The Devil Clan.

Del 7

Jag blev förvånad över att se honom. Vad gjorde han kvar här? Jag kommer inte gå på hans lögner fattade han inte det. Om det inte var så att han talade sanning, han kanske vill bli min vän. Fast han var fortfarande en fiende. Det var dåligt att vara vän med en fiende även om han var jättesnäll. Fiende är fiende och inget mer. Fast jag vill ha mer. Jag vill inte att han ska vara min fiende jag vill att han ska vara min vän. Det var nog problematiskt att vara vän med honom men jag hade saknat honom. Skulle han stannat kvar även om jag inte gick på deras plan. Jag trodde att han skulle vara miljoner mil iväg för att försöka lura någon annan men här stod han. Han stod bara några meter ifrån mig. Jag hade sovit dåligt på sistone det kanske var min hjärna som spelade trick på mig. Jag kanske bara inbillade mig att han var här. Började jag bli galen? Jag har alltid varit galen men det kanske började bli värre nu. Utan att tänka över det räckte jag fram min hand och petade på honom. Jepp han var här. Det var ju tur att jag inte var galen. Vänta Vad gjorde jag nyss? Senaste gången jag såg på honom hade jag varit jättearg. Jag var fortfarande arg, tror jag. Vi hade inte sett varandra på en hel vecka, vi var typ främlingar och jag hade petat på honom. Han måste tycka jag är konstig. Fast jag har aldrig brytt mig om det innan så varför ska jag göra det nu.

"Varför är du fortfarande här?" Jag lät mera arg än vad jag hade tänkt men det får funka. Det är bättre om han vet att jag är arg. Fast var jag verkligen arg, jag vet inte. Det är mycket jag inte vet. Jag måste vara dum, jag lovar att jag är en slav omedvetet. Okej, nu kanske inte var den bästa tiden att vara oseriös. Fokus nu Jyrin en person som kan vara farlig står framför dig. Han skulle aldrig skada mig så farlig kanske inte var rätt ord. Eller? Han kanske tänkte mörda mig. Jag visste det jag skulle aldrig lämnat basen, nu kommer jag dö och det är mitt fel. Taurus rörde sig lite och mina armar flög upp och skapade ett kors framför mig för att skydda mig för honom.

"Snälla döda mig inte!" Skrek jag och väntade på en attack. Inget hände och jag vågade kolla fram bakom mina armar.

"Vad pratar du om? Jag tänker inte döda någon" sa Taurus och kollade på mig förvirrat. Okej jag överdrev kanske lite där men man måste vara säker. Jag tänkte inte ta några flera risker. Jag har redan tagit tillräckligt många risker.

"Förlåt, jag har sovit dåligt de senaste dagarna. Antar att dålig sömn gör mig paranoid, eller så är det bara så jag är. Jag vet inte och jag bryr mig inte" svarade jag och ryckte på axlarna. Han började skratta åt mig. Jag gav honom en sur blick vilket fick honom att slute skratta.

"Jyrin, jag lovar jag är inte här för att lura dig. Jag lovar och svär på djävulen" sa han och höll ena handen över hjärtat.

"Oj om du svär på djävulen antar jag att det måste vara sant" sa jag sarkastisk. "Okej, jag ger dig en till chans men om du försöker få mig att gilla människor så kommer jag kasta bort dig. Bokstavligt talat" fortsätter jag. Det jag sa var sant om han försökte ändra min åsikt mot människorna skulle jag lyfta upp honom i hans vingar och flyga med honom ut till havet. När jag var över havet skulle jag släppa honom där och då skulle hans vingar bli blöta och tunga. Det är typ omöjligt att flyga med blöta vingar så då får han simma hem. Det fick jag lära mig den tuffa vägen.Var det konstigt att jag tänkt på hur jag skulle bli av med honom. Nej det var inte konstigt jag är bara försiktig. Det är aldrig fel att vara försiktig. Taurus himlar med ögonen.

"Okej jag ska inte försöka förändra dina åsikter och du ska inte försöka förändra min." Jag nickade åt det han sa. Var detta ett bra val. Jag borde inte lite på honom men det var svårt att inte göra det. Han var en sån här person som man inte kunde låta bli att tycka om.

"Precis vad normala vänner ska göra. Man ska inte försöka förändra på sina vänner" sa jag. Taurus himlade med sina ögon igen. "Vet du, jag hörde att om man himlar med ögonen för mycket kan de fasta" Jag visste såklart att det inte var sant men jag blev irriterad när han himlade med ögonen. Han såg bara så dryg ut då och jag gillar inte dryga personer.

"Jag hörde att korta personer där tidigare än längre" sa han tillbaka och skrattade. Jag låtsades vara arg på honom och lade armarna i kors. Jag var inte kort det var han som var lång. Visst jag kanske var det kortaste i min ålder fast det är bara de andra som är fruktansvärt långa.

"Jag är inte kort det är du som är lång!" Det fick bara honom att skratta ännu mer och han klappade mig lätt på huvudet.

"Nepp, det är du som är kort" sa han och log överdrivet mycket mot mig. Jag slog bort handen som fortfarande klappade mitt huvud. Han irriterade mig så mycket men ändå gillade jag när han gjorde det. Antar att det bara var min uppmärksamhets sökande hjärna som sa åt mig att det var bra.

"Vill du vara min vän eller inte" sa jag. Jag försökte låta allvarlig men orden kom bara ut på ett slarvigt sätt.

Vi hade började prata om hur våran uppväxt hade varit och på nått konstigt sätt slutade det med att vi berättade dåliga pick-up lines eller pappa skämt för varandra. Vi satt där i typ en timme innan jag var tvungen att gå. Snart skulle Daniel och Neila börja leta efter mig. Det var lite gulligt att de var oroliga för mig men kom igen en timma. Nån egen tid måste jag få. Jag var omkring personer 24/7 och det tog kol på mig ibland.

Jag hade rätt, när jag närmade mig basen kunde jag höra dem ropa efter mig. Jag himlade med ögonen. Jag var inte ett litet barn längre