The purest (sope)

Rädda mig

Båda pojkarna satt ensamma hemma och tänkte på varandra och deras nästa äventyr tillsammans.

Hoseok

Han är en sådan retsticka. Att bete sig sådär och sedan gå hem som om han aldrig sagt någonting? Ah, mitt hjärta. Vad ska jag göra?

Yoongi

Han är så söt och har så mjuka läppar. Var jag för direkt? Jag ville att han skulle förstå mitt meddelande, skrämde jag honom? Men, vad som än händer nu så kan jag dö lycklig och veta att jag strulade med Jung Hoseok. Tusan, jag saknar honom redan.

Yoongi och Hoseok

Vad ska jag göra?

Tredje person

Medan Hoseok skrider runt och inte klarade av att lugna ner sig efter sin kväll ute så ringde hans telefon. Signalen fick honom att hoppa till men han var så glädjefylld. Han antog att det var Yoongi som skulle fråga ut honom på en till dejt. Medan Hoseok funderade

"Yoongi~!" Allt han kunde höra från den andra linjen var

"Vem fan är Yoongi, Hoseok." Den välbekanta och kalla rösten rang genom hans öron som ett evigt och förföljande eko. Det var hans far.

"Du lämnade din familj för denna, denna...Yoongi?! Om det är så du vill ha det så låt Yoongi betala din sjukvård, dina skatter, alltihop, vi kommer att officiellt förneka dig. Du är inte längre en Jung. Du förtjänar inte den titeln." Med det blev linjen död. Hoseok stannade tyst. Han fortsatte att sitta i sin eländighet och självlidande resten av natten utan att få en enda blund av sömn. Solen steg och Hoseok föll ihop. Tisdag morgon. Klockan 8:00. Hoseok's orörliga kropp i en hög på golvet.

"Jag undrar hur Hobi är..." Tänkte Yoongi högt.

Hoseok hade fyllt tomrummet i Yoongi's hjärta. Men under ljuset så föll Hoseok isär mentalt och emotionellt. Hoseok längtade efter att någon skulle rädda honom. Yoongi kanske kunde... eller kanske jag inte kan bli räddad. Tänkte Hoseok bistert medan han kröp ihop på den kalla hårda marken.