Love Story (Ashton fanfic)

Kapitel 10- idiot.

Edwards p.o.v (25 januari) kl.13.03.

Jag stod i mina egna tankar när jag hörde en bekant röst bakom mig.

"Hej Edward!" utstrålade Beth. Hon såg lyckligare ut än någonsin.

"Hej." Sade jag med en lägre ton. Leendet som Beth tidigare hade utstrålat hade suddats ut en aning. Jag omfamnade henne innan hon hann säga något mer.

"Så vad vill du ha?" frågade jag.

"Men jag kan betala själv." Sade hon.

"Men-" "Inga men jag betalar själv idag" Sade hon bestämt.

"Okej då." suckade jag och jag såg att hon log. Jag log också.

Beth tog sin Caramel frappé och jag gjorde detsamma och vi slog oss ner vid ett bord i hörnet.

"Jo, vad ville du berätta?" frågade Beth. Jag var osäker på om jag skulle säga det, men bestämde mig för att överväga medan hon sade sitt.

"Berätta du först." Sade jag och klistra på ett leende. Hon besvarade mitt leende.

Elizabeths p.o.v

"Jo, Jag och Ashton är typ tillsammans." Sade jag och jag kände hur mina kinder hetta till och jag log så stort att det mer såg ut som en grimas. Sedan titta jag upp mot Ed som satt som förstelnad. Leendet som tidigare varit på hans läppar hade nu suddats ut, som om leendet inte existerat.

"Jag gillar verkligen inte Ashton." Sade han tillsist.

"Finns det någon anledning?" frågade jag. Vid detta tillfälle hade mitt leende suddats ut helt.

"ett, jag har hört att han är värsta playern, två, jag vill inte att du blir sårad igen, tre, jag är kär i dig." Jag tappade hakan efter den där meningen, hur kunde han säga så?

Edwards p.o.v

Okej, okej. Det första hittade jag på för att jag vet att han inte är det. Men Elizabeth öppnade sin mun ännu en gång.

"Här är tre anledninggar att du beter dig som en idiot! Ett, Du påstår att min pojkvän ligger runt med andra tjejer, två, du tar upp DET igen precis när jag slutat göra självskador och haft självmordstankar, tre, du säger att du älskar mig på ett högst olämpligt sätt!" Utbrast hon. Jag såg ilskan i hennes ögon men man kunde också se sorgen. Tårar hotade lämna hennes ögon och hon reste sig och sprang ut från starbucks.

Varför är jag en jävla idiot?!

Elizabeths p.o.v

Jag reste mig och sprang ut från Starbucks. Jag grät och grät, det sista jag ville var att Ed skulle komma efter nu. Hur kunde han vara en sån idiot?! Det ända jag ville var att bli kramad av Ashton och att han skulle säga att allt skulle ordna sig, att han skulle få mig att må bättre som han alltid gör. Men jag kan inte be honom avbryta bandrepet. Det skulle vara så själviskt men ändå gick jag mot Michaels hus, men när jag insåg vart jag var påväg så gick jag till parken istället som låg precis brevid Michaels hus. Jag slog min ner på en tom parkbänk och lät tårarna rinna.

Jag vet inte hur länge jag satt där, men det började mörkna lätt. Plötsligt hörde jag högljuda skratt och röster. Fyra killar uppenbarade sig i ögonvrån på mig. Plötsligt slutade det högsta välkända skrattet och killen började gå mot mig, det var Ashton, Calum, Luke och Michael. Alla stod nu tysta och Ashton kom fram till mig och tog ett stadigt greppom mig och drog in mig i en kram. Plötsligt kunde jag känna skillnad på temperaturen igen.

"Hur länge har du suttit här helt ensam?" frågade han oroligt.

"Ett tag" Sade jag kort. Och kollade på honom med mina rödgråtna ögon.

"Vi måste få dig inomhus, du är jätte kall" Sade han och jag bara nickade innan han drog upp mig i hans famn och innan jag visste det var jag i Ashtons famn påväg hem med Luke, Michael och Calum i släptåg.

-------------------------

TACK FÖR 100 LÄSNINGAR.

Hade inte direkt förväntat mig att någon skulle läsa min fanfic. Men sorry för dålig update men har mycket i skolan osv och har inte haft insperation men I'm back now.

Pöss xxx