verkligheten får sova | D.L

frukost?

Lördag

Solen lyste rakt i mina ögon genom fönstret när jag vaknade upp. Klockan på mobilen visade 12:31, var det någonting vi var bra på så var det att sova länge. Jag vred på mig och såg Dante sovandes mittemot mig. Han var så fin när han sov, det såg så fridfullt ut, som en, tavla?

Jag drog bak en hårslinga som låg över Dantes ögonlock, vilket fick honom att börja röra på sig. Långsamt öppnade han ögonen, och fick direkt ett leende på läpparna när han såg mig.

"Godmorgon" Sa jag och besvarade det där fina leendet.

"Godmorgon" Jag la mig lite närmre honom så jag kunde ge honom en puss. Han drog mig intill honom och jag stängde ögonen igen. Det var tyst i lägenheten, men en skön tystnad. Det enda som hördes var klockslagen utifrån hallen.

"Är du hungrig?"

"Lite"

"Vi kan äta frukost" Sa Dante och reste på sig. Jag studerade hans kropp när han drog på sig ett par mjukisbyxor han hade tagit fram ur byrån. Han märkte att jag kollade på honom och flinade åt mig.

"Svårt att hålla ögonen borta?" Sa han och blinkade med ena ögat mot mig. Jag log bara åt honom. Han tog sen fram en stor hoodie som han höll upp.

"Vill du ha? Den är kanske lite skönare än din klänning" Sa han och nickade mot min klänning som efter igår hade hamnat på golvet.

"Ja tack" Svarade jag. Dante kastade hoodien till mig som jag fångade i luften.

"Snyggt" Sa han och pekade på mig. Jag drog på mig hoodien och reste på mig. Den var egentligen alldeles för stor för mig, men det var bara skönt. Jag gick bort till Dante som drog mig intill honom och pussade mig.

"Frukost?"

"Frukost"

Vi gick in till köket och tog fram lite olika saker. Bröd, smör, ost, juice och kaffe, en ganska typisk frukost. Jag hade inte känt hur hungrig jag faktiskt var innan jag tog första tuggan. Det smakade hur gott som helst, även fast det bara var vanliga mackor. Det kanske var tack vare sällskapet, vem vet? Jag kände mig så lycklig som satt där med Dante. Det var det enda jag hade velat gjort i flera veckor, och nu äntligen.

"Vad vill du göra idag?"

"Kan vi inte bara stanna här? Jag har ingen lust att gå ut"

"Absolut, bara jag får vara med dig" Sa Dante och tog min hand. Vi var så klyschigt kära, herregud.

Vi tog lång tid på oss att äta, men när den väl var uppäten reste vi på oss och plockade undan. Dante fixade disken och jag ställde in grejerna i kylskåpet. När jag blev klar hoppade jag upp och satte mig på diskbänken.

"Att diska är inte din favoritsyssla va?" Sa jag och flinade åt honom. Dante skrattade till lite smått.

"Jodå, jag älskar det" Sa han ironiskt och sköljde av en tallrik. Jag skrattade åt honom och hoppade ner från bänken.

"Ska jag hjälpa dig?" Frågade jag och tog diskborsten ur hans hand.

"Nej det går bra"

"Jag kan, jag lovar"

"Nej jag gör det" Sa han och tog tillbaka diskborsten. Han pussade mig på pannan och återgick till att diska.

>>

Gillas av juliavestin, ludwigkronstrand och 9 121 andra

dantelindhe du & jag

Visa alla 356 kommentarer

valterjanni klyschigt men fint
juliavestin jag & du
ludwigkronstrand 😍
prinzaugustt sötisar
wilmanord loving the single life 🤪

"Så du menar alltså att Travis är bättre än Drake?"

"Alla dar i veckan, helt klart"

"Men hur?"

"Han bara är det. Texterna, musiken, allt"

"Jag kan tyvärr inte hålla med" Sa jag och kollade upp på honom. Han la armen runt mig och pussade mig på tinningen.

"Det gör inget, jag gillar dig ändå"

"Skönt" Sa jag och flinade. Min mobil plingade till på nattduksbordet, som den redan hade gjort hur många gånger som helst under dagen.

"Ugh, kan inte folk bara låta oss va?" Sa jag och sträckte mig efter den.

"Jag tror bara folk är oroliga, vi har liksom inte hört av oss till någon"

"Nej, men vi har lagt ut en bild på instagram"

"Men det är ju inte samma sak" Sa Dante och skrattade.

13:56 William
Vart fan är du?

14:32 Mamma
Julia vart är du?

15:01 Ludwig
Hej era turturduvor vad gör ni vart är ni är ni okej?? folk är oroliga

16:17 Wilma
Ni har det säkert jättemysigt och pippar hela dagen men nån av er kan ju iaf svara på sms

Jag skrattade smått för mig själv när jag läste Wilmas sms, det var så himla typiskt henne.

"Vad är det?"

"Kolla" Sa jag och visade Wilmas sms för Dante.

"Klockrent" Sa han och skrattade åt smset. Han gav tillbaka mobilen som jag låste och la tillbaka.

"Men på tal om det, vad säger du?" Sa jag och rullade lite närmre honom. Jag kysste hans hals och fortsatte uppåt tills jag mötte hans läppar.

"Gärna"

Måndag

"Vart fan har du varit?" Sa Wilma, när hon kom fram till skåpen. Några som satt i korridoren kollade på oss, men kollade lika fort bort igen. Hon lät ganska irriterad, vilket jag kunde förstå med tanke på att jag och Dante hade ignorerat alla under helgen.

"Hos Dante"

"Hos Dante?"

"Ja"

"Är det allt du tänkte säga? Vi har liksom försökt få tag på er hela jävla helgen"

"Wilma, lugna ner dig. Vi pratade på festen i fredags och sen följde jag med honom hem, och så var jag där hela helgen. Det var bra för oss, bara han och jag, inga mobiler"

"Jag är jätteglad för eran skull Julia, men nästa gång kan ni ju iallafall skriva att ni är okej så man kan va lite lugn"

"Förlåt, jag ska tänka på det. Ska vi gå till lektionen?" Sa jag och stängde igen skåpet.

"Ja, nu går vi"

"Hur gick det då? Låg ni hela helgen eller?"

"Wilma!" Jag slog till henne på armen, men hon skrattade bara.

"Ni är iallafall jättefina tillsammans så du vet. Jag är väldigt glad för er skull"

"Tack Wilma, det betyder mycket"

———————————-
hej hörni, hoppas allt är bra med er! skriv jätte jättegärna vad ni tycker om boken, vore kul att höra <3
kram,
Karleksbrevet