The purest (sope)

Inofficiell Dejt

Tredje person

"Så Varför är du här?" Frågade Yoongi

"Å, uh, jag jobbar här nu!!" Kvittrade Hoseok

"Huh? Å, verkligen?" Yoongi stirrade storögd

"Umhm! Jag kommer faktiskt att jobba med dig, Hyung!" Jublade Hoseok och omfamnade Yoongi. Yoongi som blev överaskad frös, Hoseok märkte hur stel den äldre blev. Hoseok skulle precis bryta kramen när Yoongi samlade sig och kramade tillbaka, stärkte greppet runt Hoseok.

"Jag ser fram emot att arbeta med dig Hobi." Sade Yoongi vid hans öra och gjorde Hoseok nervös.

Hoseok gillade Yoongis värme. Det var ett speciellt tillfälle för honom. En kall av avstängd pojke kramade honom. Hoseok smälte sig in i Yoongis starka armar, tog tiden till att beundra hans nya smeknamn: Hobi. Det var gulligt och unikt.

"Mmm." hummade Hoseok. Yoongi hummade till svars.
Efter en liten stund så släppte de varan från deras lugnande kontakt. Båda rodnade av deras offentliga uppvisning av tillgivenhet från sekunden tidigare. Yoongi bröt tystnaden med

"Studion är den här vägen." och led Hoseok som fortfarande brann av stunden de precis delat iväg.

"Jag behöver gå på toaletten, så känn dig fri att kolla runt och vänja dig med utrustningen." Informerade Yoongi innan han lämnade en nyfiken Hoseok ensam. Det tog inte så länge för Hoseok att vänja sig med den mysiga platsen. Efter en liten stund så bestämde sig Hoseok att kolla igenom Yoongi's låttext bok. Han var i fullständig beundran av genin i den äldres ord. Han var Leonardo de Vinci av musikindustrin.

" Det här går till alla försvunna stjärnor. Till alla personer som verkade uppriktiga. Som en stjärna verkade du brinna starkt, och hade inget att gömma, men i verkligheten så bleknade du bort, men ingen märkte. Du förlorade din väg, men du måste brinna starkt. Var starka, mina försvunna stjärnor." Läste Hoseok högt för sig själv. Han strök sina fingrar försiktigt över orden.

"Vad tycker du?" Yoongi överraskade och avbröt Hoseok's tankar.

"Jag uh, jag var, inte. um. Det är bra, asså riktigt bra! Förlåt..." Stammade Hoseok, medans han sänkte sitt huvud blygsamt.

"Det är okej," Yoongi skrattade för sig själv " Jag sa att du kunde kolla runt, du behöver inte be om ursäkt Hobi." Yoongi visade sitt tandkött leende för den yngre, och Hoseok exploderade nästan av hur gulligt det var! Nu var det Hoseok's tur att frysa upp. Yoongi kände av spänningen i luften och bestämde sig för att säga,

"Um det är lunchtid så jag kommer att gå. Du kan göra vad som eftersom att jobbar här nu." Yoongi vände sig om för att gå när Hoseok streckade fram för att hålla Yoongi's hand.

"Vänta, kan jag följa med dig hyung? Bad Hoseok. Den plötsliga kroppskontakten fick Yoongi att återigen att förlora sitt cool.

"Uh, v-visst." Fick Yoongi fram.

"YAY! Vi ska äta god mat! Utropade Hoseok hoppandes. De två gick till deras första gång de åt mitt emot varandra. Med varandras sällskap så smakade deras ramen dubbelt så gott.