Psychotic

Kapitel 11.

[Varning]

Angelina Irwin'

Jag rynkar på pannan åt hans sms. Jag visste att det var Harry, och jag var inte rädd. Jag hatar mig själv för att ha låtit mig få känslor för mannen. Jag hatar mig själv för allt jag verkar ha gjort som har orsakat allt detta. Men jag hade skuldkänslor och jag visste inte varför, det enda jag ville göra just nu var att skicka tillbaka ett sms till honom, jag behöver be honom om ursäkt för att jag rymde från honom.

Jag är ledsen för att jag rymde.

Älskling be inte om ursäkt du hade alla ursäkter till att rymma från mig. Jag är en psykopath kommer du ihåg? 

Ja. Jag kommer ihåg den gången jag sade till dig det.

Harry, snälla, låt mig bara vara ifred i framtiden så låtsas vi att detta aldrig har hänt...

Kom igen älskling, mycket har hänt och jag skulle aldrig glömmad dem. Kommer du inte ihåg när skrek mitt namn? Jag kommer ihåg dem bara perfekt. 

Jag kommer blocka ditt nummer om du inte slutar smsa mig.

Raring, du är skyldig mig några svar, snälla.

Nej skriv inte med mig, jag har tillräckligt med skuldkänslor..

Jag saknar dig.

Jag vill känna din kropp mot min.

Fuck Angelina, jag behöver dig i mitt liv.

Jag vill komma hem till mitt hus,

och när jag kommer hem vill jag att du står där

och allt jag kan göra är att kyssa dig. Jag vill kalla dig mitt hem.

Vet du inte att du betyder allting för mig, hjärtat? 

Sms kom på sms. Desto mer de kom, desto mer hatade jag mig själv. Jag fucking hatade mig själv för de jag har orsakat med mig själv och människorna omkring mig. Hastigt ställde jag mig upp och gick mot mitt badrum, tårarna rann nedför mina kinder samtidigt som jag tog fram rakbladet som har lågit i mitt skåp i flera månader. Jag hatade mig själv. Hur kunde jag acceptera detta? Försiktigt drog jag rakbladet över min handled, jag biter mig i läppen hårt tills jag känner blodet från både min läpp och handled. Rakbladet föll till golvet samtidigt som jag hasade ner mig längs väggen. 

Detta är mitt fel.

Mitt fel.

-

Harry Styles'

"Styles!" 

Jag drar mina fingrar genom håret och går mot Niall med min mobil tätt intill mig ifall, bara ifall, Angelina svarar.

"Ja?"

"Uh..Jag vet inte hur jag ska säga detta men..Din tjej är på sjukhuset." 

Jag spänner mina käkar vid namnet av din tjej. "Vad menar du Niall?" 

Han tar ett djupt andetag. "Angelina.." 

"Du kan inte åka dit Styles, de ertappar dig!" 

Jag slickar mig om läpparna, innan jag fimpar min cigarett och kliver in i bilen. Orsakade jag detta? Tanken försvinner snabbt då jag fokuserar mig på vägen, jag vet att jag kör för snabbt men jag behövde veta om min Angelina mådde bra.

Självklart inte! Det är ditt fel att hon ligger där! 

Tanken drar sig igenom min hjärna och fastnar där, något jag fucking hatar.

När jag väl kommer in på sjukhuset, springer jag till receptionen.

"Angelina Irwin?" Frågar jag och receptionisten kollar upp mot mig.

"Är du en familje medlem?" Hon rycker på ögonbrynen.

"Vart är hon?", morrar jag samtidigt som jag slår till med min näve på receptionistens disk.

"Rum 6971", säger hon förvirrat och pekar ned för hallen.

Hastigt skyndar jag mig ner för den långa korridoren, och in mot hennes rum.

"Är du hennes läkare?", frågar två äldre människor. Fucking föräldrar.

Jag ler mot dem mjukt, "Gå och ät något ni ser hungriga ut. Jag tar hand om henne så länge."

"Tack." Nickar en av hennes förälder.

"No problems"

De går ut ur rummet, och jag tar genast tag i hennes dropp för att snabbt dra ur den. Jag tar ett djupt andetag och bär upp hennes livlösa kropp i min famn. Ett leende sprider sig på mina läppar när jag går ut ur rummet och försiktigt går jag nedför korridoren.

"Sir! Ni får inte ta med henne! Sir-" 

Fucking sjuksköterska.

Hon är min igen, och jag kommer aldrig låta henne gå från mig.

Aldrig.