The Devil Clan.

Del 5

"Hur kan jag lita på dig? Människor är dåliga och jag har vetat det hela mitt liv sen kommer en främling och säger att de är snälla. Nej, förlåt men jag kan inte lita på dig." Jag ser att mina ord sårar honom lite men jag bryr mig inte. Han försökte manipulera mig och det gick jag inte med på. Jag var inte så dum. Jag kan inte fatta att jag lät honom ta med mig till staden igår för något riktigt dåligt kunde ha hänt. Resten av hans klan var säkert här i närheten också. Jag blev lite illamående av tanken. Jag kollade runt omkring för att se ifall det var någon som gömde sig. Jag såg ingen och jag vände tillbaka blicken mot Taurus. Nu började allting bli logiskt. Varför skulle Triém berätta för oss att någon hade rymt från deras klan och det förklarade också hur Taurus hade kommit hit så snabbt. Allt det här vara bara en av deras många planer. De gjorde allt för att skydda människorna, jag fattade inte varför. De svek sina egna bara för att de 'älskade' människorna. Om de avslöjar sig kommer människorna inte tveka en sekund på att döda dem. Jag visste att Triém hatade våran klan för att vi dödade deras kära människor. Jag borde ha jagat bort Taurus så fort jag fick reda på vilken klan han kom ifrån men det var försent nu. Jag kollade argt upp på honom. Hur kunde han göra så mot mig. Det här måste vara först gången någon har ljugit om något så här stort för mig. Den största lögnen någon har berättat för mig tidigare var nät Daniel sa att han inte gillade Neila eller när mina föräldrar sa att jag skulle få ett eget rum om jag städade hela matsalen. Man kan säga att jag växte upp bland bra personer.

"Jag lovar, jag har inte några andra avsikter än att lära känna dig bättre" Jag kunde inte låta mig själv gå på de orden som han sa. Han var en bra skådespelare. Jag såg på honom när han försökte förklara sig.

"Du var bara snäll mot mig för att få reda på saker om min klan, eller hur. Dina vänner gömmer sig säkert här i närheten också." Fräste jag argt åt honom. Jag kan inte fatta att jag nästan trodde på honom om att människorna var snälla. Han öppnade munnen för att säga något men innan han gjorde det vände jag mig om och började gå iväg. Om jag kollade mer på honom tror jag att jag skulle skada honom. Jag vet inte vad jag var mest arg på. Jag var arg för att han hade ljugit för mig och utsatt mig för fara men jag var också arg på mig själv för att jag hade litat på honom så lätt. Eftersom jag bara hade umgåtts med folk från min klan kunde jag lita på alla. Jag behövde aldrig tänka på saker som det här förut. Det var nog därför det var så lätt för mig att lita på honom. Nu har jag bestämt mig, jag var mer arg på honom än mig. Det var inte mitt fel att jag litade på honom. Jag har aldrig behöva ifrågasätta en person ifall jag kan lite på dem eller inte förut.

"Snälla du måste tro mig. Jag kan inte gå tillbaka hem igen." Sa Taurus och tog tag om min handled. Jag drog snabbt undan handen ur hans grepp men vände mig om för att se på honom. Hans ögon var tårfyllda. Det fick mig att bli ännu argare. Han kan seriöst inte vara ledsen för vi har bara känt varandra i två dagar. Han tror säkert att jag kommer tycka synd om honom om han gråter men så är inte fallet. Jag har insett nu att jag gjorde ett misstag och jag skulle inte göra om det.

"Hur kan jag lita på dig?" Frågade jag. Efter det vände jag mig om och gjorde mig beredd för att flyga.

"Jag vet inte vad jag ska göra för att du ska tro mig men jag vill inte gå tillbaka hem igen och du är den enda jag känner utanför min klan." Sa Taurus med en bristen röst. Hur ledsen han än verkade eller hur mycket han än bad mig att tro på honom skulle jag inte ändra mig. Han var en fiende. Vanligtvis dödar jag mina fiender men Taurus bjöd mig på en cupcake så han får gå, idag iallafall.

"Jag vill lita på dig för du verkar jättesnäll och så men jag kan inte ta risken." Det var det sista jag sa till honom innan jag flög iväg. Jag kan inte säga att jag var ledsen för jag hade bara känt honom i två dagar men han var en rolig person att vara med. Dessutom var han den första personen jag hade mött som jag inte hade känt ända sen jag föddes. Det var kul att träffa nya personer och lära känna dem och hur deras liv var och så men det var bättre såhär. Jag flög iväg från honom. Jag ville kolla tillbaka men jag lät bli. Hur kunde man bli fäst vid en person såhär snabbt. Han var den första personen som jag hade räknat som vän utanför min klan. Jag älskade såklart Daniel och Neila men jag har varit vän med dem hela mitt och jag vet allt om dem. Det finns inget från min barndom som de inte redan vet så det var trevligt att berätta om pinsamma saker man gjorde när man var liten. Det var också trevligt att höra på någon annans barndom. Jag måste skaffa vänner utanför min klan men det kanske var bättre om våra klaner var på samma sida då.