verkligheten får sova | D.L

verkar som en bra kille

Torsdag

Jag hade idag vaknat upp med feber, och var då tvungen att stanna hemma. Det var faktiskt inte ofta jag var borta från skolan, men när jag väl blev sjuk så var jag ju tvungen. Pappa och William hade redan åkt iväg till sina jobb, och mamma skulle precis åka.

"Jag åker till jobbet nu gumman, vi ses ikväll. Krya på dig" Sa mamma och gick ut i hallen. Jag låg kvar i soffan och sträckte mig efter fjärrkontrollen för att sätta på Netflix, något form utav underhållning behövde man ju.

"Tack, vi ses sen"

>>
Jag vaknade snabbt upp av att någon ringde på på dörren. Jag tog upp mobilen och kollade vad klockan var, 13:32, verkade som att jag hade somnat i soffan. Det kunde inte varit någon i min familj, de hade inte slutat sina jobb än, och dessutom så hade de ju faktiskt egna nycklar. Jag satte upp håret snabbt i en hästsvans för att se lite presentabel ut, och gick sen ut i hallen och öppnade dörren. Där stod Dante, med ett leende på läpparna.

"Hej" Sa jag, väldigt chockat, men glad att han var här.

"Hej, jag hörde att du var sjuk så jag kommer med lite krya-på-dig-grejer" Sa han och höll upp en påse. Jag log smått och släppte in honom.

"Det hade du verkligen inte behövt" Sa jag.

"Jag ville"

"Har inte du lektion?"

"Jo, egentligen har jag väl det"

"Dante"

"Som jag sa förut, vad gör det om hundra år?" Jag log mot honom och tog med honom in till vardagsrummet. Jag drog undan mitt täcke från soffan så vi kunde sätta oss ner. Dante tog upp påsen han hade med sig och började ta fram sakerna. Choklad, tidningar, film, Ipren och soppa, jag blev så glad att han faktiskt hade tänkt på mig och åkt och köpt allt det här.

"Vad gullig du är, tack"

"Ingen fara. Ska jag värma soppan åt dig?"

"Om du vill så gärna"

"Ja, absolut" Vi gick ut till köket och Dante började leta efter en kastrull. Jag kunde inte låta bli att hjälpa till och tog fram en åt honom.

"Men du, du ska sitta där och kolla på" Han pekade mot en stol.

"Du har ju feber" La han till.

"Men jag vill hjälpa till"

"Nej, jag fixar det" Sa han och gav mig en snabb puss.

"Hoppas jag inte smittade dig nu"

"Det gör inget, jag har bra immunförsvar" Sa han och blinkade med ögat.

>>

"Hallå?" Ropade mamma och stängde igen dörren. Jag blev stel och kollade snabbt på Dante, som såg lika lugn ut som vanligt.

"Hej gumman" Sa mamma när hon kom in i köket. Hon kollade på mig och stannade sen till när hon såg Dante.

"Jaha, jag visste inte att du hade besök" Sa hon och sneglade på mig.