Before they broke your heart || Martinus Gunnarsen

0.5

Cassandras perspektiv
Söndag 16 december 2018
14.21

Jag himlar med mina ögon när mamma kollar på mig argt när jag kommer innan för dörren.

"Vart har du varit unge dam?" Frågar mamma, jag suckar högt och slänger av mig mina slitna vita Nike skor.

"Jag var vid sjön." Hon nickar och försvinner sedan ut till vardagsrummet igen där pappa också befinner sig. Han ler åt mig och jag försvinner upp för trappan som leder upp till mitt rum.

"Cassandra har du ätit något idag?" Frågar pappas mjuka röst, jag vrider blicken mot honom och skakar sedan på huvudet.

"Då gör jag något åt dig vad är det du vill ha för något?" Jag ler tacksamt mot pappa men skakar sedan på mitt huvud.

"Jag vill inte ha, men tack ändå." Säger jag och försvinner sedan upp till mitt rum. Jag kollar runt i mitt rum samtidigt som jag hör massor av skrammel nere ifrån köket. En suck lämnar min mun, jag kollar på min mobil och ser att jag fått en snap av Lukas.

IDAG

LUKAS 👿
|| Vi ses imorgon hoppas du är taggad, du fattar inte hur mycket jag kommer slå sönder dig när vi träffas igen. Och ingen kommer vilja hjälpa dig, för ingen bryr sig om dig.

Jag suckar högt och drar den svarta hoodien över mitt huvud. Tagga få 100 nya blåmärken jag ska försöka dölja för min mamma. Plötsligt knackar pappa på dörren och jag hinner inte gömma undan min mobil, han drar ihop sina ögonbryn och ställer en bricka med en macka och o'boy på mitt nattduksbord. Han tar ifrån mig mobilen och läser snabbt igenom vad Lukas skrivit.

"Men ge mig den, pappa." Säger jag irriterat, han scrollar upp i våran konversation och läser allt Lukas skrivit. Jag ser hur hans blick spänner sig och han verkar vara jävligt arg nu.

"Cassandra, jag har ju sagt till dig att du ska berätta för mig när han skriver något?" Jag suckar högt och himlar med ögonen.

"Om jag skulle berätta varje gång han gör något eller skriver något skulle din mobil explodera och ditt huvud sprängas av hat." Säger jag och tar mitt glas med o'boy och dricker några få klunkar. Han kollar medlidandes på mig samtidigt som han klappar mig på huvudet.

"Säg inte till mamma." Viskar jag så han nästan inte ens hör. Han nickar sedan och lämnar mig sedan själv i mitt rum.

Min pappa och jag har alltid haft en mycket bättre relation än vad jag och mamma har. Det har ingen direkt orsak till varför, det bara är så. Pappa vet det mesta vad Lukas gjort men absolut inte allt. Medans mamma typ inte vet något, för pappa har lovat att inte berätta för henne och jag har bara helt enkelt inte berättat något för henne. Men en gång märkte hon att jag hade fått flera blå märken i ansiktet men jag skyllde bara på att jag hade ramlat när jag gick hem.