på mig humoriskt och rynkade på pannan.

“Var inte sådan, hjärtat. Vi ska ut och roa oss ikväll,” ler han och pussar mig snabbt på nästippen.

“Jag är bara rädd att någon ska ta mig ifrån dig.”

“Nej” skrockade han.

“Det kan hända,” viskar jag fram, rädd för att jag ska störa Harry på något sätt. Han kollar på mig, ett obeskrivt ansikts utryck spelar sig på hans vackra ansikte. 

Vackra? 

“Hmm,” hummar han och smusslar sig in i mitt hår. “Gör i ordning dig så går vi.”

Jag kollar på honom förskräckt, “jag har inga kläder, förutom dessa jag har på mig och de är dina.”

Han flinar, “Don't worry, jag har fixat kläder till dig. Gå in till gäst rummet, och i garderoberna ska dina kläder finnas.”

Jag nickar, “Okej.”

“Tack?” Ropar han då jag försvinner bort från köket, jag ler för mig själv. “Tack Harry!”

För att detta ska vara en lägenhet, är den ganska stor ska jag bara säga.. När jag kommer in i det så kallade gästrummet, går jag till garderoberna och öppnar upp dem. Synen framför mig får mig att vilja stelna och bara kolla på de vackra kläderna dagarna långa. Framför mig, var det massor med dyra kläder, väskor, och högklackade skor. Detta var absolut inte min sorts av klädstil, men jag visste att Harry ville att jag skulle klä mig så här och jag ville följa hans regler.

Efter många om och men, så valde jag till slut ett par svarta pumps och en grå-silvrig klänning. Jag hade inte det där “modekänslan”  i mig, men jag tyckte detta var det snyggaste jag kunde hitta för ikväll. Jag hade också fixat till mitt hår, och tagit på lite lätt smink som Harry hade också inne i “gästrummet”. 

Jag borde inte ljuga, så jag säger det rakt ut. Jag är så nervös, jag vet inte hur jag kan bli så nervös inför en utekväll med Harry. Jag var rädd, för det faktumet att jag skulle synas med en 34 - åldring ute. Skulle det synas att jag bara var sexton år? 

Jag fnäste bort mina taskiga tankar, och skyndade mig ut ur gästrummet. Lugnt tog jag några djupa andetag innan jag gick mot vardagsrummet. I soffan satt Harry med ett glas whiskey i handen. 

“Harry..”

Han ställde ifrån sig glaset, och kollade upp mot mig. Ett stort flin placerades på hans läppar, men den röda rodnaden spred sig över mitt ansikte som eld. Han kollade på mig som om jag var mat, jag bet mig försiktigt i läppen när jag insåg att hans blick hade fastnat på min byst.

Han slickar sig om läpparna en, två, utan tre gånger innan han särar på läpparna. “Fu-ck, du ser så jäkla sexig ut.”

“T-tack,” ler jag mjukt och justerar mitt hår några gånger.

Han ställde sig upp och gick över till mig med snabba steg. Hastigt kunde jag känna hans händer på mina höfter. “Jag har sådans jävla tur att du bara är min.”

Hans läppar attackerade genast min hals, med all den kraften han gav sig på mig med så kände jag hur jag gick in i väggen med min rygg. Jag biter mig hårt i läppen för att inte stöna, men jag fixar det inte utan stönar högt nog för att han ska höra det. Han flinar mot min hals, innan han fortsätter att kyssa, bita och suga på min hals. 

“Mmm,” hummar han mot min hals innan han börjar blåsa mot min hud. Gåshud börjar sprida sig på min hud, när jag känner hur den heta andedräkten träffar min känsliga hud.

“Nu är du min.” Mumlar han samtidigt som han tar tag i min hand och vi går ut ur hans lägenhet, med inga ord som helst att säga.