5.1

129 1 12
                                    

Martinus perspektiv
Lördag 22 december 2018
08.32

Med mamma och pappa sätter vi oss i våran bil och drar oss hemåt. Jag drar upp min mobil och kollar mig själv i ansiktet.

Jag gör en äcklad min när jag ser  blåmärken som klär mitt ansikte.

Försiktigt öppnar jag dörren efter jag låst upp dörren med mina nycklar. En hög suck lämnar min mun. Jag kastar av mig mina skor och ser inte Marcus någonstans.

"Marcus jag tror någon kom hem." Säger en bekant röst. Moa? Jag går tyst upp för trapporna och ställer mig framför Marcus stängda dörr.

"Det är nog mamma och pappa och Martinus såklart." Svarar Marcus med en mjukt röst.

"Okej, men jag borde hälsa på Martinus iallafall, kommer strax tillbaka." Efter det hör jag små trippande steg i hans rum. Fort går jag in till mitt rum och slänger mig ner i min säng. Några få sekunder senare så ser jag Moa stå vid dörr öppningen. (?)
Jag kollar chockat på henne och ler sedan snett.

"Hej." Säger hon mjukt och sätter sig i min säng. Jag reser mig upp och ler.

"Vad gör du här? Inte för att låta otrevlig men, ja." Frågar jag och skrattar nervöst efter det jag sagt.

"Eh, asså igår när du ja du vet åkte ambulans så ville jag träffa dig på sjukhuset för Marcus var den som åkte med. Och sen drog jag och Marcus hem till er för att er mamma och pappa sa åt att gå hem för att få sova." Svarar hon och skrattar.

"Men vad gjorde ni för något igår då?" Frågar jag nyfiket, hon kollar generat på mig och skrattar sedan nervöst. Hon drar sin hand igenom sitt bruna hår och kollar sedan in i mina bruna ögon.

"Ingenting typ."

Jag nickar misstänksamt, varför skulle de inte ha gjort något? Hon var ju ändå med Marcus.

"Kysstes ni?"

Moa kollar förvånat upp på mig och små ler brett åt mig. Hon rycker på axlarna och lämnar mig sedan själv i mitt rum.

De kysstes alltså.

Before they broke your heart || Martinus Gunnarsen Nơi câu chuyện tồn tại. Hãy khám phá bây giờ