The Devil Clan.

Del 8

Det hade gått två veckor sen jag hade bestämt att ge Taurus en andra chans. Jag litade fortfarande inte på honom till 100% men jag ångrar inte att jag förlät honom. egentligen gjorde han aldrig något fel så han behövde inte min förlåtelse. Han kunde ha gjort något fel men han gjorde det inte. Fast han kunde också fortfarande ljuga för mig. Jag tror inte det men man vet aldrig. Vi hade träffat minst en gång om dagen. Taurus hade berättat massa olika saker om människorna. Jag var fortfarande fast besluten vid att människor var dåliga men jag kunde inte låta bli att var fascinerad av dem. Taurus hade visat mig hans mobil som han av någon anledning inte visat förut. Det var en liten teknisk pryl som man i principt kunde göra allt på. Taurus hade visat mig en video på några som dansade. Jag har länge vetat vad dans var men det har aldrig lockat mig till jag såg den videon. De danser jag sett förut var när människorna i Sverige dansade kring en stång på sommaren och den dansen var inte direkt fin. Dansen som Taurus hade visat var mycket bättre med bättre musik och allt. Jag hade bestämt mig att jag ville bli bra på att dansa. Någon gång skulle jag skaffa mig en sån där mobil för att lära mig att dansa lika bra som dem. Det var något med hur deras rörelser passade så bra till musiken och man kunde få en känsla av att bara titta på en dans. Hur varenda danssteg passade till tempot i låten.

Jag var ute och gick min dagliga promenad. Jag skulle inte träffa Taurus idag för han skulle skaffa fram mat från staden. Jag kunde följt med honom men jag hade tackat nej. Människorna hade inte direkt lockat mig. Fan, jag kom på att jag kunde be honom köpa med en cupcake. Det får bli nästa gång det. Tanken av cupcakes fick mig att bli hungrig. Jag sparkade bort en sten som låg i vägen och satte mig ner. Jag lutade mig mot ett träd. Det var en timme kvar tills maten skulle serveras. Jag började tänka på min framtid. Vad kommer hända med mig? Det visste jag redan. Jag skulle leva med den här klanen hela mitt liv men vad skulle hända med Taurus. Vad skulle hända med våran vänskap. Han kommer aldrig bli välkommen in i våran klan och jag kan inte hålla på att smyga iväg resten av mitt liv. Tänk när jag får en egen familj, då kan jag inte hålla på att smyga iväg. Jag borde inte tänka på framtiden och leva i nuet men det var svårt. Det är svårt att leva i nuet när alla mina dagar ser likadana ut. Det är svårt att inte tänka på framtiden när allt går på autopilot nu för tiden. Jag vaknade, åt frukost och efter det gick jag på en promenad. När jag kom tillbaka pratade jag med Daniel eller Neila tills jag skulle sova igen och göra precis samma sak nästa dag. Jag tror det var en av anledningarna varför jag blev så fäst vid Taurus. Han gjorde mina dagar spännande igen. Nån gång skulle jag vilja rymma. Rymma bort från det vanliga. Rymma från min klan. Problemet med det är att jag inte skulle se mina vänner eller familjemedlemmar igen för om jag kom tillbaka skulle de aldrig låta mig gå igen. Jag var trött på att leva om samma dag om och om igen. Fast det var jag tvunget att göra. Jag hade ett bra liv. Bra vänner och familj som älskade mig. Jag hade inget att vara ledsen över men jag kände mig tom inuti. Det kändes som om mitt liv inte hade någon mening. Jag skrattade ibland, jag grät ibland men det var inget mer än det. Jag bara levde. Det kändes som om jag var fast i mitt liv men jag vill ändå inte lämna det. Allt jag vill ha är en förändring, men jag vet inte hur jag vill förändra mitt liv. Det är nog inte mitt liv jag vill förändra bara min omgivning. Jag är trött på att bo på samma ställe. Det bästa i mitt liv var när vi flyttade till Sverige. Ett nytt land, en ny skog att vandra i. Sen flyttade vi tillbaka och mitt liv återgick till det vanliga. Mitt liv är som en bok. Bara det att jag har fastnat på en sida och måste läsa om den. Jag önskar jag kunde byta sida och se vad som händer härnäst men det kan jag inte.

Jag var så djupt i mina tankar att jag inte lade märke till Daniel som ropade på mig. Jag drogs tillbaka till verkligheten när Daniel skakade om mig. Hur länge hade jag varit här?

"Vad gör du här? Du missar snart maten" sa han och drog upp mig på mina fötter. Han hjälpte mig att borsta bort all jord och smuts som hade fastnat på mina kläder.

"Jag antar att jag fastnade i mina tankar igen" svarade jag. Vi gick tillbaka i tystnad. Jag märkte inte hur kallt det hade blivit. Temperaturen måste ha gått ner minst fem grader. Den klarblåa himlen hade bytts ut till stora mörka moln. Det måste vara en storm på gång. Vi hann precis i tid innan det började regna. För när vi stängde luckan in till basen kunde vi höra regnet smattra mot metallen. Kort därefter kunde man höra ett muller som bekräftade att det var åskväder ute. Jag började tänka på Taurus. Han hade inte tak att sova under. Stackarn, han var tvungen att sova ute i det här vädret.